14. Men kom nu i Gudz heligdom Af din förmente christendom. 15. Fly till Gudz nåd och bed därom, Det strijder moot sann christendom. III. Jesu, min frögd, som giör mig förnögd, När får jag min väntan i himmelens högd, Dijt hela min längtan med hiärtelig trängtau Alt stadigt är bögd? Alt jordenes vähl Förmår ey att mätta, af sorgen att lätta Men Jesu, tu är mitt högsta begiär, Hvarföre jag längtar och innerlig trängtar, Far väl då, o verld, som mig håller snärd Men himmelens hem Förlustar mitt sinne, att siälen därinne Ty längtar ock jag högt effter den dag, Och jag uti högden får lefva i frögden IV. Öfver högmässo-texten på takseijelse-dagen af Psalm. LXVI: 16—20. Nu kommer alle I, som fruchten Gud, tillhopa: Nu kommer, hörer till, och märcker på min ord, Om jag i hiärtat tänckt nån orätt till att giöra, Så viste jag rätt väl, att högste herren Gud Men nu så hörer Herren mig V. Öfver samma text. 1. Nu kommer, kommer alle bijt, Som vörden Herrans ord: Jag vill förtällia ehr med flijt, 2. Om jag uti min hiärtans grund Så hade min bön ingalund 3. Men nu så snart jag ropade 4. Gud vare lofvat hiärtelig, VI. Böndags-tancka öfver första ordet uthaf Nehem. I: 5. Ach, herre Gud af himmelen etc. See, lilla ordet Ach, bvarmed Neh'miæ mund Begynte bönen sin, som gick af hiärtans grund, 0 VII. En daglig bön. Gud, som all ting har uti tin allmachts händer, Jag till tin nådes thron med hiärtans suck mig vänder, Och beer, att du i mig alt mehr och mehr optänder Hvad till din ähra, min och nästans nytta länder, Och at du nådelig din' helge englar sänder, Som skydda mig, att mig ey nå'n olycka händer. Välsigna, store Gud, din smorda och hans länder, Bevara kongens huus och alle trogne ständer, See ock i nåder till min maka, barn och fränder, Och hielp, att jag mitt lopp i salig stund fulländer! Lyckönskningar. I. Vördsam fägnad den stormächtigste konungs Carl den XII:tes, Sveriges, Göthes och Vendes konungs etc. etc. högstsälle födelse-dag, som inföll den 17 Junii 1704. Dyra dag, som Svea-rijke Sextonhundrad' ottij två Sälle dag, du blir med rätta Nämbder af Nicanders namn, Ty när man försvenskar detta, Siunde åhret är nu inne, Sä'n vår store Carl blef smord, Men hvem har ett sådant minne, Att han mins hvad han har giordt I dhe siu förflutne åhr? Tolffte Carols hiälte-dater Giör', att han med skiäl förmår Trotza verldens potentater Och att dhe, som nu ä' till, Aldrig blef hans svärd utdragit, Cronan är den egendomen, Som hans nåde med sig för; At alt sådant fast må blifva, Till en allmän bönedag, |