Är sielfver som alt frö och säden gier sin trefnad,
Och särdels denne tijd, då alt får som ny lefnad,

För hvilka skiäl det ock väl troligt vara må,

At April har sitt namn af Astrill kunnat fåå,

Som heter kiärlekz-eld 1), när man det rätt förklarar,
Och öfvermåttan väl moot Aprill månan svarar,

Som tänder kiärlek opp boos alla creatur,
At de til älskog rörs hvar efter sin natur.

Men vore någon, som af ett inbillat tycke
Vil rata svenska ord och åter håller mycke

Af de latiners språk och såleds veta vill,
Hvad ursprung det kan gie til detta namn Aprill,

Så fins, at det kan ta'as af ordet aperire 2),
Det är af y pnande, förty at vij nu fijre

Naturens stora fäst, då alt, som bundit var
Med vintrens stela band, sin glada ypning bar.

Ty jorden ypnar sig och sitt fruchtbärand' skiöte,
Och ta'r med glädie moot, ey utan kiärlekz möte,
Den ädla säd, som nu blijr kastat deruti,
Hvaraf til allas frögd hon hafvande vill blij.

Hon drar ock på sig nu den kiärlekz-färgad' råcken,
Som brämas effter hand så härligt, at en tåcken,
Fast än han idkelig med föttren trampas plär
Af rijke Salomon ey nånsin buren är 3).

Ja sij, nu ypnas ock de liufve blomster-knåppar
På hvarjahanda trå, så att dess prydde tåppar

En stoltare Fontang' åth jordens hufvud gie,
Än Evæ döttrar bär'. Nu får man också see,

At vatnet ypnar sig, som härtill hafver varit

I ijsens boijor satt, så at, där man har farit

Med släd' och skridsko fram, där får man resa mast
Och bruka styrepinn. O lustigt omslagz-kast!

1) Clar. Verelii lex. Scand. p. m. 18. nomia. p. 74. *) Matth. 6 v. 29.

2) Joh. Coleri Oeco

Dess utan skier det nu, at oxen eller tiuren,
Som är April-regent och föllier på väduren,

Han ypnar stall och bås, at boskapen utgår
Och effter vintrens brist sitt sommarbete får 1).

Alt derför må Aprill väl ypningz-månan kallas,
Som sådan ypning giör, at vatn och jord til allas
Beqvemligheet och lust sig ypna öfver alt,
Sampt tiena menniskian til godo tusend falt.

I synnerheet skall det den månan lyckligt vara,
Som oss Colerus lär 2), sig til at sammanpara
Och gifftas med hvaran. Men hvad sig ypnar då,
Man af den ogift är, som jag, ey veta må.

Och derför' vill jag mig från yp- til ympning vända,
Som ock i denne må'n plär giöras til den ända,

At man på annan stamm med lust den frucht må see,
Som den utaf sig sielf ey nå'nsin kunnat gie.

Hur man sig därmed skall förhålla och åthbära,
Det finner man hoos dem, som om den saken lära,
Ty jag ey någonsin nå'n trägårdzmäst're var,

Som derutaf giordt prof, dock detta läsit har 3):

At man skall samma stamm, hvarpå man ympa täncker,
Med särdels klyfningz-knif nätt klyfva, för'n man säncker
Ympqvisten deruti, som ey skall var' för vek,
Ty elliest lättlig skier, at man ey håller strek.

Hvad tijd och tungel man därvijd skall observera,
Hur ympvax giörs och bruks, med mycket annat mera,
Det gås förbij med flijt; allenast det är vist,

Ju närm're stammen är jempnartat med den qvist,

Som ympas däruti, ju bättre fruchten blifver.
Dock jag ey vidare om den materien skrifver,

1) Autur libri, qui inscribitur Gudz värck och vijla, p. m. 160. *) Coleri Oeconomia, p. 72. 3) Vid. Horticultura Laurembergiana, 5, Die edle Garten-Wissenschafft etc. cap. 24. pag. 93 et seqq.

Men kastar nu min hog uppå de unga två,
Som uppå denne dag i ächta-stand ingåå.

