11. Lilla Astrilds stora macht, cancellisten uti kongl. reductions-commissionen, Herr Lars Björckman sampt ehreborne, gudfruchtige och dygdesamme Jungfru Eva Warg ett ouplösligit echtenskaps-förbund i förnämt folcks bijvistan medh bvarandra ingingo uti Stockholm d. 24 Junij 1691. Hvem är på jorden til, som nånsin kan beskrifva Det välde Astrild bar, den mackt han månde drifva Med den de lefva må i ächta-kiärligbeet O säll och trefaldt säll, den detta giöra veet! Som ha den fula sed at villia strax taa man, Hvars hiärta hon med sitt, och han med hennes har Förent, at ingen dem förr'n döden särskilt tar. Stoor är då Astrildz macht, fast han månd' liten vara, Det vij på denne dag till nöye kunn' förfara; Ty täncker du, hans macht på trä ey råda kan, Så sij, bur' han har tändt en biörk i ljusan bran. Vill du ha prof derpå, at han kan öfvervinna Mankiönet, lärer tu en sårat man bär finna Utaf hans kiärlecks skått. Vill du inbilla dig At han mot qvinnokiön sin rätt begifver sig, Så märck, han skutit har en dygdbegåfvat Eva, Ey så, at hon skall dö, men nu rätt börja lefva. Ja, intet diur är fritt, ty sij, här fälls en varg, När månan nij'nde gång de hvasse hornen fått, Lyckönskan. Gud fader uti högden giee Åth detta brude-paar All lycka och välsignelse, Som han utblåfvat bar Åth dem, som hålla dygden kiär, Och älska hvad som dygdigt är, Han som i Edens trädgård har Han också hoos vårt brudfolck var Så mången god stund, Ha glädie och gamman, Och all ting väl går. En gåta till plägnings för mööfolcket. Af kiärlek blijr jagh född där skiönhet finnas plär, Min fader är min moor, min moor min fader är, Om min beskaffenhet gier jag er det beskie', At jag har ingen luckt, och ingen kan mig see, Fast mindre giömm' i skrijn. Mig höra kan man väl, Men smaka bättre är, hälst när som man mig stiäl, (Om det kan kallas stöld, när man ey mehr ta'r bårt, Än som man gier igen.) Min lijfztijd är heel kårt, I samma ögnebleck iag föds, iag också dör. Nu gissen hvad iag är, i dygdesinte möer, Som pryden detta lag. Den gåtan hittar på, Hon skall, af hvem hon vill, tre dussin kyssar få. III. Vid ehreborne, vällachtat och välförståndige Herr Isak Laroschs, borgares och handelsmans uti staden Norköping, sampt Jungfru Juliana Fulths hederlige copulations-act, som begicks i Stockholm den 10 Martij Man ser med frögd, hur som vår brud Som hennes dygd kan vijsa, Hvars glantz doch skijner mycket meer, Af edle stenar lysa, Hurtigheet, vänligheet, Vackra seder hennes heder Stedz förmehra, Jämte många dygder flera. 3. Förthenskull har och himblen tänckt Hoos den hon som sin ächta man Med all trobet, flijt och äbra. Medh hvar annan väl förnögda. Öfverskrift på brudsängen. Uhr denna säng, hvari en jungfru lägges ne'r En ungmor stiga upp; och det giör Astrilds mackt, |