Sidor som bilder
PDF
ePub

4.

Alt hvad min konung täcks befalla,
Hielp mig, o Gud, förrätta väl,
At jag hans undersåter alla,
Må råda med alt fog och skiäl:
At konungen sitt nöije får,
Och jag för tig, min Gud, består.

5.

Bevara mig, o Gud, för laster,
För girighet och öfvermod,

At vrede mig ei öfverrasker,
Men hörer alt med tolamod,

Så at then ringe hielpas må,
Och aldrig från mig tröstlös gå.

6.

Jag vet at tu, o Gud, högst råder,
Och at tu alla döma skal,

Ty gif tå mig tins andas nåder,

At jag förrättar så mitt kall,

Jag utaf nåde med tin son,

Må råda i tins himmels thron!

0

II.

För en domare.

(Svedbergs psalmb. n:o 382, 1695 års psalmb, n:o 324, 1819 års

psalmb. n:o 309.)

1.

O store almachts Gud, som all ting ser och dömmer,

Gif mig tin nåd, at jag min ämbets plicht ei glömmer, Som är att skaffa rätt, och intet skiöta om

Ens ogunst eller gunst, men mehr en rättvis dom.

2.

Gif mig förstånd och vett, at noga först ransaka,
Förr än jag fäller dom; och så min tienst bevaka,
At jag för mutor ei en klar sak drager ut,
Ei eller är för brå i mörcka sakers slut;

3.

At jag en ringa ei försmår, en mächtig ährar,
Men hörer både then som svarar och som kiärar:
Han vare fattig, rik, vän, slächt, hög eller låg,
Så lät mig döma så, som jag här ingen såg.

4.

Lät mig ens främlings rätt och änkios sak ei vända,
För mutor, höghet och hvad mehr som plägar hända;
Ei eller hämnas then som brutit har mot mig,
Och tänkia: nu rätt så! jag skal betala tig.

5.

Gif at jag sielfklokhet i domen noga väijer,
Och billar mig ei in, hvad jag allena säijer

Skal vara såsom thet af himmlen vore sagt,
Thet mången ährlig man bar om sin välfärd bragt.

6.

Doch, finnes skiäl och grund til hvad som hälst jag drifver,

Så gif, o Gud, at jag ther vid så stadig blifver,
At jag ei går ifrån then mening som är god,
Och för en ringa vinst fördömer mehnlöst blod,

7.

Men kan med Samuel uti mitt sidsta säga,
Om någon visar mig ens annars goda äga,

Ha tagit mutor och giort någon öfvervåld,
Vil jag betala alt, skull jag änn blifva såld.
XII: 3.

8.

Ty jag i sanning vet, at Gud ei fierran är,
Men sitter i vår dom, och hörer hvad man här
Båd' täncker, talar, giör; och skal på sidsta dag,
Mig döma som jag här har dömt i dom och lag.

9.

Ty undervis mig, Gud, och lär mig tina rätter,
At jag mitt svåra ämbet ei tilbaka sätter:

Så at, när tu en gång mig döma, Herre, skal,
Jag hade så här dömt, jag ther ei finge fall.

III.

En siuk menniskios klage psalm.

(Svedbergs psalmb. n:o 391, 1695 års psalmb. n:o 332, 1819 års psalmb. n:o 364.)

1.

Ab, huru plågas jag och måste stadigt qvida?

Min sveda är så stor, at jag then ei kan lida.
Är ingen hielp tå mehr? Min värck är alt för svår,
Jag i min stora nöd här ingen lisa får.

2.

Min lemmar trånas bort af sorg och mycken sveda,
At mina vänner ock the få til mig en leda.

Nu plågas jag af kiöld, nu heta ther uppå,
Ja ock mitt hierta mig i stycker brista må.

3.

Ei får jag någon ro för värck och vedermöda,
Som står i siäl och kropp och giör mig lik the döda,
At jag väl måtte snart förtvifla i min nöd,
Ther tu ei tröstar mig, o Jesu, med tin död.

4.

Mitt kiött har krymt i hop, min hud är sammandragen
Af många plågor, som mig qvälja hela dagen;

Jag täncker väl ibland, min säng skal trösta mig,
Och at min jemmer doch en gång skal ända sig.

5.

Här kommer ingen sömn, ty hiertat slår och dänger;

Jag tvingas som en matk, jag kröker mig och slänger,

Jag våndas i stor värck och ville gerna gå
Med hopen til Gudz hus och ther min lisa få,

6.

Men finner ingen hielp; then ena plågan släpper,
Then andra tager mot, som mig min anda täpper;

Min gråt han är min dryck, min suckan är min spis:
Så grufligt plågar mig Gudz vredes grymma ris.

7.

Ah, skåda tå, min Gud, uppå min stora jemmer,
Hvar öfver sig min siäl och hierta svåra grämmer;
Och hela then igen, som tu så sargat har;
Tag bort min stora synd, som ther til orsak var!

8.

En fader heter tu, tu har ett faders hierta,

Titt barn thet ligger nu uti stor nöd och smärta:
Ty ropar jag til tig; o fader, hör min bön,
Se, fader, til min nöd och hielpen mig ei sön!

9.

O, herre Jesu Christ, til tig står all min tancka,
Förbarmat har du tig utöfver alla kranka.

Vår sveda och vår värck tu, Jesu, på tig bar:
Förthenskull, Jesu god, mig huld och nådig var!

[ocr errors][merged small]

10.

Och lät mitt korta lif en lindrig ända vinna,
At jag uti min död tin död må så besinna,
At thenna plåga ei mig i förtviflan för,
Och jag ei som en ond och ogudachtig dör:

11.

Så skal uti min munn titt lof ei återvända,
Men jag skal prisa tig nu och förutan ända.

Ty kom, o Jesu, kom, tu som äst A och O,
Och byt nu all min värck i evig frögd och ro.

12.

Jag vet ju, at jag skal med mina ögon båda
Se Gud rät som han år: ja, honom skal jag skåda
I thesso mine hud och samma kiött och ben,

Som nu förgiänglig är, men oförgiänglig sehn.

« FöregåendeFortsätt »