Sidor som bilder
PDF
[ocr errors]

Min mening âr, at от är ett med aur och summa,
Thet Edda tydt i krig eu )delle flinck och stor,
I hvilken något mer än elljest menskligt bor,
Och then, som med sin Gud får språka fritt och glamma.

Men Мат och likadan i vishet, lag och rätter,
Som andra ther uthi fast vida öfergår,
Fullkomlig uthi alt, och så Gudz lag förstår,

At han the gåtor, som man då för honom sätter,

Och andra mörcka tabl, i hvad thet måtte vara,
Som hörn honom till och landets välgång rör,
Han then, som frågar, ett fullkomligt nöje giör,

Och noga uthi alt vet skicka sig och svara.

Ja, Philo gifer mig i denna mening styrcka
Igenom heroas kai daimonas och slikt,
Som låter urim ju och thumim mägta likt,
Ty hafer jag stort skjäl at thenna satzen yrcka,

Så. mycket mer som jag i skriften ej kan finna,
At och vid Ahrons skíöld, enär som then blef giord,
Står icke en gång nämnt med aldraminsta ord,

Man thessa urim tå och thu'mim skulle hinna.

Men när, som skiölden var fulkomlig giord och färdig,
Står ther ett märcke-ord, at Gud them lägger till
Sin Ahron öfverst-prâst, som dugtig, from och gill,
Och efter honom en till samma heder värdig.

När Moses månde och så. Josua uth-kora

At föra folcket an till ett förlofat land,

I genom Herrans hielp, med stor och mägtig hand, Så Önskas um'm med, the! år the llieltar stora.

Ty slutes och ther af, at när man ville fråga
I synnerhet om ting, som hörde till ett krig
Och krigs-befäl med mer, så var man ej så vig
At tå till thumim gå, men sig till urim våga.

Men var thet och en sak, hvar om ransakas borde,
Som tå när Jonathan tog litet honings rof,
Si til-Sá bade man blott thumim ther behof,
Som väl allena nog till fyllest ther vid giorde.

[ocr errors][ocr errors]

At fälla dom uthi en sak, är saken sluta.
Thet lycktas många ord och så hos oss på dom,
Med hel och sann tå ett, jag tror thet slår ej bom;
Af gudom ho han thet med Christi mandom pruta?

[ocr errors]

Sitt främsta rum så får och urim icke mista,

Som första stafen är af theras a be ce,

Then sista thumz'm för, tå van med them giör tre, Som syns beteckna Gud then första och then sista.

Så är och aríma hos våra gamla Schyther
Så mycket sagt som ett, som börjar alla tal,
Och lika som en dörr och ingång till en sal,
Fast a i шт främst är tyst och icke ryter.

[ocr errors]

At urim, bundit hop med thumim, och betyder
Then första ättens stam och aldrasidsta gren,
Med alla millan-skott, föruthan brist och men,

Tycks Esd ra peka på med versen som så lyder,

[ocr errors]

Så vardt och sedermer ej någon sådan funnen,
Som kunde såsom förr them gifa rigtigt svar,
Förr äm Messias kom, som síelfa ordet var
Och spiran förr uth spådd, af Davids stam uprunnen.

[ocr errors]

Som the Hebræers or ej tål en länge sofa,
Men tidigt stiga upp, ty thet en morgonstund
Och gryning märcker, så vårt ar och sammalund
Oss minner på vår pligt, att Gud hvar morgon lofa.

[ocr errors]

An märcker or ochså ett râgn som fuchtar jorden,

På svenska är och ur med samma or ju ett

Och fins igen hos Job, och the som therpå sedt, The hålla äfen med, som targlum tyder orden.

[ocr errors][ocr errors][ocr errors][merged small][merged small][ocr errors][ocr errors]
[merged small][ocr errors][ocr errors][merged small][ocr errors]

Som hastigast fattad i anledning af Jobs 26 cap. 7 v.: Han sträkte ut nordet öfver INGO och hänger jordena pä intet.

Af ingo Verden âr, dock intel: giord af INGO,
Men uthaf Gud, som kropp af ingo hafer giordt:
När nordet sträckte sig nth öfer ingo fort,

Af ingo mänge ting sin varelse tä ûngo.

Thet största undervärk — af ingo iugen blifa _

Ãr ju en Iära fast, som alle lärde haft.

Men Gud, som alt förmär och INGO hafer skapt, Har giordt af ingo alt, kan alt til ingo drifa.

[ocr errors][ocr errors][ocr errors]
« FöregåendeFortsätt »