Ty Carl är gången bort, som hordt här evig blifva,
För hvilken alle vi i döden gierna gått,
Ty utan Konung Carl har Kalland illa mått,
Och vore Carlöst än, ther Carl ei Carl fått lifva.

16.

Lät då. vår Carlevagn,,o Gud, ei Carlös vara,
I then vår Store Carl så karlik alltid stått,
Som elfva Carlar the för honom ther i rådt,
Och nu then Tolfte står. Then tu, o Gud, bevara!

17.

Han har sin Carlevagn med Oxen börjat vända
I Stenebocken om, och bästa tecknen fått,
I hvilcha ständren städs till rikets bästa rådt,
Och så med glädje våndt the jule-horn på ända.

18.

Med thessa börjas nu vår Tolfte Carls regering, Then Himlen göre dock så lycklig och så lång, Som then för Anni var, then gamle Götha kong,

Kong Carl till nöje och hans rike till förmering.

19. Så låt, o Himmel, Carl med tolf thes höga Jarlar, Ett fullt och heligt tal, af äldsta tider fördt, Ei blifva mindre och till Sveriges skada rördt, Men fylla tolften jämt som trogne Råd och Karlar.

oLoF RUDBEGK d. у.

För en rådsherre.
(Svedbergs psalmb. то 379, 1695 års psalmb. то 322.)

Ty är af nöden at jag beder, Tig, herre Gud, om hielp och nåd:

Tu har mig satt i thtenna heder, At jag skal gifva trogna råd,

Hvar af tin ähra framgång har,

Samt lag och rätt sin styrkio tar.