Sidor som bilder
PDF
ePub

11.

Lilla Astrilds stora macht,

cancellisten uti kongl. reductions-commissionen,
ehreborne och välbetrodde

Herr Lars Björckman

sampt

ehreborne, gudfruchtige och dygdesamme

Jungfru Eva Warg

ett ouplösligit echtenskaps-förbund i förnämt folcks bijvistan medh bvarandra ingingo uti Stockholm d. 24 Junij 1691.

Hvem är på jorden til, som nånsin kan beskrifva

Det välde Astrild bar, den mackt han månde drifva
Öst, väster, sör och norr, hvar tima, dag och åhr,
I nedan och i ny, höst, vinter, sommar, våhr.
See på naturen all, hvad är som ey vill paras?
Hvad nån'sin sons nampn bär, det vil dock äntlig faras.
Hvar fins en fogel, fisk ell' allerringste diur,
Som ey vill makan haa, hvart efter sin natur?
Är skiönt ett diur så grymt, som tigren säyes vara,
Så älskar det dock den, med den det sig månd' para,
Ja näplig någon ting, jord, lufft och vattnet har,
Som icke ensamt ledz, men glädz at vara paar.
Seer man på menniskian, naturens understycke,
Hvad Astrilds macht förmår, så är det mehr än mycke.
En vill ey giffta sig, men gilliar i hvar gåhl,
Har alla lijka kiär. En ann är allt för snåhl
På gifftas, ränner staa med leen och skiägglös haka.
Men andra taga sig i rättan tijd en maka,

Med den de lefva må i ächta-kiärligbeet

O säll och trefaldt säll, den detta giöra veet!
At Astrilds macht är stor, det kunn' I också sanna,
Her brudgum, hvilken han ey, såsom mången annau
På vilse vägar fördt; ty effter I gådt fram
På dygdens säkre väg, så få I nu i fampn
En dygdig, kysksint möö, husachtig, sedig frommer,
Som ey i deras skråå och stora gille kommer,

Som ha den fula sed at villia strax taa man,
När deras ålders åhr först lycktas uppå tan.
Ney, hon lät himblen råå och sin' föräldrar kiära
At utsee henne man, then hon nu får med äbra,

Hvars hiärta hon med sitt, och han med hennes har Förent, at ingen dem förr'n döden särskilt tar. Stoor är då Astrildz macht, fast han månd' liten vara, Det vij på denne dag till nöye kunn' förfara;

Ty täncker du, hans macht på trä ey råda kan, Så sij, bur' han har tändt en biörk i ljusan bran. Vill du ha prof derpå, at han kan öfvervinna Mankiönet, lärer tu en sårat man bär finna

Utaf hans kiärlecks skått. Vill du inbilla dig At han mot qvinnokiön sin rätt begifver sig, Så märck, han skutit har en dygdbegåfvat Eva, Ey så, at hon skall dö, men nu rätt börja lefva.

Ja, intet diur är fritt, ty sij, här fälls en varg,
Dock spaker, vänlig, tahm, ey vildsint, grym och arg.
Nu Astrildz stora macht, bör ehr, nygiffte, prijsa,
Så at sielfve ock med värckligt prof bevijsa,

När månan nij'nde gång de hvasse hornen fått,
Hvad Astrildz stora macht hoos eder har förmått.
Antingen det då blijr sohn, dotter, eller båda,
Så blifver det ju sant, at Astrild lär få råda.
Lucina hafver sagt, at bruden denna natt
Blijr qvitt sin bär till dagz allkiärste jungfru-skatt.

Lyckönskan.

Gud fader uti högden giee

Åth detta brude-paar

All lycka och välsignelse,

Som han utblåfvat bar

Åth dem, som hålla dygden kiär,

Och älska hvad som dygdigt är,
Det han dem ock beskiära lär,
Ty han ey liuga plär.

Han som i Edens trädgård har
Samfogat första ächta par,

Han också hoos vårt brudfolck var
I alla deras daar.
Dem han ville skiänckia

Så mången god stund,
Som stierne-lius blänckia
På himmelens rund,
Som jorden bär kråppar
Och hafzbåtten sann,
Som vattnet har dråppar,
Som stofftet har gran,
Så at the tilsamman
I månge god' åbr

Ha glädie och gamman,

Och all ting väl går.

En gåta till plägnings för mööfolcket. Af kiärlek blijr jagh född där skiönhet finnas plär, Min fader är min moor, min moor min fader är, Om min beskaffenhet gier jag er det beskie', At jag har ingen luckt, och ingen kan mig see, Fast mindre giömm' i skrijn. Mig höra kan man väl, Men smaka bättre är, hälst när som man mig stiäl, (Om det kan kallas stöld, när man ey mehr ta'r bårt, Än som man gier igen.) Min lijfztijd är heel kårt, I samma ögnebleck iag föds, iag också dör. Nu gissen hvad iag är, i dygdesinte möer, Som pryden detta lag. Den gåtan hittar på, Hon skall, af hvem hon vill, tre dussin kyssar få.

III.

Vid

ehreborne, vällachtat och välförståndige

Herr Isak Laroschs,

borgares och handelsmans uti staden Norköping,

sampt

Jungfru Juliana Fulths

hederlige copulations-act, som begicks i Stockholm den 10 Martij

[blocks in formation]

Man ser med frögd, hur som vår brud
Beprydes med den äbreskrud,

Som hennes dygd kan vijsa,

Hvars glantz doch skijner mycket meer,
Än som man hennes crona seer

Af edle stenar lysa,

Hurtigheet, vänligheet,

Vackra seder hennes heder

Stedz förmehra,

Jämte många dygder flera.

3.

Förthenskull har och himblen tänckt
På brudens dygd och henne skjänckt
En vän af redligt sinne,

Hoos den hon som sin ächta man
Och han hoos henne städze kan
Ett kiärligt nöije finna,
Såledz rön dygde löön,
Ty den vännen lärer henne
Föda, nähra

Med all trobet, flijt och äbra.

[merged small][merged small][merged small][merged small][ocr errors]

Medh hvar annan väl förnögda.

Öfverskrift på brudsängen.

Uhr denna säng, hvari en jungfru lägges ne'r
I natt, man visserlig i morgon åter seer

En ungmor stiga upp; och det giör Astrilds mackt,
Vid hvilkens pijl jag svär: så skie, som nu är sagt.

« FöregåendeFortsätt »