Med bittra tårar för hon denna klageröst: Min man är borta nu, som var min enda tröst! Hvad dö här säija har. O Gud, min vän, min vän! Men Gud, den han var kär, har det behagat så, Så far nu väl härmed, du lefver nu hos Gud I himla frögd och ro bland ängla-sång och liud. Som med din Christo led och med din Christo van. FÖRORD. ERIK LARSSON WENNÆSIUS föddes i Gefle 1641. Föräldrarna äro mig obekanta. Fadern uppgifves väl hafva varit kyrkokerde i Hille församling nära Gefle, men ibland pastorer i Hille under hela 1600-talet upptager ärkestiftets herdaminne ingen annan Lars, än Lars Isæus, som var pastor derstädes från 1650 till 1667. Sedan den unge Wennæsius grundlagt sina studier i Gefle trivialskola, begaf han sig till Upsala, hvarest han hufvudsakligast studerade de gamla klassiska språken, poesien och de nordiska antiqviteterna. Med ett poetiskt sinne begåfvad, var det ock naturligt, att han snart slöt sig till de vittre jemnårige ynglingar, som samtidigt med honom här inträffade, och af hvilka vi nämna Urban Hjärne, som han sedan tillegnade sina kling-dikter, bröderna Columbus, bröderna Wollimhaus, Olof Burman, Jacob Isthmenius m. fl. lång hans vistelse varit i Upsala är mig obekant, men väl studerad i antiqviteterna, blef han 1674 anstäld såsom skrifvare i antiqvitetskollegiet och 1682 befordrad till aktuarie och notarie i samma verk. I sin kraftigaste ålder afled han i Stockholm i November månad 1684. Följande sommar fördes hans liflösa lekamen af anhöriga till Gefle, der han i stadskyrkan jordfästades och nedsattes den 28 Juni 1685, vid hvilket tillfälle hans "intimaste vän“ Abr. Burman skildrade en "förnöjd lefnad" i följande sonnet: "En af de vijse män hölt största rijkdom vara, Huru |