Eder allom menniskiom, som igenom vär frelsares Jesu Christi

dyre förtieust vilja och tänckia salîge varda, eder allom lemnas fölliande verser af

Carl Aroselius.

Allena siälen min ing skickelig belìnner

Sâ högt at stiga opp, att hon begripa hinner
Then, hvilken sâsom är heel obegripelig,

Ty hon allena âr berettigat och vig

At nalkas then, som man >heel obegriplig skattar,l Hand-griper honom ey, hon honom doch omfattar,

Men sij, itt bättre râd, som Gudh skal ш behaga,

Med stor stâudaktighet, vil iag til vapuen taga,

Emot mig sielvan strax, och öva uppä mig,

All härdhetz strenga macht. Min Gudh, hvad synnes tig? Säledes vil iag mig fast betre nu besinna,

Och i min undergong mig sielvan övervinna.