En Drotning, som ju var i alla dygder mogen,

Och hela landets tröst; i ty des dygders lìus

Lyst Nordens mörker upp och byggt det folket hus, Som husvillt varit har och orkat ey med plogen.

Den store Dejan, som uti sin qved har burit
Siu Atleborne barn, och tre af dem födt opp
Utaf sitt dygde-blod, som strimat af des kropp,

Att dygden synes sielf af sig de Mönster skurit.

Ty lär den himla-ell, som i des bröst har brunnit, Des aska glödga upp, och bloden, som blitt kall, Väl åter gifva lif i nya Glisis-vall,

Där trefalt heligt siungs för lambet, som hon vunnit.

glimmende af tolf the klaraste stiernor i Norden,
вешать:
vid
ORION.

En fast beklaglig död! ty hela verlden lider,
Dock måst du, Svía-land, om Carl ei lemnat qvar
En Carl sig sielf så lik, som namnet thet han har,
Then Tolften större spår, som vunnit alla tider.

4.

Som Carl tä varit här en Karl och tapper hielte, Then aldrig undan flytt, men stadigt karlikt stått, Har Carl i döden och mot väduru') segren fått,

In under lambets skiöld, som verldens vädur fällte.

5.

Så är Kong Carl ei död; men städs odödlig blifver, Så länge någon Carl vår Karlvagn styr och rår, Och Konung Carl i Carls then stores fotspår går,

Och Karlavagnen sin med himmelstecken drifver.

6.

Carls like har man än i Norden icke funnit,
Ja knapt i verleen mer; then Bore burit fram,
Och Disa dejat upp af gamle Gudars stam.

Ту Ьаг och ingen hint, tit Carl then store hunnit,

7.

Hvars kyskhet ogemen, hvars höga konga later,
Hvars rätta uit om Gud och oförskrâckte mod
Har viist oss mer än klart, hvad härligt Guda-blod

Uti hans ögon lyst, och stora Carle-dater.

Sex nätter sökte han med sin förmörkning bida,
Pä thet han Konung Carl then Elfte till behag
Och stôrre eftertryck, pâ Herrans hvilodag,

Hans död fôrkunna mätt kring hela verlden vida.

Thes utan ville han med skienet sitt ei hindra
The Stora. stiernor sex, som Sverige Ей till gagn
Med Oxen lyste upp omkríng vär Carlavagn1

Till morgon-solen sielf pä himlen kom att glindra.