Sidor som bilder
PDF
ePub

Är sielfver som alt frö och säden gier sin trefnad,
Och särdels denne tijd, då alt får som ny lefoad,

För, hvilka skiäl det ock väl troligt vara må,
At Aprill har sitt namn af Astrill kunnat fåå,

Som beter kiärlekz-eld 1), när man det rätt förklarar,
Och öfvermåttan väl moot Aprill månan svarar,

Som tänder kiärlek opp boos alla creatur,
At de til älskog rörs bvar efter sin natur.

Men vore någon, som af ett inbillat tycke
Vil rata svenska ord och åter båller mycke

Af de latiners språk och såleds veta vill,
Hvad ursprung det kan gie til detta namn Aprill,

Så fins, at det kan ta’as af ordet aperire ?),
Det är af ypnande, förty at vij nu fijre

Naturens stora fäst, då alt, som bundit var
Med vintrens stela band, sin glada ypning bar.

Ty jorden ypnar sig och sitt fruchtbärand' skiöte,
Och ta'r med glädie moot, ey utan kiärlekz möte,

Den ädla säd, som nu blijr kastat deruti,
Hvaraf til allas frögd hon bafvande vill blij.

Hon drar ock på sig nu den kjärlekz-färgad' råcken,
Som brämas effter band så bärligt, at en tåcken,

Fast än ban idkelig med föttren trampas plär
Af rijke Salomon ey nånsin buren är 8).

Ja sij, nu ypnas ock de liufve blomster-knåppar
På bvarjabanda trå, så att dess prydde tåppar

En stoltare Fontang åtb jordens bufvud gie,
Än Evæ döttrar bär'. Nu får man också

see,

At vatnet ypnar sig, som bärtill bafver varit
I ijsens boijor satt, så at, där man har farit

Med släd och skridsko fram, där får man resa mast
Och bruka styrepinn. O lustigt omslagz-kast!

1) Clar. Verelii lex. Scand. p. m. 18. nomia. p. 74. 8) Matth. 6 v. 29.

;) Joh. Coleri Oeco

Dess utan skier det nu, at oxen eller tiuren,
Som är April-regent och föllier på väduren,

Han yppar stall och bås, at boskapen utgår
Och effter vintrens brist sitt sommarbete får 1).

Alt derfor må Aprill väl ypningz-månan kallas,
Som sådan ypning giör, at vatn och jord til allas

Bequemligheet och lust sig ypna öfver alt,
Sampt tiena penoiskian til godo tusend falt.

I synnerheet skall det den månan lyckligt vara,
Som oss Colerus lär ?), sig til at sammanpara

Och gifftas med bvaran. Men hvad sig ypnar då,
Man af den ogift är, som jag, ey veta må.

Och derför vill jag mig från yp- til ympning vända,
Som ock i denne må'n plär giöras til den ända,

At man på annan stamm med lust den frucht må see,
Som den utaf sig sielf ey nå'nsin kunnat gie.

Hur man sig därmed skall förbålla och åthbära,
Det finner man boos dem, som om den saken lära,

Ty jag ey någonsin nå'n trägårdzmäst're var,
Som derutaf giordt prof, dock detta läsit bar 3):

At man skall samma stamm, bvarpå man ympa täncker,
Med särdels klyfniogz-knif nätt klyfva, för'n man säncker

Ympqvisten deruti, som ey skall var för vek,
Ty elliest lättlig skier, at man ey håller strek.

Hvad tijd och tungel man därvijd skall obseryera,
Hur ymprax giörs och bruks, med mycket annat mera,

Det gås förbij med fijt; allenast det är vist,
Ju närm're stammen är jempnartat med den qvist,

Som ympas däruti, ja bättre fruchten blifver.
Dock jag ey vidare om den materien skrifver,

2) Autur libri, qui inscribitur Gudz vārck och vijla, p. m. 160. 3) Coleri Oeconomia, p. 72. 8) Vid. Horticultura Laurembergiana, 5, Die edle Garten-Wissenschafft etc. cap. 24. pag. 93 et seqq.

Men kastar nu min bog uppå de unga två,
Som oppå denne dag i ächta-stand ingåå.

