Sidor som bilder
PDF
ePub

VII.

Då solen utur oxen kleef
I tvillingztecknet in,
Då denne brudskrifft upsatt blef
Aff ett välmenand' sinn

åtb
cammarskrifvaren i kongl. liquidations commissionen

ebreborne och välbetrodde

Herr Magnus Gabriel Palm

sampt
dess dygdälskande brud

Jungfru Anna Håkans-dotter, hvars copulation christöfligen förrättades i Stockholm den 14 Maij 1693.

N.

är tben liufve tijd, som fägnar all naturen Och friskar up det lijff, som vintren qvävja sökt, Nu frögdas vatten, jord och luft med alle diuren,

Och blifver sådan frögd än mebra der aff ökt,

At jemväl skog och trä ett gladlynt löye vijsa,

Och taa med fägnad an den gröna kiärlekzdrächt, Sampt effter sin natur sig lyckosälle prijsa,

At sorgtijd'n är förbij, som dem med hvitt bad' täckt.

De knoppas, spricka uth, och skiöne blomster bära

Til vitue om den frucht, som där på föllja lär, Med sådan liufligbeet naturens fäst de ära,

Som fijras öfver alt, där någon quickbet är

at högsta

Bland desses hoop sig ey det ringsta rum tillägnar

Det ädle Palmeträt, som vijker ingen last, Det samma sig och så med jemlijk åtburd fägnar,

Och som ett segrand' trä vill äga husbond-kast. Men detta lemnar jag och vänder mina tanckar

Uppå den unge Palm, som nu sin kiärste får, Hvars kärlek till hvarann' med stadighetens anckar

Befästat, tagit till och vuxit åhr från áhr, Så at man undra må, at Palmen icke blifvit

Af denna skogzeld i så långan tijd förträndt, (Jag tänckte älskogseld, men bleef i hast förskrifvit)

Som ren för sex åbrs tijd bans bjärta hafver tändt At bålla kiär den brud, han nu med glädie vinner,

I bägges väna tijd och blomstrand' ålders vår, Hoos den ban dygdigt sinn' och vackre seder finder,

Medh mera, hvar af han ett klärligt nöye får. Den lycka, som dem förr tillika bafyer bägnat

Och trefalt sälle giordt vid ett bögstprisligt båf, Hon vijsar dem och nu den sällbet och den fägnat,

At de få niuta än den höga hägo, hvar åf Som varit sch städz' är, dem dygden älska, bull,

ni Har icke velat dem ifrån hvar annan skillia, Men gort på denne dag der's långe önskan full.

toalets ft;

0431379 Om då naturen all, som nu är sagt, beprisar net

Med allskjöns liufligheet den blide vårens tijd, i to Ey under är, at nu sig önskligt tecken vijsar till sa

At para sig iboop i ächta kiärlekz ijd. Trept silent

Sij solen sielfver vill till sådant vägen lära,

I det hop frögdfull går i tvillingstecknet in; Den kiärlek tvillingar plä till hvar annau bära,

Skal nu hoos bvar och en upväokia kiärligt sinn.

Fördenskull giör I rätt, I kiärleksfulle vänner,

Som till eh'r ächta lust haa denne tijden valt, På bvilken alt, som rörs, till kiärlek sammanstämmer.

Hvem kan till gifftas då ey blifva öfvertalt?

Till sådant kiärligt dåd vill iag ebr lycka önska;

At I må lefva väl uti halfthundrad åhr,
Och denne fagre Palm uti all sällheet grönska,

Sampt bära sådan frucht, som vijda öfvergår

Den dadel-frucht, som man på andra palmträ finner,

Och elliest dactylus på grek’ska kallas plär, Ty buru god den är, bon lijkväl icke vinner

Det loford och beröm, som ächta dadel bär,

Reen kiärlek menar jag. Ty boo kan rätt beskrifva,

Hvad sötma och hvad godt den samma med sig har? Den ogifft är, som jag, måst sådant låta blifva,

Men de kun' tal där om, som äro mor och far.

Jag önskar med ett ord, Gad täckz ehr bägge kröna

Med nåd, och signe stedz ehrt liufva kiärlekz boo, Och vaggan fram för alt, han låte eder röna

All sielffbegiärlig lust i nõije, frögd ocb rool

Gåta.
Jag bafver intet lijff och må mig sielf ey röra,
Och kan doch lefvande dijt, som de villia, föra,

När iagh sielfanner är ell och med mig har tre;

Men at sielfftredie gå, det plägar yockligt skie. Det arbet är gement, jag ensam plär förrätta, Sielf femte är för nog. At iag nu gör alt detta,

Det kommer aff det bål iag hafver mitt uppå,

Som väl skal vara skarpt, at tingsten kan der få Sin fulla rymd och vidd, ty tingsten drifver värke, Och mitt välbårne bål är tingstens ögnemärcke.

Jag lägger detta till, fast gåtan synes fuul,
Så är hon lijkväl sann och pekar på

[ocr errors]

Då solen uti jungfrun var,
Upsattes desse bröllops-ra'r

öfver
handelsmannens uti den loflige stapelstaden Norkiöping

ebreborne och välachtat
Herr Jacob Spaldinghs

sampt ehr- och dygderijke jungfrus Jungfru Catharina Elisabeth Solings christloflige sammanvigning, som uthi hederligit folcks närvaru med fäderneslandsens vanlige ceremonier förrättades i Stockholm

den 3 Septemb. anno 1693.

Till lycka, lycka till! Så önskar jagh ehr båda,

Som oppå denna dag ingå ehrt ächta stand, Och värklig vijsen 'oss, hvad Astrildz macht kan råda, Hvars största åtrå är at knyta kiärlekz-band. svet AVT

SI 1 iš 140 ! Och buru skulle ban sin gambla a sed kupn' låta

I denne sedetijd, som kjärlek tänder opp, När som han finner två, som äro kiärlekzsåta ,

At binda dem ihop til siäl så väl som kropp,

Hälst solen sielf har lust nu til at gåå och trafva

Uti den bimblakretz, som kiärste nampnet bär Bland alle, som sitt rum på bvalde fästet bafra,

Det tecknet menar jag, som jungfrun kallas plär,

Ett nampn, som visslig värdt at nämoas med all heder,

Ett nampn, som med sitt gago en ädel rijkdom är Ett bärligt namn, som bör inskrifvas uti ceder,

Och mera låf án som bokstäfver i sigh bär.

Nu sådant bar och I, herr Spalding, vist betrachtat,

Och therför valt ehr ut en jungfru til ebr vän, Med den I liviligen at lefra hafven achtat,

Til dess att bimblens slut tar någondera bän.

O ett lycksaligt par, som hoos bvarannan finna

Ett troget, redeligt, gudfruchtigt sinn' med mer, Som är och heter dygd, det iag ey alt kan binna

I kortbet skrifva upp. Men af den högste beer:

O at ebrt ächta band må vara bopakoutit

Uti en lycklig stund til alskjöns frögd och roo, Ocb intet lösas upp, förrn I förnögde niutit

Mång tusend goda dygn uti ebrt kiärlekz-boo,

I bvilket iag nu vill til sinbild eder önska

Ett fruchtbart ollioträ med desse ord der vijd: Lät, himmel, denne stam uti all sällbet grönska

Så blifver Spaldings ätt förökat tijd från tijd!

En snart uplöslig gåta:
Jagh har ett bårlöst skiägg och är ey någon präst,
Två spårar hafver iag, men rijder ey på bäst,

Ey beller är iag kong; fast iag en crona bär;
Mitt nampn är väl bekant. Nu gissen bvad iag är!

« FöregåendeFortsätt »