Sidor som bilder
PDF
ePub
[ocr errors]

Lilla Astrilds stora macht,


cancellisten uti kongl. reductions-commissionen,

ehreborne och välbetrodde

Herr Lars Björckman

sampt
ebreborne, gudfruchtige och dygdesamme

Jungfru Eva Warg ett ouplösligit echtenskaps-förbund i förnämt folcks bijvistan medb

bvarandra ingingo uti Stockholm d. 24 Junij 1691.

Hvem är på jorden til, som nånsin kan beskrifva
Det välde Astrild bar, den mackt han månde drifva

Öst, räster, sör och norr, hvar tima, dag och åbr,

I nedan ocb i ny, böst, vinter, sommar, våbr. See på naturen all, hvad är som ey vill paras? Hvad nån’sin sons nampn bär, det vil dock äntlig faras.

Hvar fins en fogel, fisk ell' allerringste dior,

Som ey vill makan baa, hvart efter sin natur?
Är skiönt ett diur så grymt, som tigren säyes vara,
Så älskar det dock den, med den det sig månd' para,

Ja näplig någon ting, jord, lufft och vattnet bar,

Som icke ensamt ledz, men glädz at vara paar. Seer man på menniskian, naturens understycke, Hvad Astrilds macht förmår, så är det mehr än mycke.

En vill ey giffta sig, men gilliar i hvar gåhl,

Har alla lijka kiär. En app är allt för småbl
På gifftas, ränner staa med leen och skiägglös haka.
Men andra taga sig i rättan tijd en maka,

Med den de lefva må i äcbta-kiärligbeet

O säll ocb trefaldt säll, den detta giöra veel!
At Astrilds macht är stor, det kupn' I också sanna,
Her brudgum, bvilken han ey, såsom mången annau

På vilse vägar fördt; ty effter I gådt fram

På dygdens säkre väg, så få I nu i fampn
En dygdig, kysksint möö, husachtig, sedig frommer,
Som ey i deras skråå och stora gille kommer,

Som ba den fula sed at villia strax taa man,

När deras ålders åbr först lycktas oppå tan. Ney, bon lät himblen råå och sin föräldrar kiära At utsee henne man, then bon du får med abra,

Hrars hjärta hon med sitt, och ban med hennes bar

Förent, at ingen dem förr'n döden särskilt tar.
Stoor är då Astrildz macht, fast ban månd' liten vara,
Det vij på denne dag till nöye kupo' förfara;

Ty täncker du, bans macht på trä ey råda kan,

Så sij, hur ban bar tändt en biörk i ljusan bran. Vill du ba prof derpå, at ban kan öfvervinna Mankiönet, lärer tu en sårat man bär finna

Utaf bans kiärlecks skått. Vill du inbilla dig

At ban mot qvinnokión sin rätt begifver sig,
Så märek, han skutit bar en dygdbegåfvat Eva,
Ey så, at bon skall dö, men nu rätt börja lefva. 1,

Ja, intet dior är fritt, ty sij, bär fälls en varg, is itt!

Dock spaker, vänlig, tabm, ey vildsint, grym och arg. Nu Astrildz stora macht, bör ebr, nygiffte, prijsa, 13 Så at J sielfve ock med värckligt prof bevijsa, 5446 is off.

När månad nij’nde gång de bvasse borneo fått, b !!!!

Hvad Astrildz stora macbt hoos eder bar förmått. * o: Antingen det då blijr sohn, dotter, eller båda, Så blifver det ju sant, at Astrild lär få råda. Det

Lucina bafver sagt, at bruden denna natt stort bien Blijr qvitt sin bär till dagz allkiärste jungfru-skatt.

Lyckönskan.

Gud fader uti bögden giee

Åth detta brude-paar
All lycka och välsignelse,

Som ban utblåfvat har

Åth dem, som hålla dygden kiär,

Och älska hvad som dygdigt är,
Det ban dem ock beskiära lär,

Ty ban ey liuga plär.
Han som i Edens trädgård bar

Samfogat första ächta par,
Han också hoos vårt brudfolck var

I alla deras daar.
Dem han ville skiänckia

Så mången god stand,
Som stierne-lias blänckia

På bimmelens rund,
Som jorden bär kråppar

Och bafzbåtten sann,
Som vattnet har dråppar,

Som stofftet bar gran,
Så at the tilsamman

I månge god' åbr
Ha glädie och gamman,

Ocb all ting väl går.
En gåta till plägnings för mööfolcket.
Af kiärlek blijr jagh född där skiönbet finnas plär,
Min fader är min moor, min moor min fader är,
Om min beskaffeobet gier jag ebr det beskie',
At jag har ingen luckt, och ingen kan mig see,
Fast mindre giömm' i skrijo. Mig höra kan man väl,
Men smaka bättre är, bälst när som man mig stiäl,
(Om det kan kallas stöld, når man ey mebr ta'r bårt,
An som man gier igen.) Min lijfztijd är beel kårt,
I samma ögnebleck iag föds, iag också dör.
Na gissen hvad iag är, i dygdesinte möer,
Som pryden detta lag. Den gåtan bittar på,
Hon skall, af hvem hon vill, tre dussin kyssar få.

III.

Vid
ehreborne, vållachtat och välförståndige

Herr Isak Laroschs,
borgares och handelsmans uti staden Norköping,

sampt

Jungfru Juliana Fulths hederlige copulations-act, som begicks i Stockholm den 10 Martij

1692.

1.
Urem kan för kärlek vara frij
Och ey af Astrild skuten blij,

När han sin båga spänner, oh Ku
Och lägger sådan' pijlar på,
Som sielfva biertat genomgåå,
At det af kiärlek

k bränner;

కలు ii
Hvilket vij nu och sij, Bea Binet 31
Af de tvänne Herrans vänner,
Som han samman

perusteet
Fogat bafver med hvarannan. boso sila

..opppssplatin dhe

2.
Man ser med frögd, hur som vår brud,
Beprydes med den äbreskrud,

Som hennes dygd kan vijsa,
Hyars glantz doch skijner mycket meer,
Än som man bennes crona seer vi

Af edle stenar lysa, siis onnel
Hurtigheet, vänligheet,

AT }
Bis Vackra seder hennes heder and politie 2018?

Stedz förmebra, pileti
Jämte många dygder flera.

3.
Förthenskull har och bimblen tänckt
På brudens dygd och henne skjänckt

En vän af redligt sinne,
Hoos den hon som sin äcbta man
Och ban hoos henge städze kan

Ett kiärligt nöije fiona,
Såledz rön dygde löön,
Ty den vännen lärer henne

Föda, nähra
Med all trobet, Aijt och äbra.

4.
Så träder då med glädie nu
Herr brudgum, med er väna bru’

I ächta stand tilsamman,
Och knyten nu med räcktan band,
Ett oupplösligt kiärleks band

Och frögdens hvar med anpaa.
Lagen så, att vi få
Tidigt skåda af ehr båda,

Hurulanda
Två den tredie göra kunna.

5.
Låt oss ey heller baa fördrag
At fägna oss på denna dag

Och glädias med de glade;
Så önskom vij då brudgom vår,
Ocb bruden, som boos honom står,

Alt godt, de gierna bade,
At the må både två
Uti gamman lefva samman,

Sig städz frögda,
Medh hvar annan väl förnögda.

Öfverskrift på bradsängen.
Ubr denna säng, hvari en jungfru lägges ne'r
I natt, man visserlig i morgon åter seer
En ungmor stiga upp; och det giör Astrilds mackt,
Vid hvilkens pijl jag svär: så skie, som nu är sagt.

« FöregåendeFortsätt »