Sidor som bilder
PDF
ePub

XIV.

Fru Sophia Elisabeth Brenners

vackra värk,

bestående
af

hvariehanda sinrika skalde-qväden

åthskilliga språk.

Tig stilla, Momus, som så gärna plägar straffa

Alt hvad en annan gör och tu ey sielfver kan! Hör på then lärda fru, som har en lärdan man, The bägge lära tig nu gifva nog at skaffa.

Af gamla svenska mynt och andra saker rara

Herr Brenner har sökt up en ogemenan hop, Och har thes vittra vett förvärft thet namn och rop, At en bland hundra ey ther i mot honom svara

Hvar med dock ingen tänkt förringa andras heder,
Som samma yrke yrkt och ther i giort sin flit,
Men hälre med beröm en Törnbielm föra hit,
En Nyman och Bromell, en Karlsten och en Keder,

Ther til en Peringskiöld, som ock giör ett med alla:
Ty the ha samlat nytt och gammalt i sin hand,
Och mycket annat rart, som hedrar Svea land,
Ett land, som man med skiäl thet ädlesta må kalla.

[ocr errors]

Som, sedan na lef gått en 5e in a vart bew, Har efter valet siet, at fran sa barndom spada?

[ocr errors]

Sij, när som denne fra ap-på sin harga leker

Ora andar svenska in med spanska grep och tag, Samt viska, trika och franska litesing,

Så andra sig ther på later som och græker.

Ty nár har nigra án af them så vida hennx,
As på så många språk, som thenna vakra dam,
I skadeqrad och digt te slika saker fram?
Iner ingen okan väl thet svenska språket vunnit,

Som ár í sanning ju så ädelt som the andra,

Jag säger och med skiäl så ymnigt, sinrikt, nätt;
Men heia saken år: rätt få thet lära rá,

Knapt svânske; mindre the som hijt til Sverige vandra.

Och välle sielfre vij, at svenskan dock förnedras,
Ty forr än barnet får nu lára vál at gå,

på måste kring om thet the franska dames stå, Och tyska jungfrur med, som mer än svenska hedras.

Men theta är en streng, som torde litet skorra
For fina öron och för then som häire hört

Vår Sigurs liufva spel, som qvikt och dödt har rōrt, Dock har man stundom ro af bakebrådden torra.

Then bättre bōra vill, han hōre på fru Brenner,
Som konsten inne har och af naturen fått
Thet många genom flijt och mōda icke nådt;
Fast the af skalder nog har varit stora vänner.

Ty lef, fru Brenner, säll och lät ert lärda sinne
Af Momo icke brys, men delen gärna uth
Thet lärda som I lärt: så vinnen I til slut
All heder, lof och prijs i alla lärdas minne!

Stokholm den 13 Novemb.

år 1711.

I hastighet dock välment dichtat

af

Olof Rudbeck.

Med. d. & prof. Upsal.

XV.

Fägne-Qväde

till

E. Jul. Biörner,

med anledning af dennes verk om
Nordiska Kämpa-Dater,

tr. 1737.

När egen kiärlek säts å sido och til rygga,

Och hvar och en vil sig vid sanning endast trygga, Samt utan välde läs, hvad hälst för sak thet rör, Och icke pennan straxt til vedersagu för,

Tå får man ofta lius, ther eljest mörkt kan vara,
Och genom id och fit alt mer och mer erfara

En sannning, som sig dölgt i många hundra åhr
Och kommer svåra fram, ther afund gärna rår.

Af våra grannar then, som lärder rätt vil heta
Och i the gamla skrin och skrifter noga leta,

Han lär få räkna och med öpna ögon se
Sin ätt från Atland ut och icke ther åt le.

Nu jakar Egenolf med många skiäl tilhopa,
At Manheim vårt är älst bland länder i Europa;
Vår Biörner lär ochså väl låta sama låt
Med sådan grund, som man så lätt ej kommer åt.

Hvad andra lärda förr af gamla sagor visat,
Gås nu förbi, i ty nog främmande dem prisat

För thet the letat up, hvad länge legat dolt,
Och ej för kärna skal och annan fläder sålt.

På eder önskar jag, vår Biörner, lärd och kiäcker, Then sägnen sannas, som om Biörnen här än räcker: Sex manna vett, ther til tolf manna styrka stor, Han nog urafel fått och blixtar som en Thor.

[merged small][merged small][ocr errors][ocr errors][ocr errors]
« FöregåendeFortsätt »