Och effter I nu fåå, herr brudgum, uti fammen
Vid denne ympningz-tijd den säll' och liufve stammen,
Så skickar det sig väl, at I nu fahren fort

Med kiärlekz-ympande, som fahr för ehr bar giordt.

Hvartil jag eder vill mångfaldig lycka önska,
Och at ehrt ympningz-värck må sielf behagligt grönska,
Och bära mycken frucht så at af eder stamm,
Den tredie, fiärde ätt må lyckligt komma fram.

Och som I bägge två haa ypnat åth bvar annan
Ehr hiärtans medel-punct til ächta frögd och gamman;
Så ypne himblen sig och med et sällhetz-rägn
Befuchte ymp och stamm, at af ehr ächta säng,

Til prof af ympens dygd vid Mårtens-messo tijden
Ell' då en månad mehr på åhret är framlijden,

(Alt som man bittid ympt) en lijten Mårten må
För anlagd ympningz-flijt ehr hugna både två!

Hvem täckes gissa på, hvad gåtan vil betyda,
Som skänkes til confect och såleds månde lyda:

Bland mina syskons hoop, som mot två tolffter svara,
Jag fuller plär för äldst och ypperst räknat vara;

Dock haa vi ingen rang, men sämias mycket väl,
At fyra utaf oss kunn' rymmas i en siäl,
Och fyra giör en kropp, när en har tvenne vota.
Jag fin's i hvar en stam och ytterst uti rota,

I Stockholm hafver man mig aldrig kunnat see,
Fast staden eger een och malmarna haa tre.
Jag lägger detta til om ingen det vill rata,
At jag är mitt uti och efterst på Beata,

Och om jag krönter blijr med heel och halfver ring,
Så finnes bägge slag hoos Mårten Wästerling.

XVI.

Då

hans kongl. may:tz tro-tienare och kyrkio-inspector,

ehreborne och välbetrodde

Herr Johan Steenhoff

med

den ehreborne och dygderijke jungfru,

Jungfru Sophia Elisab. Diterichin,

ingick ett christeligt ächta förbund uti Malmö den 31 Maij 1698 sändes detta neder af en god vän ifrån Stockholm.

1

Det är ey utan, at man har tilförne varit

Utaf de tankar, det ey skulle vara godt
At giffta sig i Maij*), doch har man se'n förfarit,
Hvad vederspelet lärdt; det har I ock förstådt,

Herr Steenhoff, och förty har I valdt rätta tijden,
At paras med ehr vän, så at man nu får see,
At innan sidsta da'n i Majus är framliden,

Så blijr ehr första dag at eder fången gie

In under Astrilds macht, som råder öfver alla,

At intet Steenlijkt namn kan någon hålla frij Ifrån hans pijlars skått, ty hvar som de infalla,

Får man båd' hoff och by af kiärlek brinna sij.

Och ty ey undran värdt, at och så nu hans båga
I denne tijden, då all ting sig kiärlig teer,
Har med sin glödand' pijl uptändt en brinnand' låga
Hoos ehr och eder vän, den nöyet ehr nu gier.

*) Vid. Rosin. Antiq. Rom. Lib. V. cap. 37.

Sij, solen sielfver vill ett sådant upsåt prijsa
I det hon denne tijd i tvillingstecknet går,
Hvarmed hon eder vill den rätta vägen vijsa,

Och hur' som deras lust i kiärlikt famtag står;

Men dock, man lembnar nu de tvillingar på fäste,
Och önskar eder godt, I väl förente två,
At Gudz välsignelse uti ehrt kiärlekz näste,

Samt visthus, kiällare, heel ymnig vara må,

Och at ehrt kiärleks boo må meras och tilltaga,
Så at man tijdigt nog åt åhret må kunn' sij,
Hur' I som tvillingar med kiärligt möte laga,
At utaf tvillingar den tridie måtte blij.

Gåta.

Jag är en öppen ring, den på Sophia finnes
Näst intill hennes S. Jag finnes ock jgen,
Om jag det saya tör, på Stenhoff in mot änn.

Hvem är som gissar på och denne gåtan minnes?