Är sielfver som alt frö och säden gier sin trefnad, För hvilka skiäl det ock väl troligt vara må, At April har sitt namn af Astrill kunnat fåå, Som heter kiärlekz-eld 1), när man det rätt förklarar, Som tänder kiärlek opp boos alla creatur, Men vore någon, som af ett inbillat tycke Af de latiners språk och såleds veta vill, Så fins, at det kan ta'as af ordet aperire 2), Naturens stora fäst, då alt, som bundit var Ty jorden ypnar sig och sitt fruchtbärand' skiöte, Hon drar ock på sig nu den kiärlekz-färgad' råcken, Ja sij, nu ypnas ock de liufve blomster-knåppar En stoltare Fontang' åth jordens hufvud gie, At vatnet ypnar sig, som härtill hafver varit I ijsens boijor satt, så at, där man har farit Med släd' och skridsko fram, där får man resa mast 1) Clar. Verelii lex. Scand. p. m. 18. nomia. p. 74. *) Matth. 6 v. 29. 2) Joh. Coleri Oeco Dess utan skier det nu, at oxen eller tiuren, Han ypnar stall och bås, at boskapen utgår Alt derför må Aprill väl ypningz-månan kallas, I synnerheet skall det den månan lyckligt vara, Och derför' vill jag mig från yp- til ympning vända, At man på annan stamm med lust den frucht må see, Hur man sig därmed skall förhålla och åthbära, Som derutaf giordt prof, dock detta läsit har 3): At man skall samma stamm, hvarpå man ympa täncker, Hvad tijd och tungel man därvijd skall observera, Ju närm're stammen är jempnartat med den qvist, Som ympas däruti, ju bättre fruchten blifver. 1) Autur libri, qui inscribitur Gudz värck och vijla, p. m. 160. *) Coleri Oeconomia, p. 72. 3) Vid. Horticultura Laurembergiana, 5, Die edle Garten-Wissenschafft etc. cap. 24. pag. 93 et seqq. Men kastar nu min hog uppå de unga två, Och effter I nu fåå, herr brudgum, uti fammen Med kiärlekz-ympande, som fahr för ehr bar giordt. Hvartil jag eder vill mångfaldig lycka önska, Och som I bägge två haa ypnat åth bvar annan Til prof af ympens dygd vid Mårtens-messo tijden (Alt som man bittid ympt) en lijten Mårten må Hvem täckes gissa på, hvad gåtan vil betyda, Bland mina syskons hoop, som mot två tolffter svara, Dock haa vi ingen rang, men sämias mycket väl, I Stockholm hafver man mig aldrig kunnat see, Och om jag krönter blijr med heel och halfver ring, XVI. Då hans kongl. may:tz tro-tienare och kyrkio-inspector, ehreborne och välbetrodde Herr Johan Steenhoff med den ehreborne och dygderijke jungfru, Jungfru Sophia Elisab. Diterichin, ingick ett christeligt ächta förbund uti Malmö den 31 Maij 1698 sändes detta neder af en god vän ifrån Stockholm. 1 Det är ey utan, at man har tilförne varit Utaf de tankar, det ey skulle vara godt Herr Steenhoff, och förty har I valdt rätta tijden, Så blijr ehr första dag at eder fången gie In under Astrilds macht, som råder öfver alla, At intet Steenlijkt namn kan någon hålla frij Ifrån hans pijlars skått, ty hvar som de infalla, Får man båd' hoff och by af kiärlek brinna sij. Och ty ey undran värdt, at och så nu hans båga *) Vid. Rosin. Antiq. Rom. Lib. V. cap. 37. Sij, solen sielfver vill ett sådant upsåt prijsa Och hur' som deras lust i kiärlikt famtag står; Men dock, man lembnar nu de tvillingar på fäste, Samt visthus, kiällare, heel ymnig vara må, Och at ehrt kiärleks boo må meras och tilltaga, Gåta. Jag är en öppen ring, den på Sophia finnes Hvem är som gissar på och denne gåtan minnes? |