Sidor som bilder
PDF
ePub

Eenfaldigheet ock dygd kan tig i koijan glädia,

Så ansåg Wennæs vår båftienst, pråål, titlar mång,

Stoor kräsligbeet och lust för jordisk nordblyss prång, Men sinnes redligheet hölt vara dygdens kädia,

Hvaraf ock han blef känd, som ville ensligt boo.
Den troligt tiänte all', ban sofver här i roo."

Dessa äro de torftiga uppgifter, vi kunnat samla om denne lärde och allt för tidigt bortgångne mans lefnadsöden. Ilans skrifter blefvo aldrig samlade och utgifna, hvarföre flere af dem gått förlorade, såsom “Gefleborgs läns beröm" och "Svartsjukan,“ bvilka uppgifvas i Schefferi Svecia Literata; och då Wendæsius sjelf biträdt vid redak. tionen af denna bok och ombesörjt korrekturläsningen, kunna vi vara försäkrade om, att uppgifterna äro tillförlitliga. Hans "Etthandrade Kling-Dichter“ synas vara ordnade och renskrifna till tryckning, ehuru bandskriften icke är särdeles redig och läslig; men endast några tillfälligbetsskrifter bar han sjelf befordrat till trycket. Wenpæsias uppgifves ock såsom författare till "Capidinis och Veneris Kiärleekz-Krijgh och Friheeter ibland vnga och gambla ifrån verldenes begynnelse intill endan, skriffne och athgiffne på Friggeborgs slott uthi Elskogs lund med Veneris och Astrildz nampn och sigiller bekräfftat.

Cum privilegio Deorum tryckt i Villa Franca 1669" (40 opaginerade sidor i liten oktav); men denna uppgift är ingalunda tillförlitlig. Anförda lilla bok, utgifven för ett bröllopstillfälle, innebåller skrifter af flere författare, som på olika tijder behandlat samma ämne, och en af dem blef särskildt tryckt redan 1655.

Hammarsköld yttrar, att Wennæsius varit en af Stjernbjelms obetydligaste härmare, som, utan all poetisk kallelse och talent, endast slafviskt krupit i mästarens fotspår. Det är besynnerligt, att Hammarsköld, som så högt värderade sonuetten, kunnat fälla ett så hårdt omdöme om

en man, som skrifvit ett hundrade sådana; men bar ban icke studerat sonnetterna bättre än titeln, då han läst Klincz-Dichter i stället för Kling-Dichter och til gode Männer i stället för til gode Vänner, så förfaller bans omdöme såsom förhastadt.

Upsala den 24 December 1869.

P. Hanselli.

Etthundrade

KLING-DICHTER,

dels för gode vänner, dels vid andre tilfällen

effter handen skrefne

aff

Erico Wennesio.

Sunt bona, qvædam mediocria, sunt mala plura,
Quæ legis; hic aliter non fit, amice, liber.

Taubmann.

[merged small][ocr errors][merged small][merged small][merged small]

Förlåt'r, att jag băr fram ett fast otijdigt foster,

Väl-edl ber Assesseur! Dess moders månars taal

Har af Lacinas last och lättia lidit qvaal,
Den falska foster mor. Hvad läkedom och plåster

Jag hår emot försökt, har jag eij säker fuonit;

Att föllia hopen åth, som uthaf armodz tvång,

List och lättfärdighet gå gerna galen gång, Och läggia det å lön har jag eij heller kunnat.

Ea part så älska sitt, dbe androm helt missunna

Det böra eller see; en part och öfver alt

Vid knutar och all börn, som skökian, hållat falt, Skiönt man dess skröpligheet skull’ vänias vid och blunda.

Nu står i edert våld, som råd och macbt tillhörer,

Att säija eder dom: dem andra går förbij,

Som väl skarpsynte syns, men skadan dock eij sij. Jag föllier hälst den väg, mig ebr anvisning förer,

[ocr errors]

Och önskar och bär boog, att jämväl edra foster,

Som prächtigt äre prydd (I doch till denne dag

Förpekt gå uth för folk) oss allom till behag Och fromma, släppan fram, det ebr eij mycket kostar.

De oss en efftersyn, som ärlig älskog drifva,

Här effter kunna blij. Hvij loflig kjärlekz glöd,

Hoos oss för adoat folk så kolnadt är och dödb, Står mig eij denne gång att klaga eller skrifva.

Jag beder (om min bön ellst något boos ebr gäller)

Och andra bedia med, som sku ebr ungdoms-flam',

Poetisk lusteskog, Stratonice med full famn Omfamna: släpper dem, förr än det blifver qväller.

Det torde någon sän ohemolt dem förgöra,

Ell', af dess deijligbeet betagen, ta dem opp,

Lijk som de vore bans. Få de sitt frija lopp Nu genast, sän skal eij sig någon mot dem röra.

Ursächta, jag så frij och framfuss här framträder,

Som bord ehr ha försyo osynlig tala till,

Och dröija eder tijd med tåcket tijda-spill; Doch af ebr gamble gunst och godbeet jag mig gläder.

Mitt förråd fattigt var alt ifrån sjelfva börian,

Och är än lijka armt; vill likväl, som I veet,

Mig och dem mig tillbör dra fram med ärlighet, Förr än man någon flärd och falsk beet med mig spörier.

Jag rill enfaldigt vijs mig som de mina kläda ,

Och icke mehr påslå, än jag betala kan,

Och eij inbilla mehr, än jag i sanning fann, Att ingen, för jag går öfv'r staten, må mig häda.

Ellst skal en lijka fult, ban kläd'r sig rätt ell' illa,

Gå under dårars dom, de der ofullkomheet

Fios både boos dem sielf som andra, eos eij veet, Och är fögʻ åtb, om de det gabba eller gilla.

Der I mig tillstånd ger mitt afvel att frambära

Och hopp, att det med tijd’n de lösas lyt och last

Med möijligheet undgår, så skall det utan rast Dess första frijheetz frucht till lydna ehr föräbra.

Förblifver, som I blitt till detta, mig bevågen,

Ursächtand, jag så dierf och dristig kommer fram

Med slijkt, förty det fans utletat af mitt kram! Jag blifver der emot,

mio berr',

ehr städz redbogen.

E. W.

« FöregåendeFortsätt »