XXIX. Cain. Ey har oss skrifften sagt om Cains hädanferd, XXX. Fast effter sitt behag een däylig hustru tar, XXXI. Ondt är vachta somlige aff dhe daylige qvinnor. Heel svårt är vachta den, som deyligt anlet bär: Man henne mongen gång med gull ell' bönen snär. XXXII. Bästa rijkedomar. Ey silfver, icke gull, ey godz stor rijkdom är; XXXIII. Qvinno-läte, Fast heller ville iag i skog basliscen höra, XXXIV. Aff Bias, såsom sad', at han sitt medh sigh bar, XXXV. Äbra föräldrarna. Vil tu en ålder högh på thenna jorden nå, XXXVI. Alt är fåfengligheet. Om Heraclitus än i verldenne nu vore, Stort skratt åth denne tijd, då han dess seed ehrfore. Democritus än tå at lee åth alt ey hunne, XXXVII. Om Petrus var i Rom. Om Petrus var i Rom, ännu man oviss är; XXXVIII. En gammal. Du frågar offta migh, om iagh har monga åhr; XXXIX. Ho ger i rättan tijd, han är en giffmild man, XL. En ung sielffklok. Du legger domar mong alt om en annars hierna; XLI. En olärd magister. Min lärdom är ey stor, min pengar giord' mig klok; Om jag ey pengar hafft, iag blifvit har en tok. XLII. Til een stolt qvinna. Förn qvinnan bygder bleff, så var ju mannen til, XLIII. Tvänne ting underlige. Heel sellsamt skattas må, när domarn ey tar gåfva; Och at en embetzman han holler, hvad han låfva. XLIV. Hvilka äro gladast. Hvad folck är lustigast? Säg gambla, säg mig unga! Jo, dieknar gladast är', som städz för lijken siunga. XLV. Til en girug. Ey köpes större skoor, än föttren jemlijk är'. XLVI. Begynnelsen är god, men endan blifver bäsk; XLVII. Medh pengar moste man en sångar' giöra glad; Ey någon fägringz pracht en ynglingz hug betagit; Men gull och pengar mong bans hierta har bedragit. Se myntet med sin glantz gör gumman fijn oc klar, Så at des gambla by en yngling snart bedrar. XLIX. Bröllop. Brudlop. Hör tu, som icke veet, at bröllop brudlop är, L. Frende frende värst. Där menskior sökia bord' at tiän' hvar andra mäst, Så går thet tvert emot och frende frende värst. LI. Var vänlig. Betee tig androm så, som tu vil tig skal gå, LII. Joseph och Potiphars hustru. Hos hustrun Potiphars mist Joseph manteln qvar; Ey Joseph bröder mong, men systrar hon nu har. LIII. Lätt och ferdig. Lättferdig til N. N. En deel ey bättre veet, hvad är var' lätt och färdig. The tyda orden så och kalla tig lättferdig. LIV. Äplet faller ey longt från trä. O läsar', ho tu är, så granneliga märck, LV. Musicant. Ett osmort hiul ey stort thet går inunder vagn: LVI. Han. är. ey. Hanärey. Den allmän hustrun fått, han kallas hanärey. LVII. Qvinfolck synas sällan druckna. För fruchtan qvinfolck här så snart ey druckna blij, Ty undra ey, du får dem sällan druckna sij. LVIII. I drycksmåhl yppas sanning. Stark drucken dryck väl kan upröya snart ens bierta, Men då en nychter blir, påkommer honom smerta. LIX. Om det samma. Drick lagom, det är best, ty dricker du för nog, Skiut skullen på tigh sielff och ey then tig bedrog. LX. Bättre äre söner än döttrar. En son han kan nu här sin faders namn upväckia, LXI. Kiäringen. Kiär ingen. Kiäring så myckit är, LXII. Dotter. Son. För mohr sin dotter går, men sonen effter fahr; LXIII. Grön färga. Men veet du ey hvar för at grön färg kallas kärlig; Om våren grönskas alt, då är man mehr begärlig. XII: 16. |