LXXXI. M. Olof Prosperius, Kyrkioherde i Arbrå och Undervijkz församlingar i Helsingland. 17 Martij 1681. Nu först förtienar I full säll och lycklig skattas, Prosperi, hiertans far. Then sällheet, denne verld Tyckz gifva med full göpn, är idel fnas och flärd. Then allting synes haa, doch mycket mera fattas: Ja, öfver det han har han jämväl ängsl- och mattas, Att han skal blifvat qvitt. En mächtig, modig, lärd, En helbregd, rijker, rask har samma snara snärdt. All verdzlig värd och vinst mot himmlens rijkdom ratas. Oss står dy intet ann med hedne verden klaga Uthöfver himmlens slut. Hvad annat är vårt lijf, Än som en död? Vår frijd, än daglig kamp och kijf? Men är då döden död, som oss till lijfs vill draga? Nu först förtienar I, Prosperi, skattas säll Och salig inför Gudb. Far här med evigt väl! LXXXII. Doct. Johann Baaz, Sveriges rijkes Erchebiskop och Academiens i › Upsala Procancellarius. 18 Septemb. 1681. Hvij gör tu slikt förslag, som eljest tyckz förslagen, Och låter komma alt på morgondagen ann, När ovist är hvad som inn affton hända kan? Theraf är lekt och lärdt fast mången gång bedragen, Som daglig dömen ges. Tu håller gamble lagen, Tin villos vandringzväg, tin lustas löpeban, Ther död och domen tig lär dåra, vandringzman. Så göre vij förslag! Är det eij sorg och klagan? See buru doctor Baaz, som billigt blifvet skattat För Gudz församblings vaasach, ach det sorgefall! Heel frisk om afftonstund, om morgon ligger kall. Sij, then rättfärdig dör; men ho är som kan fattat? Hvad Gudh har giordt är giordt. Mins det, Upsala stifft, Tin erkebiskop Baaz är giömd i denne grifft. LXXXIII. H. Chirsten Olofsdotter, Handelsmannens i Gefle, sal. Nils Larsson Ferners effterl. enkia. 13 Martij 1682. Min synd och skröplighet är som jag mäst åtänker. Min svagheet och eländ har jag i allan tijd Med suckan burit fram för Herren, som är blijd, Tu äst helt hållen skarn, skönt tu af gull all blänker. När det, som vissast syns, är ofulkomligheet; Heel frisk min rätta koos til the lefvandes land. LXXXIV. J. Catharina Hansonia, Boktryckiarens sal. Petri Hansonii i Åbo dotter, begrafv. i Stockholm d. 19 Januarij 1683. Jag såg, hvad fåfänghet och flärd tu med tig hade, Tu syndafulle verld, som blänkt af luttert gull Alt är eij gull gullijkt: tu häfftas med stor skull Tå sade jag: Jag vill tig intet achta meer. erldzlige LXXXV. Upsala Anatomie-saal*). Här är den skodeplatz, om tu upstiga gitter, Der tu förundra kan, hvad tu eij förra sedt, Der tu först legat dold; hur blodet vägen veet Tin ögon genomsee; hur rätte strängen fins, Och dy så skröplig blir, som synes, när tu dör! *) Theatrum anatomicum supra auditorium Gustavianum exstru ctum. LXXXVI. Gefle Gymnasii invigning. Martij 1671. Ther tu af gammal häfd, o vijsheet, hafft titt säte, LXXXVII. Dinas kättegång. Genes. 34. Det hade tu igen, min gode jungfru Dina, För tu så kyndig och nyfiken vast den gång, Kund intet hemma blij som andre jungfrur mång, Skull ändtlig uth och see på de stadz-damer fijna, Som här och der i port- och fönster stod och grijna, Som tijdn till äfventyrs den eljest tycktz dem lång Tillbrackt i leek och dantz, med spel och annan sång. När ähran borta är*), hvad är gullarmband tina? Så mycket vant tu på tin kättiegång den gången. Tu billigt andra kan förvara så gå stad Med hopen, om skönt den gör tig en tämlig rad. LXXXVIII. Psyches grafskrifft*). Nu är tig, Psyche, gått, som jag tig länge spådde, Då som tin menlösheet allförst mig förekom, Togst tu i tromål vid, som varet himbla dom, Här ligger Psyche from utaf sin systrar, snärd. *) Historiam ipsam, ab Apulejo Madaur. expositam, in sueticum idioma Mart. Nyman dedit ediditque, Upsaliæ 1666. LXXXIX. Enfaldig nöijachtigheet. Der tu vil skattas säll i denn' osälle dagen Och tänker komma fram med minst bång och besvär, Så märk och achta på, hvad råd jag råder här: Haf intet bry der om, den blir tig föredragen, Som tyckz af ringar' ätt, eij lärd, eij så beslagen, Som mindre tienster giordt, eij varet uthi häär För fädernslandsens skull, doch effter sitt begär Fått allt, han önskat har, offt' emot rätt och lagen. Var med tin lycka nögd, som tig af himlen lämnas! Blif uti nidrigt stånd, då lefver tu som bäst! Far intet upp i skyn att blij siustiernan näst! The dragas snarlig upp, som derfligt nidfall ämnas*). Tag tin toppsegel in**), ställ farten af titt lopp, Om tu tin rätte kos vill hålla, till godt hopp***). Ut lapsu graviore ruant. **) Propositique precor contrahere vela tui. Ovid. ***) Cap. bonæ spei. XC. När som min tunna rann. Tå jag i välmacht satt och hade all Gudz gåfvor Till ymnigt öfverflöd, af maat all visthuus full, Spatzerar till min vän, var alt vid stadigt bull, Tempora si fuerint nubila, solus eris. |