XCI. Uppå en mammonist. Så har tu lijkaval titt bierta fäst i kistan, Der gull och guden är, den tu till denne dag Tig stundlig öfverstår af tiufvar, hugg och slag XCII. Uppå en sluklinger. Thet är jag länge tänkt, min redlig vän, ehr råda, Ändoch välmente råd som offtast värst uptags: Men doctorn framför alt, då vij med siukdom drags. I ett vij eense blij, i annat skills vij båda: Vij töma bägarn uth bak Den cur, som tvingar mäst, Han bafver störste krafft och skattas aldrabäst. XCIII. Tag seden der tu kommer. När tu äst stadd i Rom, skal tu dess seder följa. En vill och galen är; den kan eij hålla frijd; Hin kiörer med careth; den ränner opp och nijd; Är fråsserij på färd, så måstu kunna skölja; För lättia, kätt- och flättia tig eij undandölja; Der så kan bäras till, fölg i duell och strijd;' Är nye kläde-mod, rynkt, brokot, stackot, vijd, Tag genast sådant ann; lät pudret pannan hölja; Den Tattar ryor drar, till vägz som draken flyger; Den på sig hängia vill mehr än han har betalt, Måst för sin kräsligheet sän taas med nöd och svalt; Den intet vätta är, skönt han syns stor och dryger, Och har mehr intet lärdt. Dem måst tu alleledz Tig efftertaa i Rom*). Lef annars annorstädz! *) Cum fueris Romæ, romano vivito more: Cum fueris alibi, vivito sicut ibi. XCIV. Uppå en frijare. Vill tu, jag om Adam och paradijs skal röra? Det är så länge rördt, en må det ledse blij. Än Venus och dess son? Ell' kärlekz kamp och strijd? Gud- och gudinnors nampn? Det får jag sädan höra. Än tin försichtigheet i frijerij införa? Att tu tin lyckas måhl har funnit der uthi? Der tvijkar jag och om. Än vurm- och aperij? Slikt vill jag heller eij. Hvad skall man ändtlig göra? Hur vill tu skrifvas skal? Det är jag nu betänker. Vill tu ha bröllopźskrifft? Ja, frijligt: töfva man! Blir gifftermålet af? Det ena mig mäst kränker, Men måst lell hålla fram, att folket eij får säija. Så skrif då sielf, tin took, när ingen är som kan Tig laglös gör' i lag! De må tig och väl späija. XCV. Uppå den samma af ett annat dato. Jag har det länge spådt, tig skull' en gång så gånga, När tu eij förste gång vist taga mor i hand, Att fara är, du der igenom går på fall. Hon sade rundt och bredt: Hvad skal jag med den sloken? XCVI. Uppå Öölsööl Gästbodztook. Så rosar du eij meer af gästbod, gästbodztoker, Som fuller kan bli full, men lijkväl aldrig mätt. Monsieur le Courtisan, herr Under-Narrenkop, XCVII. Uppå några sqvallertaskor. Tå Ursla kommer hoop med Gertrud och Sibilla, Så rall' och squallra de, som tu väl hafver spordt, Blef vars, hvar desse tre stod opp uti ett huus, Nu rall' och sqvalra de om hon och han och den*). *) Quando conveniunt Ursilla, Camilla, Sibilla, Sermonem faciunt et ab hoc, et ab hac, et ab illa. XCXIII. Uppå jungfru Gloria. Hvad båtar doch det skeen af gull och edla smycken, XCIX. Uppå densamma, sedan hon blef gift.. Säg mig doch, syster kiär, hvad för planet regera, Är det tin ungdoms frucht, lär tu på gambla daar C. Uppå mons:r Thadler. Håll truten till, tin took, när tu med sådant kommer, Vill läggia löök å lax, med gäck och aperij På andra alltijd gå. Han får sitt vurmerij Väl drifva, som tu titt. Var lijkaväl så frommer Släpp honm otuggat fram, ellst sägern: Har tu, tommer, Ännu eij blifvit mätt? Hvad dömer du der i, Som sielfver seer det snedt, tu skulle rätt på sij? Hvem kan då väija för ditt dant och dulle dommar? Han går, han sitter, står, han äter, dricker, sofver, Han dansar, tar i famn, han leker, smeker, frijar, Han klär sig så och så, han talar, siunger, skrifver, Han något annat gör. Är en som sådant lofvar, Så äre tusend till, det tugga, thadla, vrijda. Tu har sielf storan vurm, som apspel med tig drifver. |