Sidor som bilder
PDF
ePub

Ett

ÅNGER-FULT HIERTAS KLAGAN

öfver

boot och bättringenes upskåff.

Westeråhs, tryckt åter 1687.

Eder
allom menniskiom,

som

igenom vår frelsares Jesu Christi

dyre förtienst vilja och tänckia salige varda,

eder allom lemnas folliande verser

af

Carl Aroselius,

1.
Ach Gudh bvad ånger stoor mitt bierta över går,
Enär jag täncker på dhe monge mine åbr,
Som lockat bierta mitt i galenskap förblica,
Och såledz vegrat mig min Gudi thet at giva,
Min sorg är myckit stoor, at iag så dristat mig
Min Gudh at stå emot och leva syndelig.

2.
Naturlig retelser, så lenge som the vores
Min siäls ledsagare, och fåfängheter store lungo
Opfylte siälen min, dock tom bon lijkväl var, i
Ty hon sig billat in mong frögde-glädie-daar; bir
Men sij, den snöde lust, som hon syns bava vunnit,
Endock bon sökte then, har hon dock aldrig funnit.

I bland allbanda lusts begärelser fördeelt, iin sekisi
Hon sökte väl sin roo, men alt slog benne feelt.
Utaff åtskillig tingz omvexling bleff bon dreven, ivi ,
Som henne til en frögd aff verden bleff förskreven. T
Således sökte hon en utvertz sellbeet nå, ti sad 81734
Then hon invertes väl boos sig har kunnat få. Stipe

4. Men sij, tu berre Gudh, hur trolig som tu vakat do the Om min otrogne sial, tu bar den ey försakat; 2008 Ta var hvart ögnebleck min siäl, o berre, när de bon T Tig tedde som tu är min siäls brudgumme kär; mo! Men siälen, bättre Gud, hon tigh ey mera lydde, id baM Än i ursinnigheet, från tig beklaglig flydde. 1 ts maths

[graphic]

5.

I oordentlig lust iag all min gledie drev,
Åt min' begärelser til roffz iag såledz blev,
Ty när the antelig sin önskan syntes vinna,
Så monde iag medb skäbl boos mig tå först besinna,
At iag utaff dem var i lengtan min förledd,
Och i åstundan min rett ganska slett försedd.

6. Slijk falske ledare, ey kunde mig ledsaga Til oförgenglig frögd, min siäl at Gudb bebaga; Ty tu ju över alt, min Gudb, mitt nöje är, Tben bögste sellbeet tu mig, Gudb, tilbanda bär, Then sekraste boos tig lycksaligheet man finner; All tingz förnöjligheet när tig, min Gudb, oprinner.

7.

Fast fåfengt sökte hon, sig sielvan til förtreet,
Then oförgenglig skatt bland verldz förgängligbeet;
At här sig understå thet bögsta goda vinna
I verldsens stora flerd, som hastigt plär försvinna,
Ey annat thetta är, än uti blindbeet stoor
Tig, Gudb, utom tig sielff att söka, där tu boor.

8. Allena siälen min iag skickelig befinner Så högt at stiga opp, att hon begripa hinner Then, hvilken såsom är heel obegripelig, Ty hon alleda är berettigat och vig At nalkas then, som man beel obegriplig skattar, Hand-griper bonom ey, hon honom doch omfattar,

9.
Gudz obegriplig liud hon höra väl förmår,
Som rörer biertat rett, fast ey til börslen går,
Tå med tbetsamma kan min själ så artad vara,
Hon til slijkt stumme tabl opveckes, sedan svara
Med biertans böjelse och sann vältaligbeet,
Hvar aff tu Gudh kan ba en liuff förnöjligheet.

10.

På sådant krafftigt sett bar hon väl hört, o Herre,
Tin angenäme röst fast offta, men dess verre
Med syndigt nekande förkastat then hrar gång,
Fest bierta bårdt uppå begärelser fast mång,
The tbär så dristelig i kamp sig vågat giva
Emot tin nådes krafft, then ingen kan beskriva.

11.

Snart sade bierta mitt: jag lyda vil tin bud,
Och vandra på tin väg, tu store herre Gudb;
Snart skal tu ock fă see, och låta tig behaga,
At iag i ödmiuk beet tin båd vil emot taga,
Här seer tu, herre Gudb, hvad bierta haver meent,
Men theone snällheet min är kommen myckit seent;

12.

Ty til it sådant verck, så moste iag först böja
Oböjlig villian min, och såledz Gudb förnöja,
At iag bestrijder först bebaglig lustar all,
Och sedan uppå them, får macht och nederfall,
Anfaller vepnad barn, the ond begärelser,
Som jag sielff bar födt op, och bafft förmyckit kär.

13.

Men sij, itt bättre råd, som Gudb skal väl bebaga,
Med stor ståndaktighet, vil iag til vapnen taga,
Emot mig sielvan strax, och öva uppå mig,
All bårdbetz strenga macht. Min Gudb, bvad synnes tig?
Således vil iag mig fast betre nu besinna,
Och i min undergong mig sielvan överviona.

14.

I thenna nödig kamp, hur nödig then och är,
Befinner iag än tå mig hava mehr besvär,
Min vällust övergee, then samma at fördempa,
Än som iag kraffter bar med macht mot benne kempa.
Thet kostar myckit på min Gudh at lyda tig,
Mig sielff är iag förkär och kan ey bata mig.

« FöregåendeFortsätt »