Sidor som bilder
PDF
ePub

IX.

Broderlig lyckönskan

till

välborne Her Anton von Grooth, då han sin civile tienst uti militair förvandlade, på embarquerings dagen i Stockholm den 17 Aug. 1707.

Sonnet.

Vill

ill du, bror Anthon, nu en annan thon begyona i Och pennan, den du fördt, i värja byta om, 1-i5th

At visa, det du har af bägge kiännedom,
Och kan dig så i ett, som i det andra finna,
Så önskar jag, at du ditt nöije stedz må vippa,

Att lyckan sielf må blij din säkre egendom,

Som altid ricktar dig och aldrig lemboar tom, Och att du lyckligt må till ändemålet hinna. Då veet jag, at som du det edle namnet bär, Von Grooth, man äfvenväl med tijden spörja lär gezo

Dig blij en grooter man, som kung och fosterland

Så uti militair som det civile stand Din tro och tapperheet allstädes så kan vijsa, H At både Mars som ock Apollo dig sku prijsa.synoy

X.


ebreborne och konst-erfarne

Tobias Bergman, sedan han sine läre-åhr redeligen och väl igenom gått blef med vanlige ceremonier til en ledamot uti den loflige book-tryckare Societeten antagen, uppå den hederlige

Postulats-dag,
som begicks i Upsala uti kongl. acad. book-tryckerij

den 16 Febr. 1706.

Sonnet.

Syr. X: v. 1.

Värcket prijsar mästaren.
Rätt bafver Syrach dömbt, at värket bör beprijsa

Sin mästare, förty ju ädlar' konsten är,

Ju större lof ock så med rätta gifvas plär
Åth den sig der uti kan välförfaren vijsa.
Dät vittnas på det ting, som bär sitt namn af Disa:

När denne dag åtb den en frijbets-erants förär,

Som för en dyrbar konst baft mödo och besvär, En konst, till hvars beröm ey orden nån sin spijsa:

En konst, som visslig är en särdel's nåde-gåfva,

För den man bör Gudz nampa båd' arl' och serta låfva, En konst, som Herrans ord, samt lag och rätt förvarar. All konst och vettenskap från undergång försvarar.

Hög-ädle tryckar-konst, hvars lof ey ändas skall,
Förr'n verldens sidsta eld opsmälter stylar all.

paus Täbr-åbr ä förbij;

Sonnet.

Prov. XVIII: v. 12. Förr än man til äbro kommer, måste man lida. Man måste lijda, för'n man komma kan til äbra;

Så har den vijsaste ibland de vijsa sagt,

Hvars ord och sannas på den nu närvarand' act. Där man seer mödsam fijt ähr-rijke fruchter bära, Ty efter Bergman har på tryckar-konstens lära

Sin ungdoms tijd så väl och idkesamlig lagt,

Har ban ock med Gudz nåd det nu så vida bracbt, At konsten honom kan båd' bröd och lof beskiära.

En frijbet, hvar uti han önskligt nõije faner.
Nu Gudb, som bonom bar til rärcket snille gifvit,
Han lät det samma städz af honom så blij drifvit,

Så at det lända må till prijs af Herrans

namn

Till allmän nyttighet, så och hans egit gagn! (bie

[ocr errors]
[ocr errors][ocr errors][ocr errors]

Brud-skrifter.

I.

[graphic]

Ofveru hly obed 18 itu be borgaren och handelsmannen ting

ehreborne och välförståndig AVEL Herr Niels Lönqvist,

2 MIინფnd 14 1.72 EU Bliv med sampt at bayad ut

Sehreborne, gudfruchtige ock dygdesamme GA Jungf. Johanna Maria Håkans-dotter Biörckman, då de den 30 Decemb. 1690 uti förnähmt folcks närvaru TiVi ett ouplösligit ächta förbund ingingo.

58

Cupido, Fröyas son, den lilla kiärleks grijsen, ,
Som är en varmer svän och icke rädz för ijsen,

Och nordens bittra vähr sampt bistra vinter-daar,

Han och för lijten tijd så kiäck och katig var, At han, fast Æolus och Boreas månd rasa, Med bijt- och brennand kiöld, bvar vid hvar man kund' fasa,

At siö til landzväg blef, och jorden var betäckt

Alt öfver med en ijss hvijtskimrand' vinterdräckt, Lijkväl sig dristat bar, doch med sin fru-mors nåde, At draga uth på jacht, den dem bebagar både,

Hvarför han bågan ock pijlstinna kogret tog,

Och där mäd oth på jacht efter sin vana drog. Kom så uti en skog, der diuren hoptals rände, At fälla hvilka han sin båga hastigt spände,

Och lade kållven på; men fåste knapt vid pion,

Förr'n snälle pijlen foor så nätt och artigt inn Uti en biörk, som man bland fler’ fann där i lunden, At han ock af en lönn, som pylig var uprunnen,

I-genon-farandet en fager qvist afbröt.

Cupido giord' en min, lijk' som at han förtröt, Det ban, som väl sin koost at rättlig syfta viste, Skull’ råka lönn ock björk, och skiuta diuren miste;

Dock troor full säkert den, som detta såg och skref,

At samma pijl med Aijt åth biörken skuten blef,
Och at det samma så i sanning månde vara,
Det sanna lönn och biörk, som sig ng s

samman para, Och efter at en pijl dem både bafver svedt,

Igenom kärlekz band nu villia blifva ett.
Vij villia derför dhem til detta upsåtb önska
Alt sielfbegiärligt godt, och at de måge grönska,

I enighet och roo, höst, vinter, sommar, våhr,
Så länge Brunckeberg på samma ställe står.

Till förgyllning.

En gåta för jungfruerne.
Iag är i förstone heel veeklig, smal och slaker,
Men sticks iag offta in, så blijr jagh fuller raker,

Ju större är min prijs, ju tiockare iag är,

I ryssgåln ä' tilredz så många man begiär; Ibland kan flera sig af 1 tillfyllst betiena, Ibland vil hvar ock en baa 1 för sig allena.

I mörckret bruks jagh mäst och ondflyr dagsens lius,

Jag finnes jämväl nu i detta brude-buus
All'städes ymnigt nog; ey lärer iag til talen
Just kunna svara moot all qrionfolck bär i salen;

Giss på, och räkna sän; den som först bittar på,
Hans skål skall tre på rad ikring om bordet gå.

En gåta för ungkarlarne. }ii sizler &
Tu ord i svenskas språk i ändan lijka lyda,
Men till sin rätta grund haa olijkt at betyda,
När som de bindz ibop, och ett det andra täcker,

494 Så giör det mångens väg at resa mycket stäcker, Än ban om sommarn är; och då plär man den sanna, Som uti ordspråk't sägs: Een fryser hop med annan Den som först bittar på, han skal få lof propera Om siö med snjö är täckt, och det sän referera.

[ocr errors]
« FöregåendeFortsätt »