Tål nådigst, konung, tål, at nu min klagovisa
Af edert linfa namn sig söker ro och lisa
Från all then jåmmer, qval, bedröfelse och ve,
Som här tre eldar gíordt förflutne veckor tre.
Nog har ers majestet här vijst all nit och vårdna,
At dämpa them i tid och alt til bästa ordna.
Men när Guds vrede vill här straffa folk och land,
Förgåfes tå all magt och konst emot hans hand.
Nu, gifve Gud, then eld, af himmeln fölle neder,
Guds Ande, hvar om man hälst Pingstedagen beder,
Att brinna starckt i ert och allas hiertan här,
Så länge jorden står och någon himmel är.
Guds giorda löfte tå vist Sverge skulle båta:
Min Ande god jag Skal i Norden hvna папа.
Si, tå så kom väl hit then rätta gylne tid,
Som man tig, Fredrik, spådt, för oss en riker frid.
Af hiertat önskar thet med suck och ögon väte
Ers konglig majestets
troplichtigst undersåte