XXIX.

Cain.

Ey har oss skrifften sagt om Cains hädanferd,
Ty lefver Cain än i denne arga värd.

XXX.
Hustru.

Fast effter sitt behag een däylig hustru tar,
Tag du allenst een godh; ty fägring sorgen har.

XXXI.

Ondt är vachta somlige aff dhe daylige qvinnor. Heel svårt är vachta den, som deyligt anlet bär: Man henne mongen gång med gull ell' bönen snär.

XXXII.

Bästa rijkedomar.

Ey silfver, icke gull, ey godz stor rijkdom är;
En dygdig, from och god nog ägor hos sig bär.

XXXIII.

Qvinno-läte,

Fast heller ville iag i skog basliscen höra,
Än på ond qvinnolät at lyda medh nå' öra.

XXXIV.
Bias.

Aff Bias, såsom sad', at han sitt medh sigh bar,
Så kunna vij väl see, han uthan hustru var.

XXXV.

Äbra föräldrarna.

Vil tu en ålder högh på thenna jorden nå,
Så ähra fahr och mohr; då kan tu lefva få.

XXXVI.

Alt är fåfengligheet.

Om Heraclitus än i verldenne nu vore,
Så grete ban then seed, som alla nu vil ta.
Democritus, om han här vore, skull' han ha

Stort skratt åth denne tijd, då han dess seed ehrfore.

Democritus än tå at lee åth alt ey hunne,
Och Heracliti gråt åth alt vij neplig funne.

XXXVII.

Om Petrus var i Rom.

Om Petrus var i Rom, ännu man oviss är;
Men ingen nekar thet, at Simon ju var där.

XXXVIII.

En gammal.

Du frågar offta migh, om iagh har monga åhr;
Ney hör: The åhr iag hafft, iag aldrig mehr gen får.

XXXIX.
Giffmild.

Ho ger i rättan tijd, han är en giffmild man,
Men then i otijd ger, ey giffmild skattas kan.

XL.

En ung sielffklok.

Du legger domar mong alt om en annars hierna;
Men tänk, at mongen har sitt smör ur annars kierna.

XLI.

En olärd magister.

Min lärdom är ey stor, min pengar giord' mig klok; Om jag ey pengar hafft, iag blifvit har en tok.

XLII.

Til een stolt qvinna.

Förn qvinnan bygder bleff, så var ju mannen til,
Hvad gagnar qvinnan här, att hon högmodas vil;
Aff sijdan fick hon lijf, och ey til hufvud nådt,
Ty har och mannen mehr förstånd än hon undfådt.

XLIII.

Tvänne ting underlige.

Heel sellsamt skattas må, när domarn ey tar gåfva; Och at en embetzman han holler, hvad han låfva.

XLIV.

Hvilka äro gladast.

Hvad folck är lustigast? Säg gambla, säg mig unga! Jo, dieknar gladast är', som städz för lijken siunga.

XLV.

Til en girug.

Ey köpes större skoor, än föttren jemlijk är'.
Hvij söker du mehr godz, än tigh kan gagna här?

XLVI.
Venus.

Begynnelsen är god, men endan blifver bäsk;
På roser en syns gå, som stannar sidst i träsk.

XLVII.
Sångare.

Medh pengar moste man en sångar' giöra glad;
Så giör ock åter han, som andra honom bad.

Ey någon fägringz pracht en ynglingz hug betagit; Men gull och pengar mong bans hierta har bedragit. Se myntet med sin glantz gör gumman fijn oc klar, Så at des gambla by en yngling snart bedrar.

XLIX.

Bröllop. Brudlop.

Hör tu, som icke veet, at bröllop brudlop är,
Se, brudgum då först får fritt lopp til bruden kär.

L.

Frende frende värst.

Där menskior sökia bord' at tiän' hvar andra mäst, Så går thet tvert emot och frende frende värst.

LI.

Var vänlig.

Betee tig androm så, som tu vil tig skal gå,
Då kan titt leffnadz slut en lycklig uthgång nå.

LII.

Joseph och Potiphars hustru.

Hos hustrun Potiphars mist Joseph manteln qvar; Ey Joseph bröder mong, men systrar hon nu har.

LIII.

Lätt och ferdig. Lättferdig til N. N.

En deel ey bättre veet, hvad är var' lätt och färdig. The tyda orden så och kalla tig lättferdig.

LIV.

Äplet faller ey longt från trä.

O läsar', ho tu är, så granneliga märck,
At dottren kläder sigh uti sin moders särck.
Ja eplet faller ey longt bort från sielfva trä:
Som fadren vara plär, så är och sonen må.

LV.

Musicant.

Ett osmort hiul ey stort thet går inunder vagn:
En spelman obetalt han gör ey myckit gagn.

LVI.

Han. är. ey. Hanärey.

Den allmän hustrun fått, han kallas hanärey.
Om hustrun ensam då väl synnes, han är ey.

LVII.

Qvinfolck synas sällan druckna.

För fruchtan qvinfolck här så snart ey druckna blij, Ty undra ey, du får dem sällan druckna sij.

LVIII.

I drycksmåhl yppas sanning.

Stark drucken dryck väl kan upröya snart ens bierta, Men då en nychter blir, påkommer honom smerta.

LIX.

Om det samma.

Drick lagom, det är best, ty dricker du för nog, Skiut skullen på tigh sielff och ey then tig bedrog.

LX.

Bättre äre söner än döttrar.

En son han kan nu här sin faders namn upväckia,
Men dottren der emot hon kan det samma släckia.
Ja Syrach skrifver så: Bekymmer dotter ger.
Om sonen skrifvas så, tror iag ey någon ser.

LXI.

Kiäringen. Kiär ingen.

Kiäring så myckit är,
At hon är ingen kiär.

LXII.

Dotter. Son.

För mohr sin dotter går, men sonen effter fahr;
Ty mohr om dottren viss, om son fahr tvijkan har.

LXIII.

Grön färga.

Men veet du ey hvar för at grön färg kallas kärlig; Om våren grönskas alt, då är man mehr begärlig.

XII: 16.