Då hans kongl. maij:tz vår allernådigste konungs tro tienare. och välförordnat inspector öfver tullen, så och syndicus

uti staden Örebro, ehreborne och välbetrodde

Herr Petter Lothigius,

sampt
ehreborne och dygdbeprydde jungfru,

Jungfru Brita Wäster med hvarannan ingingo ett ächta trohetz förbund vijd förnämt folcks

bivistan på Biörkeborens bruuk den 30 Martij 1692.

H., som i Herrans namn är sinnat och bar achta’

Begynna echtenskap uti en lycklig stund, Han måste först och främst det nogsamt väl betrachta,

At Gud sielff stichtat har det stånd i Edens lund, Och at ban än i dag tillfogar hvar sin maka,

Lijk som ban Adam giort, fast ey på synligt sätt;
När som då Gud vill sielf til gifftermålet jaka,

Så är man säker nog, at man har frijat rätt,
Och om Gudz jak’-ord kan man då förvissad blifva ,

När man med ödmiuk bön bans nåde lijter til,
At han en den persohn i bågen täckes gifva,

Som han seer vara bäst och utaf nåde vill,
Där jämpte måst' en sielf på möylig'st sätt ransaka,

Och skåda effter dygd och sann gudfruchtigbeet
Hoos den man sinnat är, at vällia till sin maka,

Kan man tillijka och få rijkdoms ymnogbeet, Så tar man sådant up, som himlens skiänk och gåfva,

Och om dess rätta bruuk troinnerligen be'er; Dock så, at när man skall sin ächta troobet låfva,

Man uppå dygdens lius och ey på kistan seer.

Den såled's välbetänckt en maka sig utvällier,

Får hennes sampt des slächts och fränders goda ja, Ey något tvifvelsmåhl des sinne nånsin qvällier,

At icke bimlens sluth det såled's relat haa, Och den med Gudz bielp tror sig kunna bustra nära,

När han sig har betäockt i ächta-stånd at gie, Den lär och himlens gunst, byad nyttigt är, beskiära,

Och kröna redlig Aijt med rijk välsignelse. Vår brudgum och vår brudh ha detta väl betrachtat,

Först offrat himlen bön, så tagit fränders råd, ***** Hvarför the och så nu på denna dag ha achtat,

At ställa moget råd i värk- och kärligt dåd. En redlig ungerkarl med nöije bär nu finner

En from, gudfruchtig, kysk och dygdesinter möö, , Hvars hiärtan kiärlekz krafft i sämja sammanbinner,

At lefva med bvarann och med bvarannan döö. Så önsker då med mig vår brudgum jämte bruden,

At dhe må lefva hoop i många goda åbr, Och niuta alsköns nåd af högsta bimmelsguden,

I alt hvad deras sial, kropp, lijf och buus angår. At dem ey något godt och trefnad måtte tryta,

I visthuus, källar', säng, och hela deras boo, Til des af lefnad mätt' de detta lijfvet byta i j na

I evig salighet och oupphörlig rool 39 SONY

Til gästerne.

1.
Hedervärde bröllops gäster

Fägnen ebr på denna dag,
Som Lotbigius med sin Wäster

Giör ett echtenskapz fördrag,
Ta' til goda det som vanckar,

Och blijr skänckt af himmels bögd,
Ha'n ey annat i ehr tankar,

Än som glädie, lust och frögd,

2.
Ungersvänner, varer snälle,

Taa en jungfru hvar och en,
Dantzer in till annan qväller,

Ingen aff ebr vare seen

Något roligt at påhitta

Och förvärfva jungfrurs tack,
Talen ey, när som I sitta,

Annat än som kärleks snack.

Jungfrur, sitten intet tysta

Uppå denna bröllops dag,
Lijk som vore I nykysta,

Ty det tager intet lag;
Dantza, föra roo på babne,

Det skall vara eder seed,
Sådant ären I väl vaboe,

Om I läggen villian ved.

4.
I, som åldren vill förmena

At så mycket springa kring,
Varer lijkväl intet seena

Låta glasen gå i ring,
At I flijtigt skålar yrken,

Giören bvar och en beskie',
Ebr med bergzmäns vijnet styrken,

At man må ebr lustig see.

5.
Summa: Frögdens, varen glade,

Önskandes dhe unga två
Alt det godt dhe gärna bade,

Och sig sielfva önska må.
Särdel's at, när man lär skrifva

Annat åbrtabl, man då seer
Deras säng förökter blifva

Af den frucht, som kjärlek gier!

XII: 19.

VI.

Konst-gudinnornes lyck-onskningar

uppå
landzhöfdingens öfver Nylandz och Tavastehuus lähn,

Herr Carl Bondes,
frijherres til Hessleby, Gräfsten och Biörnö,

sampt
Fröken Maria Gustava Gyllenstiernas

högstsälle bröllops-fäst, som myckit högtideligen begickz uti Stockholm den 2 Febr. 1693, de bögvälborne contrahenterne till aller-ödmiukeste

tienstvijsning på papperet samblade.

Clio.

ällkommen sälle dag, på hvilken gudar ärna
Herr Bonde foga hoop med fröken Gyllenstierna

Uti ett bögstförnögdt lycksaligt ächta-stand!
Dhen dagen komme seent, som löser detta band!

Melpomene.
Så grönske denne stamm, at ban sin grenar breder
I längden vidt och bredt til Svea gagn och heder!

Den böga Bonde-ätt ey nånsin slockne ut,
Förr'n alt, i verlden är, skall see sitt sidsta slut!

Thalia.
Ebr frögd, ehr roo, ehr lust täcks bimblen så förmera,
Att I må med hvarann baa glädie-dagar flera,

Än jorden bönder bär, och gyldne stierne-lius
Med glimmand klarhets glants bepryda himlens hus!

Euterpe.
Hvad godt som bimlen kan them dödligom tillägna,
Alt hvad som önskligt är, och lyckans skiöt månd' bägna,

Det stånde ebr til tienst, I välförente två,
Som i hvarannans dygd ebr önskans nöije nå!

Terpsichore.
Af vatnet skall blij eld, och elden vatnet släckia,
Af luften skal blij jord och jorden solen räckia,

I bafvet foglar ta's, och fisk i högsta tall,
För'n någon sällbeets deel hoos eder brista skall!

Erato.
Man plär ett trefalt tåg ey lättlig sönderrifva;
Ebrt ächta band skall ey af döden söndrat blifva

I månge gode åhr. Ty bierta, mund och hand
Haa i en lycklig stund hopkoutit detta band.

Calliope,
I, som med högsta rätt i äbrans skiöte sittia,
Och lyckans båfvor all som dygdens arfdebl nyttia,

Hvad kan ebr önskas mer, än att ehrt väll och säll
Må städz sio morgon ba, men aldrig se sin qväll!

Uranie.
Högädelt dygde-par, omfamner nu hvar annan,
Och nyttien himlens gunst i oupbörlig gamman;

Så blijr, den vijssdom och rättferdigbeet baa krönt,
Af Fröija andra gång med dygdens bild belönt.

Polyhymnia.
Ebr man- och vänlighet lär Astrild visslig prijsa
Uti det cabinet, dijt ban ehr sielf vil visa,

Han vinckar eder nu och bafver lust at sij
En fröken Gylleostiern' sin Bondes bus-fru blij.

Hvem täckes gissa på hvad som iag vara må?
Man finner mig ey mehr än en städs uti jorden,
Och lijkväl finnes iag på tvenne rom i Norden,

Men ey i Svearijk, bur stort det vara må;
Dock har hvar Bonde ett, bvar Gyllenstierna två.