Sidor som bilder
PDF
ePub

15.

Ty Carl är gången bort, som bordt här evig blifva, För hvilken alle vi i döden gierna gått,

Ty utan Konung Carl har Kalland illa mått, Och vore Carlöst än, ther Carl ei Carl fått lifva.

16.

Lät då vår Carle vagn, o Gud, ei Carlös vara,
I then vår Store Carl så karlik alltid stått,
Som elfva Carlar the för honom ther i rådt,
Och nu then Tolfte står. Then tu, o Gud, bevara!

17.

Han har sin Carle vagn med Oxen börjat vända
I Stenebocken om, och bästa tecknen fått,
I hvilcha ständren städs till rikets bästa rådt,
Och så med glädje vändt the jule-horn på ända.

18.

Med thessa börjas nu vår Tolfte Carls regering, Then Himlen göre dock så lycklig och så lång, Som then för Auni var, then gamle Götha kong, Kong Carl till nöje och hans rike till förmering.

19.

Så lät, o Himmel, Carl med tolf thes höga Jarlar,
Ett fullt och heligt tal, af äldsta tider fördt,
Ei blifva mindre och till Sveriges skada rördt,
Men fylla tolften jämt som trogne Råd och Karlar.

20.

Nu allt hvad rörsel har uti the Svia länder,
Sig fägne åth tin hälg och mer än stora dag,
Som nu har runnit upp med nöje och behag,
Och all vår klagegråt i hiertans glädje vänder.

21.

Ty solen uppe är, och gånge icke neder,
Så länge verlden står, men lyse alltid häll,
Och vare then ei värd att hafva någon qväll,
Som then ei vördar nu med glädie-skall och dunder.

Stöten i sinkor och horn, trumpetter och jellande pipor,
Blåsen i flöiter och lur, lät spela the klingande klockor!
Trummorne böres och här med pukor och dundrande stycken,
Starke fioler och allt hvad dundrar och jeller i marken,
Stämme tillbopa med oss, Kong Carl then Tolfte till ära.
Sjungen, I sångare, högt, ehr hafven I länge nu hvilat.
Är och i strängarne liud, så ljuden, I liuflige strängspel.
Röre Theorberne sig. Fram harpor, I gigor och lutor,
Giören en önskan ihop, then dubblen, ja hundrade gånger.
Lycka skie konunge Carl, nyss smorde monarck uti Norden,
Lefve så lycklig hos oss som frommer och hurtig i later,
Rättvis i dömmande städs, men nådig i straffet, uhr hämden;
Fienden alltid emot, förskräckelig, fruchtad af ovän.
Blifve sin Herr-fader lik, så tapper i fält och i härnad,
Kysker i tankar och ord, försiktig i gärningar alle,
Myndig i riket; emot sin Gud dock nedrig och ödmiuk.
Hvilket här önskas af allt sitt hierta med andlige böner
Ringaste tienaren ehr. O, nådigste Konung och Herre!

OLOF RUDBECK d. y.

[blocks in formation]

(Svedbergs psalmb. n:o 379, 1695 års psalmb. n:o 322.)

1

Hvad är vår råd och våre tankar,

När the af Gud ei styras här?

En dimba som sig ymnigt samkar,

Men åter snart försvunnen är.

The bästa råd tå finnes på,

När Gud allena råda må.

2.

Ty är af nöden at jag beder, Tig, herre Gud, om hielp och nåd: Tu har mig satt i thenna heder,

At jag skal gifva trogna råd,

Hvar af tin äbra framgång har,
Samt lag och rätt sin styrkio tar.

3.

Gif at jag aldrig annat täncker,

Än hvad är enligt med titt bud;

Och ei för gunst, för godz och skiänker,

Här råder något mot min Gud:

Men förer mina rådslag så,

At Gudz församling trifvas må.

« FöregåendeFortsätt »