Sidor som bilder
PDF
ePub

Ett

ÅNGER-FULT HIERTAS KLAGAN

öfver

boot och bättringenes upskåff.

Westerȧhs, tryckt åhr 1687.

Eder

allom menniskiom,

som

igenom

vår frelsares Jesu Christi

dyre förtienst

vilja och tänckia salige varda, eder allom

lemnas fölliande verser

af

Carl Aroselius.

1.

Ach Gudh hvad ånger stoor mitt hierta över går,
Enär jag täncker på dhe monge mine åhr,,
Som lockat hierta mitt i galenskap förbliva,
Och såledz vegrat mig min Gudi thet at giva,
Min sorg är myckit stoor, at iag så dristat mig
Min Gudh at stå emot och leva syndelig.

2.

Naturlig retelser, så lenge som the vore
Min siäls ledsagare, och fåfängheter store
Opfylte siälen min, dock tom hon lijkväl var,'
Ty hon sig billat in mong frögde-glädie-daar;

Men sij, den snöde lust, som hon syns hava vunnit,
Endock hon sökte then, har hon dock aldrig funnit.

3.

I bland allhanda lusts begärelser fördeelt,
Hon sökte väl sin roo, men alt slog henne feelt.
Utaff åtskillig tingz omvexling bleff hon dreven,
Som henne til en frögd aff verden bleff förskreven.
Således sökte hon en utvertz sellheet nå,
Then hon invertes väl hoos sig har kunnat få.

4.

Men sij, tu berre Gudh, hur trolig som tu vakat
Om min otrogne siäl, tu har den ey försakat;
Tu var hvart ögnebleck min siäl, o herre, när
Tig tedde som tu är min siäls brudgumme kär;
Men siälen, bättre Gud, hon tigh ey mera lydde,
Än i ursinnigheet, från tig beklaglig flydde.

5.

I oordentlig lust iag all min gledie drev,
At min' begärelser til roffz iag såledz blev,
Ty när the äntelig sin önskan syntes vinna,
Så monde iag medh skähl boos mig tå först besinna,
At iag utaff dem var i lengtan min förledd,
Och i åstundan min rett ganska slett försedd.

6.

Slijk falske ledare, ey kunde mig ledsaga
Til oförgenglig frögd, min siäl at Gudh behaga;
Ty tu ju öve alt, min Gudb, mitt nöje är,
Then högste sellheet tu mig, Gudh, tilhanda bär,
Then sekraste boos tig lycksaligheet man finner;
All tingz förnöjligheet när tig, min Gudh, oprinner.

7.

Fast fåfengt sökte hon, sig sielvan til förtreet,
Then oförgenglig skatt bland verldz förgängligbeet;
At här sig understå thet högsta goda vinna

I verldsens stora flerd, som hastigt plär försvinna,
Ey annat thetta är, än uti blindheet stoor
Tig, Gudh, utom tig sielff att söka, där tu boor.

8.

Allena siälen min iag skickelig befinner

Så högt at stiga opp, att hon begripa hinner
Then, hvilken såsom är heel obegripelig,

Ty hon allena är berettigat och vig

At nalkas then, som man heel obegriplig skattar, Hand-griper honom ey, hon honom doch omfattar,

9.

Gudz obegriplig liud hon höra väl förmår,
Som rörer hiertat rett, fast ey til hörslen går,
Tå med thetsamma kan min siäl så artad vara,
Hon til slijkt stumme tahl opveckes, sedan svara
Med hiertans böjelse och sann vältaligbeet,
Hvar aff tu Gudh kan ha en liuff förnöjligheet.

10.

På sådant krafftigt sett har hon väl hört, o Herre,
Tin angenäme röst fast offta, men dess verre
Med syndigt nekande förkastat then hvar gång,
Fest bierta hårdt uppå begärelser fast mång,
The thär så dristelig i kamp sig vågat giva
Emot tin nådes krafft, then ingen kan beskriva.

11.

Snart sade hierta mitt: jag lyda vil tin bud,
Och vandra på tin väg, tu store herre Gudh;
Snart skal tu ock få see, och låta tig behaga,
At iag i ödmiukheet tin nåd vil emot taga,
Här seer tu, herre Gudh, hvad hierta haver meent,
Men thenne snällheet min är kommen myckit seent;

12.

Ty til it sådant verck, så moste iag först böja
Oböjlig villian min, och såledz Gudh förnöja,
At iag bestrijder först behaglig lustar all,
Och sedan uppå them, får macht och nederfall,
Anfaller vepnad barn, the ond begärelser,

Som jag sielff har födt op, och hafft förmyckit kär.

13.

Men sij, itt bättre råd, som Gudh skal väl behaga,
Med stor ståndaktighet, vil iag til vapnen taga,

Emot mig sielvan strax, och öva uppå mig,

All hårdhetz strenga macht. Min Gudh, hvad synnes tig?
Således vil iag mig fast betre nu besinna,
Och i min undergong mig sielvan övervinna.

14.

I thenna nödig kamp, hur nödig then och är,
Befinner jag än tå mig hava mehr besvär,
Min vällust övergee, then samma at fördempa,
Än som iag kraffter har med macht mot henne kempa.
Thet kostar myckit på min Gudh at lyda tig,
Mig sielff är iag förkär och kan ey hata mig.

« FöregåendeFortsätt »