Sidor som bilder
PDF
ePub

XXXI.
Anders Larsson Arndt, Cammarskrifvare på Stockholms slott, och

Jungf. Agneta Peters-dotter. 24 Junij 1680.
Det blifvit mindes fördt, att Arndten denne dagen

Med jungfru Agneta oppå sitt ächtaband

Har nådt stadfästelse med kyrkians vigsel-band,
Orubbat att förblij alt effter gamble lagen
Och forna frijhetz bref; och att eij vijdar' klagan

Af svenner eller möör, som önskat haa sin band

I fatet, achtas bör; de jämväl deras land
Och jord så bruka må, som dem allhälst bebagar:
Det blifvit minnes fördt uti år skrifcalender.

Gudb, tu som deras sion nu hafver sammanfäst,

Med tin välsignelse dem täckes vara näst!
Styr dem på fridsens väg, att när det återvänder,

Som obeständigt är, de sädan nyttia få
En himmelsk salighet, der ingen änd' är på!

XXXII.
Petrus Berginan och Jungf. Elsa Carls-dotter Falck.

25 Julij 1680.

N. vill I jungfra brud, tror jag, ehrt farshuus lämna,

Ebr vänner och bekant af svenner och af möör

Allsammans biu farväl. Der Thyrsis effterspor, Ser han ehr bäll’r eij meer. Hvart I ebr hafven ämna, Hvad uptog I ba fått, vill I och icke nämna.

Bort uppå frijerij? Det kommer mig så för,

Och skönt så veeter til, mig det ej klacka bör. En part lijkväl bäraf kund rätt i tu väl rämpa. Naturen tohl eij tvång. Vij är eij sinnlös stenar.

Ondt är att blij allen, och läng' ogiffter gå
Är afventyrligt nog. Kärleken all ting drager.
Men den sig giffter bäst, som Gudb båd nätt- och dagar

Beer om välsignelse. I dy ocb resa må,
Gudb gif der lycka till! Faro väl! Jag alt väl menar.

XXXIII Erik Aurivillius, J. U. Licent. och Prof. i Upsala, och Jungf. Anna

Loccenia. 11 Januarij 1681.

Godt
Todt åbr, ber Aurivill! Jag hör, I på ny-åhret

Inträden ett nytt stånd, har ebr til hustru fäst

Locceni, gudlig mans ocb Themis högsta präst Vid Upsal, dotter kär, för andra möör utbkorat Och henne eder tro til dödna daga svoret.

I baa Loccepi lag och läxor flitigt läst,

Och hafven dy god skiäl blij jungfru Anna näst, Som får doctrinnas nampn med dubbel rätt hemboret. Ehr apstår fördenskull så effter denne dagen

Ebr böcker öfversee, att I af hvarjon man
För doctor jämväl blir erkänd i bäggiom lagom,

Hvarpå til nästa höst profstycke vijsas kan.
Jag önskar denna gång: Gudh värdes ebr beskära
Ett frögdfullt godt nytt åbr, en dygdig biertans kära!

XXXIV. Joban Georg Elerdt, Boktryckiare i Stockholm, och Hust. Märta Nilsdotter. 30 April 1682.

.: I ha nu bint förbij ebr' kalla vinternätter;

En liuflig våbredag, ber Elerdt, träder in,

Som lindra kan den sorg, förr mattat har ehr kino. Som sol'n å himlens hvalf upstiger bätt- och bätter, Upgår ocb i ebrt buus den sool, ebrt hierta lätter, Ocb botar de besvär, som bryllat edert sion

I eder enklingz åbr. Hon lär och läggia vion, I såsom fordomdags skal blifva nyt- och nätter. Jag frögdas dy med ebr af ett uprichtigt sinne,

Att Gudb, som sådant sedt sig lända til bebag,

Har det och i ebr bogh inskutit denne dag. is ! Han gif och ehr deraf all frögd och fägnad finna

Och sidst brad ban tilsagt sin återlösta brud!
Ehr önskar jag eij mebr - hvad felar, fylle Gudb!

XXXV.
Johan Isaksson, Handelsman i Stockholm, och Jungf. Catharina

Johans-dotter i Gefle. 2 Maij 1682.

Sall är den, som Herren fruchtar och uppå hans vägar vandrar!

Tu skalt af tin bänders arbet tig ernähra. Väl är tig,

Hustrun som ett fruchtsamt vijnträ i titt buus utvidge sig! Tin barn som oliveqvistar kring titt bord stå hvar om andra. Sij, så varder den välsignat – ingen torf i detta klandra — Som af biertat fruchtar Herren. Herren skall och visserlig

Tig välsigna athaf Zion, att tu tröst och gladelig Skal Jerusalems välmågo see tin lifzdaar oförandrat; Tu skalt och få barnebarnen skoda til tre- fyra leder,

Ja, sän tu tu af lefvand mätter biuder verlden fara väl,

Den ovansklig frijd- och frögden öfver vår Gudz Israel. Med slijk önskan ebr til beder, bugo- och byggia jag fram

träder: Himmlen signe brudgum, bruden och det goda gästbodzlag! Sådant föres opp till blifvand minne af ebr bröllopzdag.

