Sidor som bilder
PDF
ePub

Bröllopz-Skrifter.
XXI.

M. Oloff Rosendalius, Eloqu. Lect. i Strengnäs, och Jungf. Maria
Elia-dotter. 4 Decemb. 1673.

Nu ästu annan gång, sän Febus dessa leder

Strök om med ijland fart, min bror, eij mindre säll: När som vid Sala ån Minerva, täck och snäll, Tig krönte med en krantz, som vara skull en heder För tin anlagde flijt hos henne är så seder.

[ocr errors]

Tin kysk- och ärbarhet såg Fröija och fullväl, Och sökte opp en brud, tig hielpa skall ett tiäll Upbyggia och tig roo, i ondan dag det freder. Förlusta tig deraf, hon dygdig är och from

Och lärdt att fruchta Gudh, som är bäst rijkedom, Den rost och maal eij täär! Ehr bägge jag dy önskar Alt and- och timligt godt. Gudh gijfve mång god dag, Välsigne eder säng, ehr til tröst, sig behag,

Ehr daal til evig tijd af rosor skön må grönska!

XXII.

Johan Simsten, Handelsman i Stockholm, och Jungf. Maria Jacobs-dotter. 18 Julij 1675.

lefven, brudgum, säll med bruden eder kära,
Och tacken Herren Gudh, den dag nu kommen är,
Som gifver eder roo och lindrar ehrt besvär.
Lycksalig, den Gudh täckz en maka from beskära!
En skänk af Herrens hand, en crona, mansens ähra,
En vän i nöd och lust, ens biertans högst begär
Är hon, då hon sig teer ehr trogen när och fär.
Hon eder sedan skal, I henne, älsk' och ähra.
Nu blifven utan sorg, för ehr vill Herren vaka
Och omsorg haa i alt; ehrt boo med lifsfrucht skön
Försee och mera godt, ehr trofasthet till lön.
Så lärer han sin barn, som lydig är och spaka.
Jag önskar til ett slut: Gudh gif ehr lycka, frijd
Och sän en himmelsk roo och frögd til evig tijd!

XII: 12.

XXIII.

Johan Andersson, Stockholms stads Cammererare, och Jungf. Brita Göding. 14 Martij 1678.

Ehr dygd, o jungfrurs zijr, har ebr altså bekrönat

På denne dag, ehr frögd- och rätte hedersdag,
Tå I nu från vår hoop med den gör sämjelag,
Som himmlen ehr beskärdt. I blifven dy väl lönat.
Den af kringhängiand gull, demanter, perlor sköna,
Af sijda och gyllenduk och tusend prydnatz slag
Vill skimra: blott af blygd; den aldrig har fördrag
Uhr port- och fönstren blij, hon är eij värd en bōna.
Ebr from- och sedighet ehr mehr än pärlor prydde,

Then andre fägring, flärd och flättia skattas må.
Ty frögden ehr deraf, I denne dagen hunnit,
Som vijsar hvad I giordt, hvad frucht I reda funnit;
Theraf i kommand tijd I ymnig vinst skal få.
Ehr gånge städse väl! Alsvåldig Gudh ehr skydde!

XXIV.

Herr Olof Kanik, Comminister i Harmånger i Helsingland, och Jungf. Anna Myra. In Junio 1678.

Var det att hålla ord, her Olof? Tvåll-tre rader

Had' giordt til saken fyllst, jag hade strax förstådt,
Der det eij varet vills, hvart uth I hade gått.
I skal då ändtlig till, hör jag, blij dandemader.
I handlen vijsligt nog, troon fritt det intet skadar.
Den ensam bördan bär, han blir ju snarar' trått,
Och den mer trygger är, som har sin lycka nådt,
Den honom trumpen var, kan göra god och glader.
Det yrkiar jag lijkvist, jag skull så seent få vetta
Uthaf ehrt gifftermål, jag kunnat redt mig på
Att älas och nå meer i qväll mig lähra slå.
Doch veet, jag prijsar ehr, att I har vågat detta.
Gudh styrke detta band med frijd och enigbeet
Och allsköns salighet nu och i evigheet!

XXV.

Georg Jacobsson Krus, Borgare och Handelsman i Gefle, och Jungf. Elisabeth Elis. 19 Novem. 1678.

Jag veet, I väntat baa och denne gång par rader

Till eder bröllopz fest, her Krus, utaf mitt kram,
Det jag kan understå ehr ärnat föra fram,
Då vi sidst taltes vid. Dy nu och icke skadar,
Att jag ej annat lass tilhugger och pålader.

I kan och ej med skäl här öfver blifva gram.
Jag önskar kort och godt till denne kärlekz flam',
Som fru Elisabeth och ehr emellan flagrar,

Ehrt echtenskap må blij den högste til behag,
Ehr, och dem ehr tillhör, til fromma dag från dag,
I sielf och Herren (som giordt himmel, haf och jord)
Välsignad måge blij: det är min önskans ord.
Nu varen alle glad! Den mäst i qväll har druckit,
Lär säija: Tåcke här var hvarken hugg- ell stuckit.

