XIV. På Fru Sophia Elisabeth Brenners vackra värk, bestående hvariehanda sinrika skalde-qväden på åthskilliga språk. Tig stilla, Momus, som så gärna plägar straffa Alt hvad en annan gör och tu ey sielfver kan! Hör på then lärda fru, som har en lärdan man, The bägge lära tig nu gifva nog at skaffa. Af gamla svenska mynt och andra saker rara Herr Brenner har sökt up en ogemenan hop, Och har thes vittra vett förvärft thet namn och rop, At en bland hundra ey ther i mot honom svara Hvar med dock ingen tänkt förringa andras heder, Ther til en Peringskiöld, som ock giör ett med alla: Som, sedan na lef gått en 5e in a vart bew, Har efter valet siet, at fran sa barndom spada? Sij, när som denne fra ap-på sin harga leker Ora andar svenska in med spanska grep och tag, Samt viska, trika och franska litesing, Så andra sig ther på later som och græker. Ty nár har nigra án af them så vida hennx, Som ár í sanning ju så ädelt som the andra, Jag säger och med skiäl så ymnigt, sinrikt, nätt; Knapt svânske; mindre the som hijt til Sverige vandra. Och välle sielfre vij, at svenskan dock förnedras, på måste kring om thet the franska dames stå, Och tyska jungfrur med, som mer än svenska hedras. Men theta är en streng, som torde litet skorra Vår Sigurs liufva spel, som qvikt och dödt har rōrt, Dock har man stundom ro af bakebrådden torra. Then bättre bōra vill, han hōre på fru Brenner, Ty lef, fru Brenner, säll och lät ert lärda sinne Stokholm den 13 Novemb. år 1711. I hastighet dock välment dichtat af Olof Rudbeck. Med. d. & prof. Upsal. XV. Fägne-Qväde till E. Jul. Biörner, med anledning af dennes verk om tr. 1737. När egen kiärlek säts å sido och til rygga, Och hvar och en vil sig vid sanning endast trygga, Samt utan välde läs, hvad hälst för sak thet rör, Och icke pennan straxt til vedersagu för, Tå får man ofta lius, ther eljest mörkt kan vara, En sannning, som sig dölgt i många hundra åhr Af våra grannar then, som lärder rätt vil heta Han lär få räkna och med öpna ögon se Nu jakar Egenolf med många skiäl tilhopa, Hvad andra lärda förr af gamla sagor visat, För thet the letat up, hvad länge legat dolt, |