Sidor som bilder
PDF
ePub

IV.

Trobjärtlig lyckönskan

till
kongl. maytz, vår allernådigste konungs

tro-man och kammar-råd,

välborne herren,
Herr Johan Silfvercrantz,
då han kammar-råds embetet värckeligen tillträdde,

den 3 Maij 1705.

Sonnet.

När Carl den tolffte såg, hvad yppning döden ha de

Uti hans cammar giordt, som sorgse saknat har

Von Grooth, den för sin dygd bordt längre blifva qvar, Men, som oss synes, sig till roo för bittidt lade, Han då i Rawitz med högmoget råde sade:

Du ädla Silfvercrantz, som min högstsalig far Och mig med trogen nijt i alla dina da'r Så mycken tienst har giordt, men bindrat meen och skade, Dig vill för din förtienst jag denne posten gifva: Du skall min cammar-råd, och jag dig nådig blifva;

Hvaröfver hvar och een, som vördar Carols bud,

Sin önskan yttrade i sådant fägneliud: Gud läť herr Silfvercrantz till Gudz och kongens äbra Sitt högtförtjänte kall med allskjöns nöije bära!

V.

Öfver
den på S:ti Erici dag 1705 lyckligen

Invigde Bioreken, )

uti Suæ Ulrici lund
vid Mälarstrandeu.

Sonnet.

Ulricæ

Tricæ lund sig nu med största orsak fägnar,
At Herrans smorda bar dem, som där boo, beskiärt

En belgad baldrijk Biörck, och dem därmed förart, Hvad som dhem gagna kan på ädla siälens vägnar. Dem, som ä' gode fåår, en sådan Biörck tillägnar

En himblaliufver safft, otaligt mehra värd,

Än svalkand biörckelack, som du plär blij förtärd; Men dem, som onde ä', till egen nytta ägnar, Att utaf samma Biörck till bättring näpste blifva.

Sij, så kan Biörcken lust och veh ifrån sig gifva. **) Ty bör ock alle dem, som boo i lunden, önska,

Att dbe där niuta fåå, hvad deras siäl begiär,

Att denne Biörcken, som så väl planterat är, Måå utaf himlens nåd i stadig sällbeet grönska!

*) Kyrckioherde uti Suæ Ulricæ kyrckia på Kongsholmen, ehrevördige och höglärde hr. Mag. Johan Biörck.

**) Zach. II. 7.

XII: 18.

VI.

Vänlig lyckönskan

till
general-gouvernements camereraren

i Riga
Herr Samuel Jæhne

den 27 Maij 1705.

Flat Hobita tunge huo itu Så svårt att tiena är, när man eij hugnad blifver,

Af något framsteg till det bättre vara kan,

Men måste blifva qvar uppå den post, där man her Uti mång åhr har stådt, så stor en hugnad gifver,

nilaiad 32

Save and Enär ens trogne flijt en god befordran vinner,

mano Lijk som man skulle då ny kraft att tiena fåå. I haa, herr Jæbne, nu detsamma fått förståå:

fie Æbrrijkt avancement ebr önskans knut tillbipner,

5

[graphic]

VII.

Vällment lyckönskan

till
Nytt åhr och nytt nampn

åth
kongl. may:tz tro tienare
och advocat fiscal vid dess cammar-collegio,

vällborne
Her Joachim Cronfeldt,

den 23 Januar, 1706.

Sonnet.

Den redligt kämpar, han ock billigt cronan vinner,

Till tecken, att han bar godt vitnesbörd om sig,

Och den, som stadigt går på dygdens rätta stig,
I en välsigoad stund til ähremåblet hinner,
Om brilket man nytt proof på nya åbret finner

Uti ber Cronfeldt, som sigh stedz så redelig

I sine tienster vijst, att kongen nådelig
Till detta nya åbr bans nijt och fijt besinner

Och vitnesbörd der om af konglig ynnest gier,

Samt honom med nytt nampa till nyåbra skiänck förseer: Ett nampn, som vitnar, att den embets-feldtet plöijer

Med troo och redligheet, en adlig crona får:
Och som nu dygden sielf her Cropfeldt så upbõijer,

Så önskas lycka till nytt nampn och ett nytt åhr!

VIIL

Underdån-ödmiuk lyck-önskan,

till
kongl. maij:tz bögtbetrodde man,
råd och president uti dess cammar- och commercie

collegier sampt stats-contoir,

den högvälborne grefve Herr Fabian Wrede.

Den 20 Januar. 1706 die Fabiani.

Sonnet.

[ocr errors]

No klarnar op den dag, som Sver’ges barn högt fāgnar,

När han påminner dem det namnet Fabian, MT

Som bärs af konung Carl den tolftes stora man, Den all hans cammar-stat med öm omvårdnad hägnar, At man med bögsta skiäl det loford honom ägnar

Som Joseph fordom dags uti egypten fann,

När han sin konungs nådd och allas hiertan vann. ! Ty önskas ock så nu på cammar-statens vägnar: 135 iliT

Förläna, store Gud, gref Fabian tin nåd, so

At han så nu, som förr, med högstförsichtigt råd Befrämjar ābran din och Svea Carols gagn agente del I månge gode åbr. Lät och bans höga nampn

**31 Af oss baa långlig prijs och då först glömskan sij, is!: När Sver'ge och all land till intet skola blij!

« FöregåendeFortsätt »