VII.

Då solen utur oxen kleef

I tvillingztecknet in,

Då denne brudskrifft upsatt blef

Aff ett välmenand' sinn

åth

cammarskrifvaren i kongl. liquidations commissionen
ehreborne och välbetrodde

Herr Magnus Gabriel Palm

sampt

dess dygdälskande brud

Jungfru Anna Håkans-dotter,

hvars copulation christöfligen förrättades i Stockholm den 14 Maij 1693.

Nu är then liufve tijd, som fägnar all naturen

Och friskar up det lijff, som vintren qvävja sökt, Nu frögdas vatten, jord och luft med alle diuren, Och blifver sådan frögd än mehra der aff ökt,

At jemväl skog och trä ett gladlynt löye vijsa,
Och taa med fägnad an den gröna kiärlekzdrächt,

Sampt effter sin natur sig lyckosälle prijsa,

At sorgtijd'n är förbij, som dem med hvitt had' täckt.

De knoppas, spricka uth, och skiöne blomster bära
Til vitue om den frucht, som där på föllja lär,

Med sådan liufligheet naturens fäst de ära,

Som fijras öfver alt, där någon qvickhet är.

Bland desses hoop sig ey det ringsta rum tillägnar Det ädle Palmeträt, som vijker ingen last, Det samma sig och så med jemlijk åtburd fägnar, Och som ett segrand' trä vill äga husbond-kast.

Men detta lemnar jag och vänder mina tanckar Uppå den unge Palm, som nu sin kiärste får, Hvars kärlek till hvarann' med stadighetens anckar Befästat, tagit till och vuxit åhr från åhr,

Så at man undra må, at Palmen icke blifvit
Af denna skogzeld i så långan tijd förbrändt,
(Jag tänckte älskogseld, men bleef i hast förskrifvit)
Som ren för sex åhrs tijd hans biärta hafver tändt

At hålla kiär den brud, han nu med glädie vinner, I bägges väna tijd och blomstrand' ålders vår, Hoos den ban dygdigt sinn' och vackre seder finner, Medh mera, hvar af han ett kiärligt nöye får.

Den lycka, som dem förr tillika hafver hägnat
Och trefalt sälle giordt vid ett högstprisligt håf,
Hon vijsar dem och nu den sällhet och den fägnat,
At de få niuta än den höga hägn, hvar åf

Dhe med stor vördnat see, at högsta himlens villia,
Som varit sch städz' är, dem dygden älska, bull,

Har icke velat dem ifrån hvar annan skillia,
Men gort på denne dag der's långe önskan full.

Om då naturen all, som nu är sagt, beprisar
Med allskiöns liufligheet den blide vårens tijd,
Ey under är, at nu sig önskligt tecken vijsar
At para sig ihoop i ächta kiärlekz ijd.

Sij solen sielfver vill till sådant vägen lära,
I det hon frögdfull går i tvillingstecknet in;
Den kiärlek tvillingar plä till hvar annan bära,

Skal nu hoos hvar och en upväokia kiärligt sinn.

Fördenskull giör I rätt, I kiärleksfulle vänner,
Som till eh'r ächta lust haa denne tijden valt,
På hvilken alt, som rörs, till kiärlek sammanstämmer.
Hvem kan till gifftas då ey blifva öfvertalt?

Till sådant kiärligt dåd vill iag ehr lycka önska;
At I må lefva väl uti halfthundrad åhr,
Och denne fagre Palm uti all sällheet grönska,
Sampt bära sådan frucht, som vijda öfvergår

Den dadel-frucht, som man på andra palmträ finner,
Och elliest dactylus på grek'ska kallas plär,
Ty huru god den är, hon lijkväl icke vinner

Det loford och beröm, som ächta dadel bär,

Reen kiärlek menar jag. Ty hoo kan rätt beskrifva, Hvad sötma och hvad godt den samma med sig har? Den ogifft är, som jag, måst sådant låta blifva,

Men de kun' tal' där om, som äro mor och far.

Jag önskar med ett ord, Gud täckz ehr bägge kröna
Med nåd, och signe stedz ehrt liufva kiärlekz boo,
Och vaggan fram för alt, han låte eder röna
All sielffbegiärlig lust i nöije, frögd och roo!

Gåta.

Jag hafver intet lijff och må mig sielf ey röra,
Och kan doch lefvande dijt, som de villia, föra,
När iagh sielfanner är ell' och med mig har tre;
Men at sielfftredie gå, det plägar ynckligt skie.
Det arbet' är gement, jag ensam plär förrätta,
Sielf femte är för nog. At iag nu gör alt detta,
Det kommer aff det hål iag hafver mitt uppå,
Som väl skal vara skarpt, at tingsten kan der få
Sin fulla rymd och vidd, ty tingsten drifver värke,
Och mitt välbårne hål är tingstens ögnemärcke.

Jag lägger detta till, fast gåtan synes fuul,
Så är hon lijkväl sann och pekar på

VIII.

Då solen uti jungfrun var,
Upsattes desse bröllops-ra'r

öfver

handelsmannens uti den loflige stapelstaden Norkiöping
ehreborne och välachtat

Herr Jacob Spaldinghs

sampt

ehr- och dygderijke jungfrus

Jungfru Catharina Elisabeth Solings

christloflige sammanvigning, som uthi hederligit folcks närvaru med fäderneslandsens vanlige ceremonier förrättades i Stockholm den 3 Septemb. anno 1693.

Till lycka, lycka till! Så önskar jagh ehr båda,
Som uppå denna dag ingå ehrt ächta stand,
Och värklig vijsen oss, hvad Astrildz macht kan råda,
Hvars största åtrå är at knyta kiärlekz-band.

Och huru skulle han sin gambla sed kunn' låta
I denne sedetijd, som kiärlek tänder opp,
När som han finner två, som äro kiärlekzsåta,
At binda dem ihop til siäl så väl som kropp,

Hälst solen sielf har lust nu til at gåå och trafva
Uti den himblakretz, som kiärste nampnet bär
Bland alle, som sitt rum på hvalde fästet hafva,

Det tecknet menar jag, som jungfrun kallas plär,

Ett nampn, som visslig värdt at nämnas med all heder,
Ett nampn, som med sitt gagn en ädel rijkdom är
Ett härligt namn, som bör inskrifvas uti ceder,
Och mera låf än som bokstäfver i sigh bär.

Nu sådant har och I, herr Spalding, vist betrachtat,
Och therför valt ehr ut en jungfru til ebr vän,
Med den I liufigen at lefva hafven achtat,

Til dess att himblens slut tar någondera hän.

O ett lycksaligt par, som hoos hvarannan finna

Ett troget, redeligt, gudfruchtigt sinn' med mer, Som är och heter dygd, det iag ey alt kan hinna I korthet skrifva upp. Men af den högste beer:

O at ehrt ächta band må vara hopaknutit

Uti en lycklig stund til alskiöns frögd och roo,
Och intet lösas upp, förrn I förnögde niutit
Mång tusend goda dygn uti ehrt kiärlekz-boo,

I bvilket jag nu vill til sinbild eder önska

Ett fruchtbart ollioträ med desse ord der vijd:
Lät, himmel, denne stam uti all sällbet grönska
Så blifver Spaldings ätt förökat tijd från tijd!

En snart uplöslig gåta:

Jagh har ett hårlöst skiägg och är ey någon präst,
Två spårar hafver iag, men rijder ey på häst,

Ey heller är iag kong, fast iag en crona bär;
Mitt namn är väl bekant. Nu gissen hvad iag är!