DelaGardiska archivet: eller Handlingar ur Grefl. DelaGardiska bibliotheket på Löberöd, Volym 9Tryckt hos J. Hörberg, 1837 |
Vanliga ord och fraser
Adels allenast Arvid Horns Axel Lillie bekomma Bengt Horn blef blifva blifvit blott Borgläge bref Carl cher Cronstedt dagar DelaG DelaGardie Derefter derföre derom derpå Drottn död effter Fadren Fahr Febr Forbes Forbus Fotangel Frih fått Fältmsk Gardie General gifva Gouv Gref Grefve Gustaf Gustaf Horn gång gård haffue hafva Herr Hert hjelp Hofrätt Horn Hr Professoren Humerus huru hvilka hvilket hålla Hägerstierna häst Höglärde Hr intet Jacobsdal jemte Johan Julii Junii kommen Kong Kongl Konungen Kungen la Marck Landshfd lemna Linné Linnæus lofvade långt låta Maji Monsieur Napoli di Romania ning nåd ordre Peder Winstrup penningar prest qvinnorna Regeringen Riga Riksdagen RiksRåd Rådet Sept sjelf skola skref skrifver Stenbrohult Strömstad sändes ther thet Tiliander tjenare tjenst tout trädgården tynnor voro vähl äfven äre öfver Öfverste önskade
Populära avsnitt
Sida 202 - CARL tager fahr på orden och säger : "äga de orden grund, som min fahr sagt, så förser väl Gud offret. Får jag så lycka, som jag har lust, så fattas ej utvägar för mig".
Sida 251 - Verzage nicht, du Häuflein klein, Obschon die Feinde willens sein, Dich gänzlich zu verstören Und suchen deinen Untergang, Davon dir wird recht angst und bang; Es wird nicht lange währen. Tröste dich nur, daß deine Sach Ist Gottes; dem befiehl die Rach Und laß es ihn nur walten.
Sida 213 - Gud var största sorg iag någonsin hafft här i verlden; besynnerligen som mitt sinne altid frätte den stora obligation jag står uti hos Hr Doctorn, hvilken är större än hos någon, näst mina föräldrar i verlden, som jag för hvar man måste och skall tillstå. Och huru jag lönt godt med ondt, hvilket är djefvulskt, detta bekänner jag ångrar ,och deprecerar.
Sida 251 - Ist Gottes; dem befiehl die Rach Und laß es ihn nur walten. Er wird durch einen Gideon, Den er wohl weiß, dir helfen schon, Dich und sein Wort erhalten.
Sida 200 - fadren tog den lille [årsgamle] sonen med sig ut, stundom i trädgården och stundom ut på gärdet, läggandes ofta barnet på jorden i gräset och lemnade thy ett litet blomster att roa sig med i handen»,* äfvensom att »när gossen war olåtlig och på intet annat i SAM.
Sida 202 - CARL äfven till honom, frågande, om det ägde grund, som K. Fahr sade, när Herrskapet var här? Fahr, som altid var af gladt sinne och skämtsam, frågade, hvad det vore han sagt? Men CARL ville ha positivt svar. Då säger CARL fadrens ord. Fahr svarade, att det aldeles hade sin rigtighet, "så vida lusten faller på det som är godf, lade han till. Derpå säger CARL : "Ja, min fahr, så bed mig då aldrig om att bli prest, ty det har jag slätt ingen lust före".
Sida 204 - Modern dcremot synes hafva ansett, att tiden kunnat och bort på annat och bättre sätt användas, men "Mor var dock glad, att han med flit använde tiden på dygd och ej på livad lastbart var2)".
Sida 202 - CARL, som altid var med, när någon gick i trädgården, tager desse orden ad notam. När Herrskapet var bortrest och Fadren gick till omtalte bord, går CARL äfven till honom, frågande, om det ägde grund, som K. Fahr sade, när Herrskapet var här? Fahr, som altid var afgladt sinne och skämtsam, frågade, hvad det vore han sagt?
Sida 251 - So wahr Gott Gott ist und sein Wort, Muß Teufel, Welt und Höllenpfort, Und was dem tut anhangen, Endlich werden zu Schand und Spott. Gott ist mit uns und wir mit Gott; Den Sieg wolln wir erlangen!