Och effter I nu fåå, berr brudgum, uti fammen
Vid denne ympningz-tijd den säll' och liufve stammen,

Så skickar det sig väl, at I ou fabren fort
Med kiärlekz-ympande, som fahr för ebr bar giordt.

Hvartil jag eder vill mångfaldig lycka önska,
Och at ebrt ympningz-värck må sielf bebagligt grönska,

Och bära mycken frucht så at af eder stamm,
Den tredie, fiärde ätt må lyckligt komma fram.

Och som I bägge två haa ypnat åth bvar annan
Ebr bjärtans medel-punct til ächta frögd och gamman;

Så ypne bimblen sig och med et sällhetz-rägn
Befuchte' ymp och stamm, at af ebr ächta säng,

Til prof af ympens dygd vid Mårtens-messo tijden
Ell' då en månad mebr på åhret är framlijden,

(Alt som man bittid ympt) en lijten Mårten må
För anlagd ympningz-flijt ehr hugoa både två!

Hvem täckes gissa på, hvad gåtan vil betyda,

Som skänkes til confect och såleds månde lyda : Bland mina syskons boop, som mot två tolffter svara, Jag fuller plär för äldst och ypperst räknat vara;

Dock haa vi ingen rang, men sämias mycket väl,

At fyra utaf oss kunn' rymmas i en sial, Och fyra giör en kropp, när en bar tvenne vota. Jag fin's i hvar en stam och ytterst uti rota,

I Stockholm hafver man mig aldrig kunnat see,

Fast staden eger een ocb malmarna baa tre.
Jag lägger detta til om ingen det vill rata,
At jag är mitt uti och efterst på Beata,

Och om jag krönter blijr med heel och balfver ring,
Så finnes bägge slag boos Mårten Wästerling.

XVI.


hans kongl. may:tz tro-tienare och kyrkio-inspector,

ehreborne och välbetrodde

Herr Johan Steenhoff togel

30l suivint itin

med
den ebreborne och dygderijke jungfru,

rool IT Jungfru Sophia Elisab. Diterichin, ingick ett christeligt ächta förbund uti Malmö den 31 Maij 1698

sändes detta neder af en god vän ifrån Stockholm.

Det är ey utan, at man har tilförne varit

Utaf de tankar, det ey skulle vara godt
At giffta sig i Maij*), doch bar man se'n förfarit,

Hvad vederspelet lärdt; det har I ock förstådt,

Herr Steen hoff, och förty har I valdt rätta tijden,

At paras med ehr vän, så at man nu får see, At innan sidsta da’n i Majus är framliden,

Så blijr ebr första dag at eder fången gie

In under Astrilds macbt, som råder öfver alla,

At intet Steenlijkt namn kan någon hålla frij Ifrån hans pijlars skått, ty hvar som de infalla,

Får man båd' hoff och by af kärlek brinna sij.

Och ty ey undran värdt, at och så nu hans båga

I denne tijden, då all ting sig klärlig teer,
Har med sin glödand' pijl uptändt en brinnand' låga

Hoos ebr och eder vän, den nöyet ehr nu gier.

*) Vid. Rosin. Antiq. Rom. Lib. V. cap. 37.

Sij, solen sielfver vill ett sådant opsåt prijsa,

I det hon denne tijd i tvillingstecknet går, Hvarmed hon eder vill den rätta vägen vijsa,

Och hur som deras lost i kiärlikt famtag står;

Men dock, man lembnar nu de tvillingar på fäste,

Och önskar eder godt, I väl förente två, At Gudz välsignelse uti ebrt kiärlekz näste,

Samt visthus, kiällare, beel ymnig vara må,

Och at ebrt kjärleks boo må meras och tilltaga,

Så at man tijdigt nog åt åbret må kunn' sij, Hur' I som tvillingar med kiärligt möte laga,

At utaf tvillingar den tridie måtte blij.

Gåta.

Jag är en öppen ring, den på Sophia finnes

Näst intill hennes S. Jag finnes ock igen, Om jag det säya tör, på Stenhoff in mot änn.

Hvem är som gissar på och denne gåtan miones?

« FöregåendeFortsätt »