Sidor som bilder
PDF
ePub

Vee den 8

XVII.


kongl. may:tz tro tienare och licent-inspector

uti stapel-staden Narfven,
ebreborne och välbetrodde

Herr Erich Gollsteen
ehreborne och dygdbeprydde jungfru,

Jungfru Barbara Jacobi
sloto med hvarannan ett christlofligit ächta förbund

uti förbem:te stad den 30 Junii 1698. Så vill nu ock så I, herr Gollsteen, bort och paras Med en kiärkommen brud och med des tillhielp faras,

Men buru skickar sig, at I terminen satt

Till bröllops, då vij ba lång dag och stackot natt?
Man skulle snarar' tänckt, då vara rätta tijden
Till gifftas, in moot det, at sommar'n är framliden,

Då kulna hösten oss det rådet gifva plär, clase !!
At man skall skillia sig från enslighetz besvär llating

3d13113 113. ja elgtiili e 13-M Och laga, at man kan en goder sänglag finna, *z-tizoja: Som enom nattens längd bielpa öfvervinna Med liuflig natteroo, förty det heter så: allena är, men bättre i

vara två.

samt

d må

[ocr errors]

Dock sij! Jag kommer hog, at äfven Juni måna,
Om jag en gissning får utaf en tysker*) låna,

Skall haa sitt nampn af jung. Och ty ey undran värdt,
At han een jungfru ebr till ächta vän beskiärt.
*) Colerus. Oeconomia I: 124 & 184.

Och effter nu all ting sig till sin mognad skicka,
Så tienar det sig väl, at I moot eder ficka

Och täcka jungfru brud en mogen kiärlek tee,
Och skillien ebr nu straxt från enslighetens vee.

Den fägnad I därmoot af hennes kiärlek fione,
Är ey den ringste debl, som edert redlig sinne
Af lyckan har förtient.

O trefalt lyckligt par,
Som i bvar annans dygd sin kjärleks nöije bar!

Om bvilcket nöije jag väl mera skulle skrifva,
Om jag det sielfver rönt, men måst' nu låta blifva;

Dock beder jag om låf, fast jag än uthe står,
Jag lell får önska godt åth den, som nu ingår

I ächta kiärlekzbo, ocb ty af himlen beder,
At ban ehr bägge två, dem sielfva nõijet leder

I säng och säte boop, täckt's gie ett ymnigt mått
Af alt det som med skiäl kan säijas vara godt,

Och särdels, at I ock bland annan hiärtans fägnad,
Som sig infinna lär uti ebr ächta hägnad,

Må baa een bụus-music af papp- och mamma-roop,
Som jempte vaggans knarr må rosamt stämma hoop.

En gåta till plägning. Jag kröker, böijer mig, som ormen sig plär slingra, Till sambla tarfves jag, så väl som at förskingra;

Skall jag ståå mitt uti, så är jag något raak,

Men krympes jag ihop, så sätter man mig baak;
I sjötull-rätten jag det främsta rummet tager,
Och finnes ofta nog i alla svenska sager,

På resor är jag med och kan dock icke gåå.
Ja med ett ord: Jag fins hos Gollsteen mitt uppå.

XVIII.

När bandelsmannen ehreborne och välachtade herr

Daniel Zachau

med
ehreborne och dygdesamme jungfru,

.. Jungfru Lucia Hilcke
fijrade deras bröllopz-dag i Stockholm den 19 Julii 1698

blefvo efterfölliande rader hasteligen upsatte,

[ocr errors]

Hvad tecken är det då? Så pläga många fråga,

När de sku see sig ut en lycklig bröllopz-dag, Då rådligst vara må det spelet til at våga,

At sluta med en vän ett stadigt fredz fördrag.

Vist är, at stiernorna, planeter och hvad mebra,

Dem Gud til tecken satt på bimlens böga rund, Kun' baa sin influentz; dock må de eg regera

En menniskias råd och dåd, fast mindre hiertans grund;

Ty Gud allena är, som öfvermachten äger,

Men har och menniskian sin frija villia giett, Och ty behöfves ey, som mången giöra pläger,

At sättia troo til det, han af Almpackan sedt.

Och som i annat man bör slijk fåfängia lembna,

Så är ock bäst, att man i bröllopz tijdens vabl, När man at giffta sig i Herrans nampn bar ämbna

Ey tror, at tecken kunn' någ’n lycka bafva fahl;

I medlertijd bör det otroligt icke vara,

At som i denne må'n den betste tijden är; Det ock så två och två sig sökia sammanpara,

För kiärlekz betan skull at stilla sit besvär.

Fördenskul seer man ock de tvenne bierte-vänner,

Som ve på denne dag sin kiärlek låta see, Den deras dygd uti hvar annans bröst optänner,

Sig under Astrildz macht och välde fågoa gie;

Ty ban fast mera rår, än leijonet och hunden,

Som vijsa denna tijd sin hetziga natur, De baa der’s vissa rum; men Astrild är ey bunden,

Han fälas öfver alt rätt som en bofvud-lur.

Och efter han och så nu prof derpå har gifvit,

Herr Zacbau med sin brud till kiärlek sammanbögt, At af dem tvenne är en siäl ocb biärta blifvit,

Som i förenat dygd til döden är förnögdt,

Så vill man ock så nu af öfverväldet bedia,

At detta kjärlekz band så fast må knutit blij, At döden sielf ey kan uplösa samma kedia,

För'n de med nõije fåå sin höga ålder sij!

Gåta.
Hvad är, som har ibland två dussin vederlijka

Det sidsta rom, när de uti svensk ordning gåå, (Fast de i dagligt bruk sig annorledz förlijka)

Och finnes dag och natt främst uppå Zachau ståå?

XIX.

Brudskrifft öfver
b. k. may.tz trotienare och controleur
vid store sjötullen i Marstrand,

ehreborne och välbetrodde

Herr Anders Liung

samt

den gudälskande och mycket dygderijke matrona

Hustru Catharina Eek,

framledne borgmästarens sabl. berr Anders Radous effterlåtne enckia hvars bröllops-dag begicks i Marstrands stad den 1 Novemb. 1698.

Om kiärleks kraft och macht plä många mycket skrifva; Men jag, som ogift är, har mycket svårt at drifva

Den saken som sig bör; dock tör jag ursäkt fåå,

At jag af andras sägn der om nu skrifva må, Det kiärlek är en eld, som fast han ey är synlig, Så vittnar värcket dock, at ban är mycket pijnlig

Och biärtat tvingar så, at man sig sielf ey rår,

För'n man mot beetan sin en önskad kylning får. Och skiönt at Astrild ey har liung-eld, blixt och dunder, Som Jofur bärskar med, har ban dock biärte-tunder,

Det han uti ens sion' med en subtiler pust

Inblåser, at det får til kjära-leken lust.
Ja fast än Mars har svärd at hugga, sticka, fäckta,
Plär Astrild lijk väl mebr utbrätta med sin skiäckta,

Och utan något bång, ell' at förspilla blod,
In under välldet sitt betvinga mångens mod.

XII: 21.

« FöregåendeFortsätt »