Man må för denne gång den handel ey omröra,

Emedan fåfängt blir, hvad jag mig tager före,
Når tu ey rättas kan aff den med bättre skål
Och lämpa säya kan, hvad illa står ell väl.

Den på sin döde mull ett âhrligt nampn ästundar,

Men verldsens pracht ey meer verderar och begrundar, Än som hon har förtient, sitt hela vandringz lopp Har fäst pä säker foot, til Herren ställt sitt hopp,

Til saken kunnat giordt -— emedan der på hänger
All konst i dette måhl.

Hvad honom bordt förstå i alt det som sig godt

Och nyttigt kunde blij, der Gud i Here dagar
Hans åhr förlängia skul; han sig då före tager
För mere vetenskap igenom resande

I det hålländske språk och köpmans väsende

Och ställer så sin koos til Frankers konga-rijkc,
Som full eij mindre då än nu skull villia vijka

Nån annan republicq aff de nästgrântzand år,
Som uthi annat alt så och commercier.

Då han alt nöye fått i det han fann sig gagna
Til kundskap añ” dess staat, handtering och slijkt anna,

Begifver han sig heem _ ey som de vandringzmän,
Som för sitt capital genkomma lytt och meen,

Och som förfarenheet gaff honom bäst vid handen,
Hvar skilnaden i stod i handeln mellan landen,

Och hvarst hans lycka tyckts sig villia taga. fast,
Går han til Amsterdam tilbaka annat kast,

Och aller-trognast vän, en dygd- och tuchtig dame
АН borgerlig upkomst i staden Amsterdame.
Med hvilken han i tro samfälte siutton âhr
Tilbrackt och tvenne barn til samman aHat har,

Den Herren (som all hielp och „бы, här skeer ä jorden, Allena gifva kan, som han uti sitt orde

Uthlofvar) värdigas förhielpa denne sorg

Väl at igenom да och blij dess faste borg.

Hvad här kan vara talt den salig man till minne,

Ãr merndels som privat oeh eenskylt at pâminna;
Men om man märcker til, lär här och finnas aff,
At dygd och redligheet har honom brackt pä traf.

Man veet, den hedne verld äthskillig slut har fattat,

Hvar dygden nthi stod. En part ha lärdom skattat
För högst; den tapperheet i fäldt; en ann igen
Der pä han drietat har moot vijs- och tappre män.

Med rijksens samptlige collegier påtäncker,

At honom, som sig giordt, förutan någre svänker,
Uthi commen-ier och navigation
Förfaren, tilbetro mång viehtig com-mission.

Hvar ай och sittiande ministrern, 'uthi landen

Godt lins och rättelse i mycket gafz vid handen,
Alt medan han der var. At och den tappre hielt
(Nu meer glor-värdigast) i fridztijd väl som fâldt,

För commissarius, at handla högre saker.

Hvar uthi han sig har vijst så capabl och vaker,
At i anseend der ан“ han införskrifven är,
Försäkrat om den charg, som han och sedermeer