Sidor som bilder
PDF

Ty höre och så vi ther efter oss nu rätta,

Och uthi intet mål vår pligt tilbaka sätta,
Men vörda solen, then så härlig oss går opp,
Och se med fâgnad, at hon stiger i sitt lopp

Och på sin himmel står i högsta rum och ställe,
At göra svea aarn så lyckliga och sälle,

Thet hela verden må i Sverje Önska bo,

Och hafa så en Gud, en drotning och en tro.

[ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors]

Vil ty nu skicka mig i väfen efter tiden:
Kan gyllendok i hast ej väfas eller siden,
Tör lyckan foga så, at något uthaf ull
Med purpur ferg och glans gör samma gagn som gull.

När alt så tydes mildt, som thet här vördsamt lämnas,
Och faller then i hand, åth hvilken thet rått ämnas,
Si tå, så hoppas jag, thet lilla blifer stort
Och får thet bifall, som om I thet siclfe giordt.

Then sig vil hugsa om och se på alla tider,

Så skall han finna nog, at alt med tiden lider.
Thet rike, som här förr har vurit stort och stått,
Har efter någon tid gått kull och ända fått.

En konung stiger up, en annan åter neder:

Når Sanl på sverdet föll, steg David up til heder.
Så har thet vurit förr, så går thet än i dag.
Väl then sig skicka veri alt til Guds behag!

Nog säga sagor oss, at månge kongar söka

[genom krig och blod sit land och välde öka,
Samt mena thenna väg thet endast medel är
Til stort och evigt nanm, när månge dödas här.

[ocr errors]

Ther af har kummit, at man then allena prisar,
Som ligger jämt i fellt, sig altid tapper visar,
Ej någon fara. skyr, men har ett hielta-mod7
Som bryter berg, och tvår sig tätt i manna-blod.

Then hemma dör, om then man intet mera talar,

Än blott: han dogl- när man the sörgande hug-avalar.
Så är med honom giordt: Methusalem han dog,
Snart gammal tusen åhr; kort graf-skrift, tå alt nog;

Men öktes efter hand. En Nimrod börjad jaga
Och sina händer först i blod af vill-diur tvaga,
En väldig jägare för Herran Nimrod vardt:
Si, sådan runa stålt har straxt en annan art.

[ocr errors]
[ocr errors]

Och sedan up-pâ thet, väl stampat, blôtt och limmat,

Allt tekna up hvad som then hielten händt och timmat, Tä man med undran fâtt se uudersamme ting, Bedrifters stom lass i verdon föras kring.

[ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors]

T5. brukar oxen sig, försvarar och sin stierna

Mot odiur med sin horn; men kiör up åkern giårna,
Som lefde han i hopp ther af sin föda få.,
Men hungra, när som bond från hus och hem skall gå.

Ty kläd, tu kämpa-folk, nu af titt hårda kynne

Och lär alt mer och mer at få ett fredligt sinne:
Ett långsamt krig thet land föröder uthi grund,
Som förr ett paradis har vurit och en lund.

Om handel, vandel få sin rätta gång och trefna,
Må tine barn tå väl och hafa bättre lefna,
Ja, värka med tin hand hvad godt och nyttigt är,
Och tu från andra måst nu hafa med besvär.

Tu lefer i en tid, som hårdast ämne råder,

Sielf mera hård, när tu thet under föttren träder.
Alt säljer osmuns, graft, för ringa pris och lätt,
Men köper dyrt igen, fint smidt i smått och nätt.

[ocr errors][ocr errors]

Guds ande lät för alt dock hvila här i Norden.

Thet löfte har tu fått. Så tag nu Gud på orden
Och truga honom med tin bön och bättring så,
At han väl-signar tig, fast Jacob hallt skall gå.

Tu har en drotning god, en drotning uthan like:
Så skicka tig, at hon kan blifa uthi rike,
Och icke här ifrån, som andre alt för brott
Går i thet tysta ned, uth-af tin lefna trott.

[ocr errors]

Ãth kronan fägne vi oss nu hâr alle billigt.
Om freden ville man och komma hit sâ villigt,
Hvad glädie tinge tu, o arme Svea land,
Som sväfar i ett haf, och ser ân ingen strand!

[ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors]
« FöregåendeFortsätt »