Svenska fornsånger, en samling utg. af A.I. Arwidsson. 3 deler, Del 3

Framsida
 

Så tycker andra - Skriv en recension

Vi kunde inte hitta några recensioner.

Andra upplagor - Visa alla

Vanliga ord och fraser

Populära avsnitt

Sida 168 - På mig aktar Fader, på mig aktar Mor, På mig aktar syster rätt så väl som bror 6 På mig jemväl aktar min lilla Fästeman Det mesta jag rädes, så rädes jag för den...
Sida 31 - För hadhe iagh trott att iordhen skulle rempne, Och himmelen skule nidherfalle, För sen iagh hadhe trott then ven skole migh suike, Som iagh hadhe kasrest öffuer alle.
Sida 29 - Soolen skijn och dag(g)en driffuer öffuer bärgh och diupe daler; kommer iagh till mijn hierteligh kär, ther kan iagh bådhe snacke och taale. Utgör str. 5 i en 7-strofig visa, »örtagården», vars partier utgöra lösa lyriska strofer: Str. l — 2: »Jagh g&år vthi mijn örthegårdh...
Sida 99 - Laxen han klifver i eketopp, Och ristar ner stora löfgrenar; Och ekorren springer på hafsens bott, Och välter upp stora grå stenar. Jag låg och jag satt, Jag drömde den natt, Jag drömde den visan var bakvand satt.
Sida 12 - Räfwen han stiger i skutan in, det braka i hwarje spiker: »Ingen är på jorden til, som jag håller wara min like.» 4. Qwarnen hon ståndar i stridan ström, hon väntar sig korn i öga; tacka wil jag hwar fager ungerswän, som sitt ord kan wäl framföra. 5. Suggan löper i snaran in eller i warge snöre; efter komma hennes grisar små, de sörja sin moder så swira.
Sida 98 - ... grisa min ko, Då kalfva min so, då drunkna min märr uti solskin. Jag sadla min stöfvel , jag smorde min häst, Och sporra bant jag på öra; Så red jag öfver solen der skogen gick ner, Der hänk två murknade brömsar, Der hänk två prester, der sång två lik, Der satt två brokota hästar.
Sida 98 - Den bakvända visan»: I fjol vid jul då grisa min ko, då kalfva min so, då drunkna min märr uti solskin. Jag sadla min stöfvel, jag smorde min häst, och sporra bant jag på öra. Så red jag öfver solen...
Sida 71 - ... till Gagne-mäns näs så fagert det då är att rida: , Gud glädje och styrke de män, som där bo vid älvom, på berg och i dalom ! Där hörs en förnöjelig näktergalssång, och djuren i lunderna gånga, vid Åhl utmed land, på sjö och på strand om vårtiden leka så många. Gud glädje...
Sida 227 - På detta sått uppbjudas vexelvis en karl och ett fruntimmer, med oafbrutet iakttagande af uppbjudnings orden och omdansningen under sång. Hårvid bor forstyraren alltid stålla den sednast upptagne till venster om sig uti ringen, så att han har hogra handen fri till uppbjudning. — Når uppbjudningen ar slutad, borjar afskedstagandet.
Sida 29 - Soolen skijn och daggen driffuer öffiuer bärgh och diupe daler; kommer iagh till mijn hierteligh kär, ther kan iagh bådhe snacke och taale. 6. Min kärest hoon gåår i dantzen såsom een mårgon stierna; ther står iagh och seer vppå, jagh vnner henne gått så gerna. 7. Elska en vän och haffi honom kär, een och icke flere; så gör iagh all käristan rnijn, thefc skall migh ingen förmeene. Likheten mellan denna nu senast anförda gamla visa ock de förut avtryckta, »Jeg gik mig udi min...

Bibliografisk information