XXXVI. Herr Lars Fernæus, Conrector i Stockholms storschola, och Jungfru

Christina Scbalina i Söderelf i Helsingland. 27 Junij 1682. Lycka då, her Lars, på resan till heel-signad resars lande,

Edert edle fosterställe, den utvaldast berdemark,

Der Diana ibland däldren funnet fägste jägepark, Der de skönste råår och binder oss all tider stått tilhanda, Dem jag och för alla andra sökt med loflig kärlekz vanda, Skönt mig här tills hårde skäpnan varet vidrig och för

stark. Eder, som tilredz ehr lagat lofva öfver denne Qvark, Önskar jag jämn vind och väder till den belg- och signad

stranda. I lär medelst himmlens vårdnad vinna den ebrt bierta gläder, Den med tucht och ähra zijrat Gudb och mennskiom

pröfvas täck, Den som ebr i nöd och gamman lofvat vara bull och trogen, Emot vänner och förvanter ränlig, from och redebogen.

När I tåcken hustru finner, säg, om I eij då är käck? Lycka, lycka til godt giffte! Mera jag i qväll eij qväder.

XXXVII. Jacob Honnen, Handelsman i Stockholm, och

i Gefle. 9 Januarij 1683. No har I med gambla åhret gamble ensligheten ändat, Den ebr by och sion och kraffter mång anstöter hafver

giordt, Och för dy till födslolandet reder ehr att resa bort, Der I, her brudgumme Honnen himlen bär til lycka

sände! Nyen maka, mod och lefnad, som ebr ängslan kan afbända Bland ehr ränn'r och vårdnad finna, för I sådant våga

tordt, Bijder bruden, som ellst varet rask å benen som en hiort, Känd af dygd och sedigt sinne, vill ehr följa, hvart I vända. Hvad kan jag då annat göra, än ehr önska mycken lycka

Och välsignelse på resan, till ny maka, som nytt åhr,

I all loflig band- och vandel, uti källar', kiök och lår; Men med frögd och fägnad vijsa, at I träffat bar det smycke,

Som ebrt bierta bäst befaller. Blifver nu min gode tolk Och mio tienst och hälsning mäler ann hos edert gäst

bodzfolk!

Till gode vänner.

XXXVIII.

Till Erik Slinsten, Fiscal i kongl. Bergscollegio. 12 April 1677. S:

är då lijkväl spordt, hvad som vår önskan runnet Och ändtlig kommet fram det man har länge vänt,

I nu med bästa rätt det nampnet ha förtiänt, Den prijs allena I och ingen ann har kunnat Sig värfva, skönt de fars- och morsnamu för sig funnet,

Men icke såsom I. De namnet bara länt,

Men ej förtjänt som I, fast de gått kiön och spänt. Den metan, de eij binnt, ba I nu öfver hunnet. De ba sin lifztijd all doch vandrat desse värnar;

I ha så togligt reest. Och, som det tyckes mäg,

Är intet åth för fort ell seent gå denne väg.
Sök en beqvämlig tijd - jag säger hvad jag ärnar.

Elisabeth i dag til dopet buren var,
Hon sielfver vittna kan: Här är min mor och far.

1

XXXIX. Till Jonain Bugman Islandum, Collegii Antiquit. Adjunctum. Junij

1678.

Det är, ber Rugman, sant, hvad I sidst månde skrifva,

Och är eij undra på, ty verlden är nu vrång

Och lyckan är och leed, den tryckte hård och trång, Den lycklig eij städz blijd. Skull jag med benne kifva, Sad' jag, hon alt för ett förträtlig måtte blifva,

Hon giorde väl ell' ondt.*) För äfventyrlig gång

Har hon imedlertijd: en haal och slipprig spång,
Som stielper i fördärf dem boglöst derå klifva.
Dy kan jag eij med skäl slijk lycka lycka kalla:

Slijk lyckas träl en träl och slafver ändtlig blijr.
Han bättre var betänkt, som önskt bland önskor alla

Eij lycka alt för hög. Min mening I väl sijr. Vij dra i medler tijd vår lycka bäst vij kunne Och nöije 088 med det, vij anna eij baa vundet.

*) Sen. Medea, III: 2.

XL. Till Helsingflickornas minne, på Herr Olof Kamitz bröllopzdag in

Junio 1678 öfversändt.

All

hurtig' jungfrurs skål i sigaade landz bygden, Den jag städz bållet af mer'n andra orter mång

För tro- och stadigbeet jag talar utban tvång Hvarst än behållen är den gamble svenske dygden, Som bärtills okränkt blitt af galne franske blygden,

Som lastat har vårt land med därlig pracbt ocb prång.

To Helsingland dy bör bagkommas i min sång, För tina fickors skull, som mången gång mig bygde. Ebr skål med tre på rad jag än til minnes tekuar:

Gudb gifve ebr god natt, så många som I är,

Som ett oprichtigt sinn försvaren fiär och när.
Min dristighet jag här grannskapet mäst tilräkbar.

Nu låten see, att I ehrt gästbodzfolk så ansen,
Een utaf ebr bärnäst får bära brudekransen.

« FöregåendeFortsätt »