Sidor som bilder
PDF
ePub

Bröllopz-Skr

XXI. M. Olof Rosendalius, Eloqu. Lect. i Strengnäs, och Jungf. Maria

Eliæ-dotter. 4 Decemb. 1673.

N.

u ästu annan gång, sän Febus dessa leder
Strök om med ijland fart, min bror, eij mindre säll:

När som vid Sala ån Minerva, täck och snäll,
Tig krönte med en krantz, som vara skull en heder
För tin anlagde flijt – hos benne är så seder.

Tin kysk- och ärbarhet såg Fröija och fullval,

Och sökte opp en brud, tig hielpa skall ett täll Upbyggia och tig roo, i ondan dag det freder.

Förlusta tig deraf, hon dygdig är och from

Och lärdt att fruchta Gudh, som är bäst rijkedom, Den rost och maal eij täär! Ebr bägge jag dy önskar

Alt and- och timligt godt. Gudh gijfve mång god dag, Välsigne eder säng, ebr til tröst, sig behag, Ebr daal til evig tijd af rosor skön må grönska!

XXII. Johan Slmsten, Handelsman i Stockholm, och Jungf. Maria Jacobs-dotter.

18 Julij 1675.

lefven, brudgum, säll med bruden eder kära, Och tacken Herren Gudb, den dag nu kommen är,

Som gifver eder roo och lindrar ehrt besvär. Lycksalig, den Gudb täckz en maka from beskära! En skänk af Herrens hand, en crona, mansens äbra,

En vän i nöd och lust, ens biertans bögst begär

Är hon, då bon sig teer ebr trogen när ocb fiär.
Hon eder sedan skal, I benne, älsk' och ähra.
Nu blifven utan sorg, för ebr vill Herren vaka

Och omsorg haa i alt; ebrt boo med lifsfrucht skön
Försee och mera godt, ehr trofasthet till lön.
Så lärer han sin barn, som lydig är och spaka.

Jag önskar til ett slut: Gudb gif ehr lycka, frijd
Och sän en bimmelsk roo och frögd til evig tijd!

XII: 12.

XXIII.
Joban Andersson, Stockholms stads Cammererare, och Jungf. Brita

Göding. 14 Martij 1678.
Ehr
Ubr dygd, o jungfrurs zijr, bar ebr altså bekrönat
På denne dag, ebr frögd- och rätte bedersdag,

Tå I nu från vår hoop med den gör sämjelag,
Som himmlen ebr beskärdt. I blifven dy väl lönat.
Den af kringbängiand gull, demanter, perlor sköna,

Af sijdo ocb gyllenduk och tusend prydnatz slag

Vill skimra: blott af blygd; den aldrig har fördrag
Ubr port- och fönstren blij, bon år eij värd en bõna.
Ebr from- och sedighet ebr mebr än pärlor prydde,

Then andre fägring, färd och lättia skattas må.
Ty frögden ebr deraf, I denne dagen hunnit,
Som vijsar hvad I giordt, bvad frucht I reda funnit;

Theraf i kommand tijd I ymnig vinst skal få.
Ehr gånge städse väl! Alsvåldig Gudh ehr skydde!

XXIV.
Herr Olof Kanik, Comminister i Harmånger i Helsingland, och Jungf.

Anna Myra. In Junio 1678.
Var det att hålla ord, ber Olof? Två'l-tre rader

Had' giordt til saken fyllst, jag bade strax förstådt,

Der det eij varet vills, hvart uth I hade gått.
I skal då ändtlig till, hör jag, blij dandemader.
I bandlen vijsligt nog, troon fritt det intet skadar.

Den ensam bördan bär, han blir ju snarar' trått,

Och den mer trygger är, som har sin lycka nådt, Den honom trumpen var, kan göra god och glader. Det yrkiar jag lijk vist, jag skull så seent få vetta

Uthaf ebrt gifftermål, jag kunnat redt mig på

Att älas och nå meer i qväll mig lähra slå.
Doch veet, jag prijsar ehr, att I har vågat detta.

Gudh styrke detta band med frijd och enigbeet
Och allsköns salighet nu och i evigheet!

XXV.

Georg Jacobsson Krus, Borgare och Handelsman i Gefle, och Jungf.

Elisabeth Elis. 19 Novem. 1678.

Jag veet, I väntat baa och denne gång par rader

Till eder bröllopz fest, her Krus, utaf mitt kram,

Det jag kan understå ebr ärnat föra fram, Då vi sidst taltes vid. Dy nu och icke skadar, Att jag eij annat lass tilhugger och pålader.

I kan och eij med skäl här öfver blifva gram.

Jag önskar kort och godt till denne kärlekz flam',
Som fru Elisabetb och ehr emellan flagrar,

Ehrt echtenskap må blij den högste til behag,
Ebr, och dem ehr tillbör, til fromma dag från dag,
I sielf och Herren (som giordt himmel, haf och jord)

Välsignad måge blij: det är min önskans ord.
Nu varen alle glad! Den mäst i qväll har druckit,
Lär säija: Tåcke här var hvarken hugg- ell stuckit.