XXVI.

Christian Poppelman, Gouvernements-medicus i Jylle, och Jungf. Catharina Hedræa. 25 Februar 1679.

Jag teknar endast opp, ehr hedersdag till ähra,

-

Her Poppelman, att I ha slutit fridsfördrag Och echtabund med ehr Hedræa denne dag; Å bägge sijdor boot rådt uppå alt besväre. Den det vill skrifftlig se och punctvijs, det begäre I store cancellijt. Dy kan eij annars jag Än skatta eder säll, som utan storm och slag Och långsam rättegång så vijda komne ära. Min rättegångs process haa dee än under händer, Och veet jag ännu eij, när de vill göra slut, Då såledz tijd från tijd med saken drages uth. Till minn' af denne fäst jag dessa rader sänder Och önskar: Herren Gudh, som är ehrt lijf och lius, Han sign' ehr bägge tu, var rijkast i ebrt huus!

XXVII.

Johan Philipsson Drabitlus, Borgmästare i Östhammar, och Jungf. Magdalena Holm. 1 Maji 1679.

I handlen ändtlig väl, her landzman, som nu träder

Till annat gifftermål. I had vist hållet opp,

Om I tillförn eij spordt, att en ensammer kropp Ej trifs så väl som två. Full billigt det mig gläder, Att himlen edert stånd förbättrar med slik heder.

Jag frögdas doch med ehr, skönt mitt förborgad hopp (Vij få derom härnäst) nu råkar af sitt lopp; Med andra lijka fullt ehr bröllopzvijsa qväder. Den jungfrun, I nu få, är mig af gode vänner Berömd för ähr' och dygd. Jag säger som det är; I få och pröfvat sielf, som henne bättre känner.

Hon lär med Herrens hielp ehr lindra mång besvär. Nu lycka, lycka ske ehr bägge! Himmlen gifve Ehr salighet båd här och sän i andra lifve!

XXVIII.

M. Elias Noræus, Kyrkioherde i Häfverö, och Jungf. Elisabeth Månsdotter Duræa. 7 Octob. 1679.

Här blir til minnes satt, hvad som i dag passera:

Af stånd och dygdigt sinn, båd-två af prästlig stam,
Båd-två och prästfolk sielf ha trädt så fogligt fram,
Att vara brudefolk med stor process och äbra.
Elias är han nämd Noræus och hans kära

Elisabeth Duré, en täck och tuchtig dam,
På denna marknadz platz hopråkat med sitt kram,
Att göra christligt byt' och så sitt godz förmera.
O Herr', Israels Gudb, som all ting styr och råder,
Gif tin välsignelse utöfver detta par,

Föröke deras sädh! Tin engel dem bevar!
Afvär hins ondes list, all därflig skad' och våde,
The här på fridsens väg så vandra, att de sidst
Ther evig frijden få! Amen, thet är så vist!

XXIX.

Samuel Jönsson, Borgare och Handelsman i Stockholm, och Jungf. Christina Elisabeth Eriks-dotter. 26 Octob. 1679.

Nu vil min plicht det fordra, jag ehr, som förr mång gånger

Har varet mig til vilje, der emot passar opp.
Deraf skal ingendera af oss stort göra rop,
Allenst I eij förachta min' ringa bröllopz sånger.
Om det emot ehr väntan skull vara, blijn eij ånger.
Jag skattar eder lycklig från foten opp i topp,

I slikt förslag påfunnet, och gifver ehr godt hopp. För Hålland väl och Tyskland den resan blir för långer I veet väl, hvad jag menar, man får här lof at skämpta. Men jag vill tala alfvar och önska till ett slut, Att Gudh värdz eder bägge välsigna inn' och uth, Så I alt nödigt vatten uhr Israels brunnar hämpta, Att frid och enigheten stad fäster edert boo, Och effter denna vandel en evig himmelsk roo.

XXX.

Erich Andersson, Borgare och Vijnhandlare i Stockholm, och Jungf. Anna Catharina Marqvardt. 30 Novemb. 1679.

(Gåta uppå een vijnranka.)

Min vän så vackert gror bland systrarn' uti bergen
Vid solens residentz. När kölden kommer på,
Han följer mig i säng, fast den af bara strå,
Der vederqväcker sig. Jag väntar alt på märgen,
Jag böijern hvart jag vill.

Han är likväl så ärger
Och ligger uppå luur. Om morgon han upstår,
Sig hyfsar tämligt till, ny klädning på sig får –
En styf och hetzig bäst kan artigt hålla färgen,
Betalar för hvar natt båd röda väl som hvijta.
Det myntet är väl godt, men måste stämplas om,
Går sän ofelbart fort i Frankrijk, Spanien, Rom,
Och hela verden kring. Han plär min taska slijta,
Han gör mig galen kopp mång lustig afftonstund,
Han låckar mig i säng, han gör mig krank och sund.

« FöregåendeFortsätt »