Sidor som bilder
PDF

ställning och betyg-ade honom sin synnerliga bevágenhet. Följande år utgaf han en akademisk afhandling de circulatíone sanguz'm's och lät i Westerås trycka. sin beskrifning om de lymfatiska kärlen under titel de ductz'bus hepatís aquosís. Nu framträdde doktor Bartholin i Köpenhamn med påstående, att upptäckten tillhörde honom och ej Rudbeck. Detta föranledde en långvarig strid, som slutligen slöts dermed, att den store Haller afkunnade utslag till Rudbecks fördel.

År 1653 erhöll Rudbeck af drottning Christina ett betydligt stipendium, hvarigenom han sattesitillfälle att företaga en resa till Leyden, som den tiden var medicinens förnämsta högskola. Här uppehöll han sig öfver ett år och var en af den berömde doktor Hoorns flitigaste lärjungar, hvarjemte han sysselsatte sig med vidare undersökningar af menniskokroppen samt botaniska studier. Tillfället att taga kännedom om de många sinnrika mekaniska inrättningar, hvarpå Holland redan då hade rik tillgång, lemnade han icke heller obegagnadt. Vid denna tid lät konung Ludvig XIV erbjuda honom en årlig lön af 4,000 rdr, om han ville ingå i fransk tjenst; men han föredrog att för en mindre lön tjena sitt fädernesland och återvände hem 1654, rikt försedd med en mängd rara frön och växter samt ritningar och modeller. Efter återkomsten till Upsala biträdde han först professorerna Frank och Stenius, blef 1655 medicine adjunkt och 1658 e. o. professor ifysik och botanik, hvarjemte han skulle hafva vården öfver den af honom året förut anlagda botaniska trädgården, hvilken han ock vårdade så, att utländingar förvånades att se de växter, han odlade, trifvas i Thule.

Efter professor Stenii död 1660 erhöll Rudbeck fullmagt att vara ordinarie professor i anatomi och botanik. Året derefter erhöll Hofvenius den andra medicinska professionen, och genom dessa båda utmärkte lärare börjades en ny epok för det medicinska studiet vid Upsala akademi. Angelägnast blef nu anskafiandet af en ordentlig anatomi-sal, och detta behof afhjelptes medelst den gustavianska knpolens inredning för ändamålet. Motviljan för det anatomiska studiet, som förr Ybetraktats såsom en »res nova et inaudita och ett mysterium för den dödes slägt», hade Rudbeck redan undanröjt, och lärjungarnes antal ökades med nästan hvarje föreläsning, så att det vid årets slut utgjorde 87, då före honom ytterst få egnat sig åt denna vetenskap. Ãr 1662 valdes Rudbeck till akademiens rektor, och på samtlige professorernas begäran och kanslerns tillstyrkan innehade han detta embete ett helt år, då ombyte eljest skedde för hvarje termin. Vid årets slut mottog konsistorium med harm och förtrytelse den underrättelsen, att akademien skulle ställas under ett slags kuratel eller uppsigb. Man skyndade då att hos kanslern undanbedja sig detta förmynderskap, men fick till svar, att sådant väl behöfdes i anseende till professorernas kif, split och försumlighet i lektionerna. Kort derefter ankom ock regeringens bref af den 14 Februari 1663, som förordnade ärkebiskopen Stigzelius, landshöfdingen Rålamb och professorn Rudbeck till kuratorer. Nu bestormade kamraterna Rudbeck såsom upphofsman h_ärtill; han bedyrade, att han häruti icke någon del hade, men ingen ville sätta tro till hans försäkran. Man visste, ats Rudbeck stod i stor ynnest hos akademiens kansler, grefve M. G. de la Gardie, och att denne gema lyssnade till hans råd, -hvaraf man slöt, att äfven denna nyhet utgått från Rudbeck.

