Sidor som bilder
PDF
ePub

XIII.

Bröllopz sklämt,

uppå
bruukz-bok-hållarens,
ehreborne och välbetrodde,
Herr Laurent Carneys

samt
ehreborne och dygdesamme matronans,

Hustru Anna Hults

vigningz dag, som begickz i Skinskatteberg den 17 Novemb. 1696.

Som Astrild, Fröyas son, har varit, är och blifver

En skalck och bufvudlur, så har han många strek, At främia älskogz värk med största fijt och ijfver;

Båd' bittida och sent är det bans daglig leek.

Och skiönt ban en och ann ey mächtar öfvervinna

I första ungdoms åhr, så glömmer ban dock ey, När åldren mogoas mebr, med alfvar at påminna,

Hvad välde som han bar. Det vitnar herr Carney,

Som härtils har förmått ett tappert motstånd giöra,

Ocb intet velat sig åt Astrild fången gee; Men sij, på denne dag får man ett annat höra,

At han ock måste sig af Astrild vunnen see;

Ty ban veet sina greep, och effter man förkunnar,

At skytten denne tijd, hoos solen bar sin vacht, Han ock sitt skiuterij at idka ey försummar,

Har finckt och färdigt doon ocb tager tijd'a i acht.

I baa, ber brudgum, och ebr rättat effter tijden,

Ocb ey fölgt deras sed, som löp' och ränna staa At gifftas (fruchtandes, at tijd'n blijr ell'st förlijden)

När de man lijtet fiun til bakeprydnat baa.

I giör ebr bättre råd, som sådant värk upskiuter

Til edra mogna åhr och bästa ålders tijd, Hvaraf I med ehr brud den mogna fruchten niuter,

Som plägar föllia med en ächta kjärlekz ijd.

Jag törs i denna saak min penna ey fördiupa,

Emedan jag ey bar min egen maka fått; Men önskar med tre ord: Gud gif ebr bröd och supa,

En roosam vagge-gång, och myket mera godt!

I öfrigt vil jag ehr til välment brudegåfva

Uti en gåta gie ett nödigt bohags ting,
Och uti edert namo hvar redlig gäst det lofva,

At däratur fåå mod at lustigt springa kring.

Gåta.
Min fader bafver mig väl skapat och formerat
Med många leder nog, dem har ban conjungerat

Uti en sådan form, som det sig skickar bäst,

Den Bacchus sinde bar, han brukar mig för häst. Mitt på bar jag ett bål, hvarutan jag ey giörer Det gagn jag giöra bör, och man mig brukar före.

Igenom samma gaap jag offt' intaga plär,

Hvad bättre vara kan och hvad som sämbre är. Och sådant ta'r jag moot förutan någre bänder, När som jag buken upp och ryggen ne'r åtb vänder,

Hälst tingsten brukz där til, den jag ey heel inta'r,
Men piggen stickes in, som bål i ändan bar.
Förutan detta bål bar jag ock så ett anna,
Som ey ta'r något moot, men gifver uth det samma,

Som förr intagit är. Den gåtan hittar på,
Han skal ubr detta hål sin fylnad rijklig fåå.

XIV.

Echtenskapetz beständiga nöje
i största hast kortligen omtalt,


ehreborne och välachtat handelsmannen

i Stockholm

Herr Mårten Bellman

ingick ett echta förbund
med ehreborne och dygdesamme

Hustru Maria Näff

den 7 Januarij 1697.

H. vil ey gifta sig, när han rätt efftertäncker
Det edla nöjes prijs, som ächta kärleek skäncker,

När tvänne blifva ett, och ett förnöjligt paar
Uti hvar annans dygd sin fägnadz nöje bar.

Hvem vil ey taga moot en sådan himmels gåfva,
Som är en ächta vän, och ouphörligt låfva

Den stora Gudens nåd, som låter två och två
All jordisk sällhetz märg i trogen vänskap få?

Ty uti lyckans tijd så frögda de hvar annan,
Den enas glädie är den andras biertaps gamman;

Skull mootgång komma på, de och hvar annans bröst
Kupn' lätta aldrabäst med ömse råd och tröst;

Men vee den, som sin tijd i ensamhet måst nöta,
Och när som motgångz vä'r starckt uppå honom stöta,

At han måst svichta vid och äntlig falla kull,
Ey har nån trogen vän, som honom då är bull.

Ach, säll fördenskul den, som detta rätt betäncker,
Och uti tid sin bog och sinne vijelig läncker

At söka sig en vän, med den han väl förnögd
Kan lefva uti roo och ächta kärleks frögd.

Vår brudgum och vår brud ha' detta hafft i minne,
Hvarför de och så nu bopfoga deras sinne,

Och blifva ett af tn i detta nya åhr,
Hvar en den andras bröst til nyåhrsgåfva får.

Vij önske dem alt godt, som de sig sielfva önska,
Och at Gudz signelse hoos dem må städze grönska

I visthus, källare, och bela deras boo,
At de må lefva väl och sidst i evig roo.

XV.

April månads namn och gagn

då kongl. may:tz tro-tienare, och landt-räntmästare i Södermanland,

ehreborne och välbetrodde, Herr Mårten Wästerling

samt

ehreborne, Gud- och dygd-älskande

Jungfru Beata Elisabeth Stamm
inträdde med hvarannan i ett christ-lofligit achta förbund

uti Stockholm den 12 Aprill 1698,
effter tijdens lägenheet betrachtat och til välment roligheet

i bröllopslaget opteckuadt.

Man menar at Aprill sitt namn deraf skall bära,
At ban i fornan tijd til Fröjas tienst och ähra

Har varit helgader, som gilliar-skalden lär*),
Och at han så Aprill ell' Apbril kallat är

Af Aphrodite, som fra Fröija månde heta
Hos grekerne, det dock, när man vill närmar leta,

Ey är någ't grekiskt ord, men uti götiskan
Sin grund och tydning har, som af en höglärd man

Är tydlig nog bevist **), ty A-Fros-Fro-dis namnet
Bemärcker (den som bär det samma rätt med gagnet)

Gudinnan född af Fro ell’ Saturs frö och säd,
Den Fröija kallat blijr och hvilken därtil med

**) Ovid. lib. Fastorum: Martis erat primus mensis, Vcnerisque secundus. **) Clariss Rudbeck Atlant. tom. 2, p. m. 571.

« FöregåendeFortsätt »