Samlade dikter, Volym 1N. M. Lindh, 1831 |
Vanliga ord och fraser
AGLAJA ALCIDES ANGUS ASPASIE barm barn bild blef blic blick blod blommor blott boning borg brud bröst bäfvar bär bölja CHOR Cunigunda CYANE dotter drömmar döden eder EREMITEN EUNOMIA evigt famn Farväl fjerran flod frid fröjd Förlåt Förr'n Gaul gjuta glada glans grafven Greklands gång går hafvets hand helga hemskt himlen himmel hjerta hoppets Hvar hvarje hvart hvila hvita hämdens hör James jorden klippan KONUNGEN kärlek Laird LARKAN lifvets ljud ljufva ljus ljusets Lofsjunga låga Låt längtan Mac-Donnald MAC-LEAN magt MALVINA MINONA molnen målar mörka natt Norna NORNAN ODYSSEVS Oithona PSYCHE qval qväll re'n REPROBUS Riddare rosor röst sjelf sjunga själ skåda sköna smärta snart sorgens stjernor stolta stranden strida strålar suck sväfvar svärd SYMPHORIA såg sång Säg sälla sänker thron tjenare Turkens tårar UNDIN uppå Valdineau verld Veronica vingar VUBLINA våg våra Välan åter äfven älskar öfver öga ögat ΜΙΝΟΝΑ
Populära avsnitt
Sida 246 - ... vad hjärta är väl till, som kan dess intryck tåla? Mitt, av det ömma slag, till sin magnet blev fört, som trängt till själen in och alla känslor rört. Så länge blodet drivs och tankan livar sinnet, försvinner ej den stund, den dyra stund, ur minnet, då Adil första gång sitt hjärta täckte opp, då från hans läppar först det ordet kärlek lopp. Förtjusad, häpen, stum, jag såg mitt öde vackla, som räckte mig på nytt den släckta nöjets fackla. Mitt hjärta sökte köld,...
Sida 246 - Hvad har jag sett? Hvad gruflig plåga, Hvad nya ämnen för mitt qval, Hvad olja på min olyckslåga, Hvad öde för mitt hjertas val ! De ögon, som af ömhet brunnit, Som ha mitt lif, min död i sig, Ha nyss af sorg och saknad runnit — För hvem? Ack, för en ann
Sida 289 - När de täcka barnen, lika Kärleksgudar , samlades omkring sin Mor, täflade om hennes ynnest , och den ena lekte med hennes lockar , den andra smög sig till hennes hjerta, den tredje, afundande de andras lycka, hängde vid hennes hals , under det de äldre bildade en vacker grupp, uppfattande hennes blickar med kärleksfullt leende — då plägade Riddar Valdineau h viska till Cunigunda: "Vore ej denna tafla värd eder konst , ekona Fröken?
Sida 304 - Hennes Söner voro nu alla uppväxta till stolta Vapensvenner , som med ljusa, längtande blickar sågo in i verlden, sina framtida bragder till mötes; och Döttrarna sköna blommor , som gladde sig åt känslans vårluft, der deras tankar svingade sig som lätta sångfoglar för att söka sig en make.
Sida 169 - Med nakna rötter på den ode stig, Ormbunken slingrat sina vilda kransar Kring grottors hvalf, der vattensprånget dansar I hvirflar ned , hon flyr i munljus qväll Den kända hålväg opp till klippans häll.
Sida 290 - Han prisade Valdineau's tapperhet, ädla börd och utseende, rikedom och förvärfvade ära; men Cunigunda, åhörande det vidlyftiga berömmet, skakade sitt lilla hufvud, lekte, under otålig väntan, med de rika svarta lockarna, och sade slutligen, då hennes far behofde en paui, för att draga andan: "Min ädle Far, som tillbeder Friheten mera än alla andra Gudomlig-heter, vill ju icke instänga näktergalen i buren?
Sida 318 - Omilingad af den kalla armen, vaknade Riddaren, och se! på de förut förvridna anletsdragen hade själen, vid uppvaknandet till evig sansning, tryckt sitt himmelska insegel , och ett återsken af ungdomens lugna, leende skönhet h vilade deröfver.
Sida 296 - skulle det förvåna dig, att jag alltid vill blifva, som jag är, en enväldig herrskarinna på min Faders borg? Ty du vet, att ingen Son gör denna rättigheten hos min Fader stridig.
Sida 169 - Som penslar rosor på den späda kinden: I själens blommor, ljusblått ögonpar, Sin morgonhimmel barnslig oskuld har, Som nyss ur fridens sälla drömmar vaknad I vemod tolkar lifvets hopp och saknad.
Sida 295 - Välan! hör då min hemlighet: den är ingen annan, än att just denna skönhet, dessa behag måste bibehållas ; ty man anser ju för en förtjenst att med omsorg vårda en dyrbar marmorbyst af Greklands mästare; det blir således visserligen ej något fel, att bevara sin egen bild från förgängelsen.