Nu fick väl Rudbeck tillfredsställa sin lust att styra, men ock i rikt matt skörda obehag och förföljelser af kamraterna, som icke kunde lida hans öfvermagt. Imellertid vann akademien betydligt under Rudbecks styrelse, ej blott genom hans nit för ungdomens ordentliga undervisning, utan äfven genom hans synnerliga ifver i att uppföra och förbättra nödiga byggnader för akademiens räkning. Denna byggnadslust lades dock honom till last, emedan räntkam-maren var i den ställning, att professor-erna och öfrige tjenstemän hade svårt att få ut sina löner; men han styrde och ställde utan att konsistorium rådfrågades eller räntmästaren fick kännedom om kostnaderna; tog med den ena. handen, gaf med den andra och lade af egna medel till, der så tarfvades.

Efter det klagomål öfver denna sjelfrådighet tid efter annan anförts hos kanslern, kom denne ändtligen den 4 Juli 1670 till staden för att undersöka förhållandet. Sedan han sammankallat konsistorium, uppfordrades Rudbeck att bemöta de anklagelser, som mot honom blifvit anförda. Rudbeck aflade då en fullständig redovisning öfver hvad han till akademiens fördel uträttat. Deraf framgick, att han inköpt plats till trädgård för 6,227 daler och för dess anläggning sjelf tillsläppt 9,500 dlr, byggt theatrum anato

[ocr errors]

dande han dock öfverlemnade åt sonen. Sedan han 1692 på begäran erhållit tjenstfrihet, och sonen mottagit professionen, fick han i ostörd ro egna sig åt författareverksamheten, och utom förr nämnda arbeten utgaf han under det sista decenniet af sin lefnad fiera isländska sagor, hvarigenom han icke ringa bidragit att väcka sina landsmäns intresse för studiet af denna literatur, om än hans editioner i tolkning och textkritik nu förlorat i värde. Ända intill sista dagarne af sin lefnad fortsatte han utan rast sina. mångartade arbeten, och det var ej blott till den vetenskapliga forskningens områden, hans verksamhet sträckte sig: i nästan hvarje handtverk var han äfven hemmastadd; han kände byggnadskonstens reglor och mekanikens lagar och kunde ej blott uppgöra plan och ritning till en byggnad eller ett mekaniskt verk, han kunde äfven lägga hand vid sjelfva arbetet. Under sin professorstid gaf han undervisning ej blott i de ämnen, som ålågo honom, han undervisade äfven i sex andra ämnen, deribland fysik, mathematik och mekanik; att juridiken icke heller var främmande för honom, visar sig deraf, att han för akademiens räkning lyckligt utförde fiera mångåriga och invecklade processer. Utom allt detta förde han en vidlyftig brefvexling, deraf en betydlig samling ännu förvaras och förtjenar att särskildt utgifvas såsom bidrag till Upsala akademies historia och till den utmärkte författarens karakteristik.

Af Atland hade tre delar, om tillsammans 2,524 foliosidor, och 208 sidor af fjerde delen och af Campi Elysz'z' hela andra delen om 236 sidor samt 224 sidor af den första utkommit, då en den 16 Maj 1702 uppkommen eldsvåda lade största delen af Upsala stad i aska och icke ens skonade domkyrkan, der Rudbeck förvarat alla sina tryckta skrifter, hvilka sålunda äfven blefvo lågornas rof, utan att något enda exemplar kunde räddas; endast de, som till köpare eller vänner hade utlemnats, undgingo förödelsen. Den under tryckning varande fjerde delen af Atland och första delen af Campa' Elyaíí skulle alldeles gått förlorade, om icke Rudbeck till nägra vänner utlemnat de tryckta arken, allt efter som de lemnat pressen. Sjelf tänkte han vid det olyckliga tillfället icke pä sina enskilda tillhörigheter; akademiens och dess bibliotheks räddning var hans enda tanke. Ordnande och deltagande i räddningsarbetet, tog han derföre plats på taket af Gustavianum och lemnade den icke

[ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors]
« FöregåendeFortsätt »