Sidor som bilder
PDF

Må icke Trollen och sin hâtta måtte röra

För stora Carola namn, så snart the lingo höra,
Han ville komma thit at lyfta henne af,
Och millan Vester-siön then bruka til en graf.

[ocr errors][ocr errors][ocr errors]

Hvad tyckes om tig sielf? Tu rycker bort en kämpa,
Til hvilken Oden ej sin starka dryck kan lâmpa;
Han dricker bara vin, thet Carol ej fördrog.
Håll riketz fred, о Hall, som älskar vin rätt nog.

[ocr errors]

Hvart hån? Jag föres bort från stora Carlakongen,
Hvars sol om middagz-tid för oss är nedergången.
Ja norra stiernan, som oss eliest ej går ner,
Har nu gått Gudi vall och lyser icke mer.

Kong Carl then store är then fasta norre-stiärna,
Som uti alt sit sluth sig aldrig ändrat gärna.
Men tiden, som här alt förändrar i sitt lopp,
Har släkt then stiernan uth och tändt en annan opp.

Om the planeter sin, som plåga gå in under,

Och visa med sin gång uth timar, åhr och stunder,
Nu fallit och gått bort, har ingen undrat på,
Ty hela verden skal en gång sin ända få.

Ja, huru kunne vi ny jord och himmel vänta,
För än the gamle med sitt väsend fått en ända?
Saturnus, Jupiter, Mercurius` Phoebus, Mars,

Med mera gått sin kos. För elden intet spars.

[ocr errors]

Om teken tekna that som store kungar lida,

Så vil jag fråga them, som rest kring Verden vida,
Ош the och större sedt, än thessa stora två
Och hvad the här uthaf nu gissa eller spå?

Så stora som nu the för oss här syntes vara,

Så. stor vi billigt tro och räckne Sverjes fara.
Ved sol och måne rätt, the klarast himla-lins,
Så liknar skriften sielf the stora konga-hus.

[ocr errors]

Ett fall föruthan hämd, som borde fölgt en hielte!

En Starkot föll i hiel, try tusen Simson fälte;
Men si, hvad händer här? Med Carl en David dör,
Som mera hos sit folk än tijo tusen gör.

Carl föll här som en karl och kämpe för the skalkar, Som ligga i för-såt om murar, plank och balkar,

Och visa. aldrig sig; men när the se sit ram,

Tâ vet man intet af, för än the rusa fram.

Skall store Carl för skott som blixt här falla neder?
Mä. skyttar bôra ej en konung visa heder?
Sä bar thet vurit förr, en gammal sed och god,
Fast then och bröts uth-i en from Josias blod.

[ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors]
[ocr errors]

Och icke längre så i karla-hlod sig tvätta!

О Gud, som mer än vi väl bedie, kan uth-rätta,
Tänk til vårt bästa på then hunger, pest och krig,
Som Sverje svårt stått uth, och lät försona tig!

[ocr errors]

Min tunga blifer tung, mit hierta slår och klappar,

Min hy förbyter sig, sin gång och blodet tappar,
Hår svartuar alt för mig. Ty vintern alt för svår
Har ved sin början straxt giordt mörkt vårt hela åhr,

Ett åhr, en dag, som bordt uhr almanachan rifas!
En dag, på hvilken ej planeter mer må trifasl
En sorg- och klago-dag, en svår och onder natt,
Somv har vårt land uth-i ett stort elende satt!

En natt, som röfat oss thet alle nu här sakna!

En natt, then många söft och många bragt til vakna! En natt, som mer och mer än bringar för en dag The onda råd, som görs med fasligt dunder-slag!

En natt, som hvar och en här kommer til at tänka
På mycket mera ondt, som riket synes kränka!

En natt, som ovän väl vet tiena sig nth-af!

En natt. som stora Carl lagt i en liten graf!

En Carl, för hvilken ju väl hela verden fasatl

En Carl, som ovän sin här tappert föst och basatl
En Carl, som trångt sig fram lik liungeld, thordön, blixt
En Carl, som uthi alt var ferdig, flink och fiksl

[ocr errors]

För tu och tiugu åhr vardt och ett skott och dunder,

Med blixt, at jorden skalf och tykles som gå under, Och thet om morgon näst för Carl then elfles död Blef allment lyster ulb. En början til vår nödl

Ach jämmer, sorg och vel Skal jag å nyo rifa
The lekta såren up och klago-visor drifa?
Min första klagan hâr var öfer landsens nior.
En hull Ulrika och en Sverjes drottning stor.

[ocr errors]

Med sorg jag nämner än en Hedvig Eleonora,

Hvars herre så och son här voro kongar stora;
Men måtte âfen dock, ach ve, ur verden gå,
Med en furstinna och the fyra prinzar små.

[ocr errors][ocr errors]

О himmel, ш som kan til mera göra mycke,

Fäst thenna solen klar och aldradyrast smycke
Vid Sverjes krona fast, så länge verden står,
Och någon strima lins uhh-af thes lyster går!

« FöregåendeFortsätt »