XXVI. Christian Poppelwan, Gouvernements-medicus i Jylle, och Jungf.

Catharlna Hedræa. 25 Februar 1679.

Jag teknar endast opp, ebr hedersdag till ähra,

Her Poppelman, att ha slutit fridsfördrag

Och echtabund med ebr Hedræa denne dag;
Å bägge sijdor boot rådt uppå alt besväre.
Den det vill skrifftlig se och punctvijs, det begäre

I store cancellijt. Dy kan eij annars jag

Än skatta eder säll, som utan storm och slag Och långsam rättegång så vijda komne ära. Min rättegångs process haa dee än under händer,

Och veet jag ännu eij, när de vill göra slut,

Då såledz tijd från tijd med saken drages uth. Till minn' af denne fäst jag dessa rader sänder

Och önskar: Herren Gudb, som är ehrt lijf och lius, Han sign'ehr bägge tu, var rijkast i ebrt huus!

XXVII. Johan Philipsson Drabitlas, Borgmästare i Östhammar, och Jangf.

Magdalena Holm. 1 Maji 1679.

I handlen ändtlig väl, her landzman, som nu träder

Till annat gifftermål. I bad vist hållet opp,

Om I tillförn eij spordt, att en ensammer kropp Ej trifs så väl som två. Full billigt det mig gläder, Att bimlen edert stånd förbättrar med slik heder.

Jag frögdas doch med ebr, skönt mitt förborgad hopp

(Vij få derom bärnäst) nu råkar af sitt lopp; Med andra lijka fullt ebr bröllopzvijsa qväder. Den jungfrun, I nu få, är mig af gode vänner

Berömd för äbr och dygd. Jag säger som det är; I få och pröfvat sielf, som benne bättre känner.

Hon lär med Herrens hielp ehr lindra mång besvär. Nu lycka, lycka ske ebr bägge! Himmlen gifve Ebr saligbet båd bär och sän i andra lifve!

XXVIII. M. Elias Noræus, Kyrkioherde i Häfverö, och Jungf. Elisabeth Måns

dotter Duræa. 7 Octob. 1679.

Här blir til minnes satt, hvad som i dag passera:

Af stånd och dygdigt sinn, båd-två af prästlig stam,

Båd-två och prästfolk sielf ha trädt så fogligt fram,
Att vara brudefolk med stor process och äbra.
Elias är ban nämd Noræus och hans kära

Elisabeth Duré, en täck och tuchtig dam,

På denna marknadz platz hopråkat med sitt kram,
Att göra christligt byt' och så sitt godz förmera.
O Herr', Israels Gudb, som all ting styr och råder,

Gif tin välsignelse utöfver detta par,

Föröke deras sädb! Tin engel dem bevar!
Afvär bins ondes list, all därflig skad' och våde,

The här på fridsens väg så vandra, att de sidst
Ther evig frijden fål Amen, thet är så vist!

XXIX. Samuel Jönsson, Borgare och Handelsman i Stockholm, och Jungf.

Christina Elisabeth Eriks-dotter. 26 Octob. 1679. Na vil min plicht det fordra, jag ehr, som förr mång gånger

Har varet mig til vilje, der emot passar opp.

Deraf skal ingendera af oss stort göra rop,
Allenst I eij förachta min' ringa bröllopz sånger.
Om det emot ebr väntan skull vara, blijn eij ånger.

Jag skatdar eder lycklig från foten opp i topp,

I slikt förslag påfunnet, och gifver ebr godt hopp. För Hålland väl och Tyskland den resan blir för långer I veet väl, hvad jag menar, man får bär lof at skämpta.

Men jag vill tala alfvar och önska till ett slut,

Att Gudh värdz eder bägge välsigna inn' och utb,
Så I alt nödigt vatten ubr Israels brunnar hämpta,

Att frid och enigheten stadfäster edert boo,
Ocb effter denna vandel en evig bimmelsk roo.

XXX. Erich Andersson, Borgare och Vijnhandlare i Stockholm, och Jungf.

Anna Catharina Marqvardt. 30 Novemb. 1679.

(Gåta uppå een vijnranka.) Min vän så vackert gror bland systrarn' uti bergen

Vid solens residentz. När kölden kommer på,

Han följer mig i säng, fast den af bara strå, Der vederqväcker sig. Jag väntar alt på märgen, Jag böijern hvart jag vill. Han är likväl så ärger

Och ligger uppå luur. Om morgon ban upstår,

Sig hyfsar tämligt till, ny klädning på sig får – En styf och hetzig bäst - kan artigt hålla färgen, Betalar för bvar natt båd röda väl som bvijta.

Det myntet är väl godt, men måste stämplas om,

Går sän ofelbart fort i Frankrijk, Spanien, Rom,
Och bela verden kring. Han plär min taska slijta,

Han gör mig galen kopp mång lustig afftonstund,
Han låckar mig i säng, han gör mig krank och sund.

« FöregåendeFortsätt »