Sidor som bilder
PDF
[ocr errors][ocr errors]

Kom och sii. chklig fram, väl under vägen skiötter,
En liten tid sen hon har furit ifrân Hag,

At fägna then som tä gaf Tilly snabba fötter
Och sing thes bussar i thet Breitenfeltska slag,

[ocr errors]

Tu ähr för än han sielf af treune starka grannar
Blef gripen an med list, hel ung och späd af ähr;

Men som et lejon modd the sina straxt bemannar,
Och med en föga hop them skingrar, basar, slůr.

Tâ lutar hon sig til en Gyllenstolpe hager,
Som för vid konung Carls then tolftes sida städt
Uthi thes ungdom, at han viuna mâtt then lager,
Som nije major ha then stora hielten spädt.

[ocr errors][ocr errors]

Men när som solen gick sin kräftegång til baka,

(En fast beklaglig tidl) tå satte hon sin knopp, ’ Straxt knoppar hundra falt sig tätt tilsaman haka

Och slås i blomor uth at fylla hennes topp.

Här vid bör märkasithet, at tbenna växten rara
Så högt i Norden up i sådan vinter kall,

Som var förledit åhr, sig kunnat väl försvara,
IAtunnast bräde skiul, från undergång och fall.

Ther myckit inom slott och stora fasta städer,
Ja murar digra nog, tå måtte lida nöd
Och kunde icke sig i dubbla tiocka kläder
Nog bärga för then frost, som tå var mångens död,

At nu förtiga trän, som rara frugter draga:
The apricoser och citroner, päron, slån,

Them vi med möda stor från varma orter taga
Och utaf fiärran land måst hafa som et lån,

[ocr errors]

Ther aloe likväl står jämt och samt i blomma,
Och skiuter än i Mars tre nya stänglar til,
Som knoppas och i Maij i fulla blommor komma.

Ja, viser sig som hon allena lefa vil.

[ocr errors]

Sen hon, som nu âr vist, i åtta åhr från hundra
Har vuxit til och grodt och tijo stänglar bragt,

I tre åhr blommor haft, och thet en väl må undra,
Femtusend tiugu en, tre mindre än jag sagt.

[ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors]

Alt sant. Med thenna växt så gärdas eng och åker,
Af stängeln hugges stör, samt sparrar til små hus,

Them bladen täcka väl. Eho them sönder bråkar,
Han senor får til sy-skor, linne, kläder, krus.

Thes törne skickar sig til spetzar, skott och pilar,
Fot-anglar, sparrar och hvad mera förs i krig,
At borra öron med, the tiena väl för sylar,
Til note-nålar och at karda ylletyg.

Ther roten rifes sår, kan hon som hampa spinnas
Til fasta rep och tog. Tag bladens kött til mat,

Som kokas under jord, och när som kärl ej finnas,
Så bäras the ju fram för slefvar, skålar, fat.

Af manquey söta saft, som nog och ymnigt rinner,
Så. göres ättika, förutan smakligt vin,

Samt honuing, socker, miöd; fast man ej sådant vinner
Af henne här hos oss, ther roten står i sin.

[ocr errors][ocr errors]

Hon drifer tiden och väl renar vatugången
Med annat, som behöfs, at alt må. riktigt gå;

Hon läker bölder, sår - hvar med jag sluter sången,
Och få the siunga mer, som mera finna på.

[ocr errors]
[ocr errors][ocr errors][merged small][merged small][ocr errors]

Ett Rosenberg tu är, en bergeros och heder,
Ty alt hvad fagert fins, hvad kostbart är och rart,
Thet har then gamla verd till tina offer spart,
Then nya har och här sin bästa skatt lagt neder.

[ocr errors]

Tin luste-gård han år ett paradis på jorden,
At Adons thär emot väl aldrig liknas må,
Ty alt hvad fundas kan och vackert hittas på,
Har tu i kort begrep, til under stort i Norden.

« FöregåendeFortsätt »