Sidor som bilder
PDF
[ocr errors][ocr errors][merged small][merged small]
[merged small][ocr errors]

Igeuom dr. Christina blef Blau, Elzevir, den äldre
J ansson i us
och så den yngre inkallade; alle ursakade sig,

Men omsider kom Janssonius, som en vacker lön bekom,.
Ehure nu alla dessa hade det kunnat gíöra utan ringaste skada,
emädan de voro de rikaste män af alla bokförare.
Alt hvad Janssonius bordt giöra, det giorde du, Curio,
Derföre blef du så högt värderad, at sal. riksrådet

. Gripenhjelm, Hvars gyllende åplen om de Romares statuer du lät i liuset komma, Uti sitt bref ifrån Götheborg, uti kung Carl Gustafs tid, skrifver till mig, Att der Upsala academia skulle nånsin komma i Bor, Att des lärda flitiga mäns gyllende äplen skulle, Sverige till heder och tienst och ungdomen till nytto, utkomma, Så funno han ther till ingen tienligare och villigare än Curio. Detta bevitnar Scheffer i sitt företal till Theophrasti characteres,

Att tu, Curio, var född och skapad till en sådan tienst. Mot din viliav blef du omsider till Lin största skada dertill öfvertald.

Men var nögd med det,

Att du var den första, kan skie ock den sidsta, Som hafver giordt det, den lagkloke blef befallt, Såldt allt thet tu egde, och tient din nästa der med. Hvad ähraskulle Jac. Marci, Elzevir, Blau och Jansson vunnit,

_ Ош де ditt arbete på sig tagit, Ту де hafva kunnat alt det giöra utan ringaste saknad, Och ändå skulle deras degholck giäst öfver. Men du tog med enkian din endaste skierf och lade i ofl'erkistan; Tu hafver inga barn efter tig,

Och likväl eger du öfver fyratijo och femtijo barn. Jag vil' intet skiämmas i detta mål att räkna mig för din son, Ty jag hafver efterfölgt dig i detta stycket.

Gud den högste hafver välsignadt mig med otta barn, Men ingax varit mig så kåstsamma, som de barnen jag aflat, hvilka äro af tine barns art.

Tu hafver intet tient academien till godo;

Ty när hon är siuk, så behöfver hon inga andra låkiarer,
än murmästare, smeder, timbermän och snickare;
Men tu hafver lient lärde mån, flitige män, arbetsamme män,
Som hafva med ifver velat låta komma dess gyllende äplen
vårt kiâre fädernesland till visst beröm och tienst.

Tu hafver och tient ungdomen till nytto,
intet deras maga,

Hvilken kan sin förnöjelse få hos en god kock, kiellare och Любе hus;

Utan deras sinne med nyttiga och lärda mäns böckers i liuset utkommande. Och var förnögd, fast mången intet vet det æstimera, Så lårer det vara kanskie någon,

Som intet längre kommen är, ân emillan askegrafven och ugnen, och sådana, som litet ditt arbete förstå.

Till them må man säya: Ne sutor ultra crepidaml Du hafver dock deras omdöme, som förstånd hafver om ditt embete,

Och många lärda mäns stora beröm, som det râtt vetta värdera.
Och särdeles är det nog, fast tu ingen mera hade,
Att den glorvyrdigaste och oförliklige sal. konungen
Hafver nyligen så nådigt tin tienst ihoghommit.

Jag hade väl ingen orsak,

Att tig, min goda Curio, med sådant beröm ihogkomma, Om jag skulle verlden och de ondas art efterfölja, då jag ihogkommer hvad du mig önskat,

För det jag på de lärde mäns, sal. G'rripenhjelmsa Loccenii, Schefl'eri,

Brunneri och Verelii, och sedan hela consistorii vägnar, så när ett helt åhr öfvertalte att hijt komma, och hvad du mig giorde, när den sednare delen af Atlantica blef tryckt,

Men det år altsammans tusende famnar ner i jorden gråfvit. Ty jag kom ihog ett språk, som vår rätta lärare oss lärdt; Älsker edra ovänner, och giörer them godt som eder hata. Når jag thetta språket igenfan, sade jag strax till en höglârd man, och bad honom låna mig en commentarium här öfver; han sände mig ett häst-lass med böcker, men jag sände honom dem tilbaka, och bad han ville förskafi'a mig lefvande commentarios, som kunde rätt vijsa förståndet, men han viste ingen mig i hastighet förskafi'a.

Altså hafver jag grîpitlill, och gíordt efter mennískh'g svaghet
så mycket jag förmått.
Och vore jag yngre,
Så skulle jag med Enea, som bar sin fader utur
Trojaniske elden,
Bära tig på min rygg i grafven.

[merged small][ocr errors]
« FöregåendeFortsätt »