IV. Trohjärtlig lyckönskan till kongl. maytz, vår allernådigste konungs Herr Johan Silfvercrantz, då han kammar-råds embetet värckeligen tillträdde, Sonnet. När Carl den tolffte såg, hvad yppning döden ha de Uti hans cammar giordt, som sorgse saknat har Du ädla Silfvercrantz, som min högstsalig far Så mycken tienst har giordt, men hindrat meen och skade, Gud lät herr Silfvercrantz till Gudz och kongens ähra V. Öfver den på Sti Erici dag 1705 lyckligen Invigde Biörcken,*) uti Sæ Ulrici lund vid Mälarstrandeu. Sonnet. Ulrica Iricæ lund sig nu med största orsak fägnar, At Herrans smorda har dem, som där boo, beskiärt En helgad huldrijk Biörck, och dem därmed förärt, Hvad som dhem gagna kan på ädla siälens vägnar. Dem, som ä' gode fåår, en sådan Biörck tillägnar En himblaliufver safft, otaligt mehra värd, Än svalkand biörckelack, som nu plär blij förtärd; Men dem, som onde ä', till egen nytta ägnar, Att utaf samma Biörck till bättring näpste blifva. Sij, så kan Biörcken lust och veh ifrån sig gifva.**) Ty bör ock alle dem, som boo i lunden, önska, Att dhe där niuta fåå, hvad deras siäl begiär, Att denne Biörcken, som så väl planterat är, Måå utaf himlens nåd i stadig sällheet grönska! *) Kyrckioherde uti S:æ Ulricæ kyrckia på Kongsholmen, ehrevördige och höglärde hr. Mag. Johan Biörck. **) Zach. II. 7. XII: 18. VI. Vänlig lyckönskan till general-gouvernements camereraren i Riga Herr Samuel Jahne den 27 Maij 1705. Så svårt att tiena är, när man eij bugnad blifver, Af något framsteg till det bättre vara kan, Men måste blifva qvar uppå den post, där man Uti mång' åhr har stådt, så stor en hugnad gifver, Enär ens trogne fijt en god befordran vinner, Lijk som man skulle då ny kraft att tiena fåå. 1 haa, herr Jæhne, nu detsamma fått förståå: Ehrrijkt avancement ehr önskans knut tillbinner, Hvartill jag eder vill all välgång troligst önska: När I må väl, ta'r jag ock billigt där i dehl, Emedan vänskap vår skull elliest hafva fehl. Gud lät ehr sällheet i en stadig maijlust grönska! VII. Vällment lyckönskan till Nytt åhr och nytt nampn åth kongl. may:tz tro tienare och advocat fiscal vid dess cammar-collegio, vällborne Her Joachim Cronfeldt, den 23 Januar. 1706. Sonnet. Den redligt kämpar, han ock billigt cronan vinner, Till tecken, att han har godt vitnesbörd om sig, Och vitnesbörd der om af konglig ynnest gier, VIII. Underdån-ödmiuk lyck-önskan, till kongl. maij:tz högtbetrodde man, råd och president uti dess cammar- och commercie den högvälborne grefve Herr Fabian Wrede. Den 20 Januar. 1706 die Fabiani. Sonnet. Nu klarnar up den dag, som Sver'ges barn högt fägnar, När han påminner dem det namnet Fabian, Som bärs af konung Carl den tolftes stora man, At han så nu, som förr, med högstförsichtigt råd |