Den svenska Psalm boken af Konungen gillad och Stadfåstad år 1819Tryckt hos S. Norberg, 1819 |
Vanliga ord och fraser
allena barn begår behag beskår blic blif blifva blod blott brost bröst bådd bår båsta Christ dodsens dygd dyra död evigt evigt pris Fader famn flård frid frojd frålsa fröjd förlåter Gack gifver glad glomma glåder glädje goda godt grafven går hafver Halleluja hand helga Helig Herrans Herre Gud himlen himmel hjelp hjer hjerta hjertan hopp huld hvar hvarje hånder hår Jesum Jesus jorden korset kraft kånnes kår kärlek lefver lifsens lifvet ljus lof och pris lofsjunga lofva lår Låt menskor mild nåd nåsta nöd pris qval rost råd rått salig sjal sjelf sjunga sjål själ skote skåda smårta sorg strid stund styrka synd såker sållhet sånd tjena tron trost tröst tårar varder verl verlden våg vål vån vånder vård vårt Wår åfven ålska åra öfver
Populära avsnitt
Sida 29 - Välsignad etc. 7. Jerusalem är öde, Dess tempel fallit ner, Dess prester äro döde, Dess spira är ej mer: Men Christi rike varar Och sig allt mer förklarar.
Sida 29 - Är oss bebådad vorden ! Du stora dag, du sälla dag, På hvilken himlens välbehag Ännu besöker jorden! Unga Sjunga Med de gamla: Sig församla Jordens böner Kring den störste af dess söner.
Sida 44 - Ej grafven oss förskräcker : Den var din bädd också. Din milda hand oss räcker, Hur djupt vi hvila må. Den dig i lifvets skiften Har följt, skall ock ur griften Upptagas i din famn.
Sida 294 - Hvad stjernor i det höga! Och öfver alla flödar ljus Ur Herrans öppna öga; Och från en klarhet till den andra Jag med Guds helige skall vandra.
Sida 86 - Och , i kralten af ditt blod, Gif mig styrka , gif mig mod ! 4. Ja, mig strida lär i tiden , Och när jag ur tiden går, Gif, uti den sista striden , Att jag sege^rkronan får; Att jag, frälst från evig fara , Måtte , bland de sällas skara , Milde Jesu ! prisa Jdig, Som ur nöden hulpit mig. , p" n syndig man, , »-1-1 som 13g i syndens dvala ; En lumlaröst så hörde till sig • åla: "Wak upp!
Sida 91 - Besinna, o, besinna här, Hvad du din Herra skyldig är! Du kan det ej betala. Men fall med bot Till Herrans fot, Och längre ej förhala!
Sida 251 - Jastarenas sätt; Att jag, för stundens ro, Ej spiller samvetsfriden, Ej håglös dräper tiden , Men gör mitt kall med tro. 6. Kanhända snart jag saknar Den *tid du nu mig ger, Jag lågges ner, och vaknar -Till jordens dag ej mer, O Jesu!
Sida 53 - JVcn korta stund, jag vandrar " här, Hvad fruktar jag och klagar? Han, som den gode Herden är, Han mina steg ledsigar.
Sida 295 - Och lindrigt lösas jordens band: Jag vet att vid din trogna hand Jag i den glädje hamnar, Der vännen återfår sin vän Och David, from och glad, igen Sin Jonathan omfamnar. Modren, Brodren Der ej gråta; Makar såta, ömma hjertan Der ej hinnas mer af smärtan. Ej mer med blicken skum och svag Jag leta skall Guds anletsdrag I...
Sida 300 - Begärens och stormarnas ilar och jordiska sorgen och fröjden, de störa ej stoftet, som vilar, ej anden, som lever i höjden. En dag skall ock känslan och modet de domnade benen uppliva, och...