Sidor som bilder
PDF
ePub

14.

Men kom nu i Gudz heligdom
Så lär du känna största felen
Uti den aldrabästa dehlen

Af din förmente christendom.

15.

Fly till Gudz nåd och bed därom,
Att alt må lända till hans ähra;
Ty egit lof och prijs begiära,

Det strijder moot sann christendom.

III.

Jesu, min frögd, som giör mig förnögd, När får jag min väntan i himmelens högd, Dijt hela min längtan med hiärtelig trängtau Alt stadigt är bögd?

Alt jordenes vähl

Förmår ey att mätta, af sorgen att lätta
Min ängzlige siäl;

Men Jesu, tu är mitt högsta begiär,
Som fägnar mitt hiärta, fördrifver all smärta
Samt sorg och besvär;

Hvarföre jag längtar och innerlig trängtar,
Att vara dig när.

Far väl då, o verld, som mig håller snärd
I synda-lusts snara, du är icke värd
Min värd till att vara, ty bästa din vahra
Är falskhet och färd!

Men himmelens hem

Förlustar mitt sinne, att siälen därinne
Är redan en lem;

Ty längtar ock jag högt effter den dag,
Som kroppen kan låssa, at han ock må tråssa
Fåfenglighets lag,

Och jag uti högden får lefva i frögden
Til Jesu behag.

IV.

Öfver högmässo-texten på takseijelse-dagen af

Psalm. LXVI: 16—20.

Nu kommer alle I, som fruchten Gud, tillhopa:

Nu kommer, hörer till, och märcker på min ord,
Jag vill förtällia ehr, hvad han min siäl har giordt,
Til honom månde jag med mund och bierta ropa,
Och prisad' honom med min röst.

Om jag i hiärtat tänckt nån orätt till att giöra,

Så viste jag rätt väl, att högste herren Gud
Skull' icke achta på ett sådant fåfängt liud,
Ell nånsin värdigas den bönen til at höra,
Som ey går utaf menlöst bröst;

Men nu så hörer Herren mig
Och achtar på min bön,
Jag tackar honom innerlig,
Att han den icke sön,
Men att jag altijd niuta får
Hans godhet åhr från åhr.

V.

Öfver samma text.

1.

Nu kommer, kommer alle bijt,

Som vörden Herrans ord:

Jag vill förtällia ehr med flijt,
Hvad han min siäl har giordt.

2.

Om jag uti min hiärtans grund
Nån orätt förebafft,

Så hade min bön ingalund
Hoos Gud hafft någon krafft.

3.

Men nu så snart jag ropade
Och prisade hans namn,
Han nådigt därpå achtade
Och lät min bön gåå fram.

4.

Gud vare lofvat hiärtelig,
Som min bön ey försmår
Och vänder intet bort från mig
Sin godhet åhr från åhr!

VI.

Böndags-tancka öfver första ordet uthaf Nehem.

I: 5.

Ach, herre Gud af himmelen etc.

See, lilla ordet Ach, bvarmed Neh'miæ mund

Begynte bönen sin, som gick af hiärtans grund,
Har intet mehr i sig, än som bokstäfver tre,
Och kan lijkvist din siäl den söte tanckan gie:
Uti bokstafven A begripes fadrens namn
Som Abba kallat blijr; bokstafven Cock kan
Betyda frälserman, som namnet Christus bär;
I H den helge and jemväl uthmärckter är.
Om du fördenskull vill din bön författa kort,
Så glöm i troo och hopp det ordet Ach ey bort,
Och när för hiärtans ångst du ey mehr tala kan,
Så suck: Ach hielp! Där är Gud fader, son och and.

0

VII.

En daglig bön.

Gud, som all ting har uti tin allmachts händer, Jag till tin nådes thron med hiärtans suck mig vänder, Och beer, att du i mig alt mehr och mehr optänder Hvad till din ähra, min och nästans nytta länder, Och at du nådelig din' helge englar sänder, Som skydda mig, att mig ey nå'n olycka händer. Välsigna, store Gud, din smorda och hans länder, Bevara kongens huus och alle trogne ständer, See ock i nåder till min maka, barn och fränder, Och hielp, att jag mitt lopp i salig stund fulländer!

Lyckönskningar.

I.

Vördsam fägnad
uppå

den stormächtigste konungs

Carl den XII:tes,

Sveriges, Göthes och Vendes konungs etc. etc. högstsälle födelse-dag,

som inföll den 17 Junii 1704.

Dyra dag, som Svea-rijke

Sextonhundrad' ottij två
Giett en konung utan lijke,
Den all verlden undrar på,
Var vällkommen tusendfalt,
Att i underdånigbeet,
Efter plicht och skyldighet
Af oss fijras öfver alt!

Sälle dag, du blir med rätta

Nämbder af Nicanders namn,

Ty när man försvenskar detta,
Heter det: en segersmann.
Födsle-dagens spådom lär,
Hvad som sedan skulle skee,
Då vår Carol låtit see,
Att han en Nicander är.

Siunde åhret är nu inne,

Sä'n vår store Carl blef smord, Men hvem har ett sådant minne,

Att han mins hvad han har giordt

I dhe siu förflutne åhr?
Om nu siu är heligt taal
Och har någon lycka faal,
Lyckan vist hoos Carol står.

Tolffte Carols hiälte-dater

Giör', att han med skiäl förmår

Trotza verldens potentater
Utaf tijdens gamble åhr,

Och att dhe, som nu ä' till,
Sådant häpne måste see
Och det vitzord derom gie:
Gud giör hvad hans smorda vill.

Aldrig blef hans svärd utdragit,
Att det icke seger giett,
Och de ståltas macht kullslagit,
Drupit af dhe slagnas fett;
Ty vår Gud och Carol stă
I ett sådant fredz-förbund,
Att han uti allan stund
Herrans hielp kan lijta på.

Cronan är den egendomen,
Som hans majestät tilhör;
Sceptern är den heligdomen,

Som hans nåde med sig för;
Äpplet teer fullkomligheet,
Svärdet är rättvijsans tolck,
Nyckeln vijser alt hans folck,
At ban in- och utkomst veet.

At alt sådant fast må blifva,
Har ock Carols välbehag
Denne dagen täckts utskrifva

Till en allmän bönedag,
Som ock så en fredag är,
Och oss billigt minner på,
Önska, att den dagen må
Skynda, som oss freden bär.

« FöregåendeFortsätt »