XVII. Då kongl. may:tz tro tienare och licent-inspector ehreborne och välbetrodde Herr Erich Gollsteen samt ehreborne och dygdbeprydde jungfru, slöto med hvarannan ett christlofligit ächta förbund Så vill nu ock så I, herr Gollsteen, bort och paras Med en kiärkommen brud och med des tillhielp faras, Till bröllops, då vij ha lång dag och stackot natt? Man skulle snarar' tänckt, då vara rätta tijden Och laga, at man kan en goder sänglag finna, Dock sij! Jag kommer hog, at äfven Juni måna, Om jag en gissning får utaf en tysker*) låna, Skall haa sitt nampn af jung. Och ty ey undran värdt, At han een jungfru ehr till ächta vän beskiärt. *) Colerus. Oeconomia I: 124 & 184. Och efter nu all ting sig till sin mognad skicka, Och täcka jungfru brud en mogen kiärlek tee, Den fägnad I därmoot af hennes kiärlek finne, Om hvilcket nöije jag väl mera skulle skrifva, I ächta kiärlekzbo, och ty af himlen beder, I säng och säte boop, täckt's gie ett ymnigt mått Och särdels, at I ock bland annan hiärtans fägnad, Må haa een huus-music af papp- och mamma-roop, Jag kröker, böijer mig, som ormen sig plär slingra, Skall jag ståå mitt uti, så är jag något raak, På resor är jag med och kan dock icke gåå. XVIII. När handelsmannen ehreborne och välachtade herr Daniel Zachau med ehreborne och dygdesamme jungfru, Jungfru Lucia Hilcke fijrade deras bröllopz-dag i Stockholm den 19 Julii 1698 Hvad tecken är det då? Så pläga många fråga, iliz När de sku see sig ut en lycklig bröllopz-dag, Vist är, at stiernorna, planeter och hvad mehra, 1 En menniskias råd och dåd, fast mindre hiertans grund; Ty Gud allena är, som öfvermachten äger, Men har och menniskian sin frija villia giett, Och ty behöfves ey, som mången giöra pläger, At sättia troo til det, han af Almnackan sedt. Och som i annat man bör slijk fåfängia lembna, I medlertijd bör det otroligt icke vara, At som i denne må'n den hetste tijden är; Det ock så två och två sig sökia sammanpara, För kiärlekz betan skull at stilla sit besvär. Fördenskul seer man ock de tvenne hierte-vänner, Ty han fast mera rår, än leijonet och hunden, De haa der's vissa rum; men Astrild är ey bunden, Och efter han och så nu prof derpå har gifvit, Herr Zachau med sin brud till kiärlek sammanbögt, At af dem tvenne är en siäl ocb hiärta blifvit, Som i förenat dygd til döden är förnögdt, Så vill man ock så nu af öfverväldet bedia, Gåta. Hvad är, som har ibland två dussin vederlijka Och finnes dag och natt främst uppå Zachau ståå? XIX. Brudskrifft öfver h. k. may:tz trotienare och controleur Herr Anders Liung samt den gudälskande och mycket dygderijke matrona Hustru Catharina Eek, framledne borgmästarens sahl. herr Anders Radous effterlåtne enckia hvars bröllops-dag begicks i Marstrands stad den 1 Novemb. 1698. 0m m kiärleks kraft och macht plä många mycket skrifva; Men jag, som ogift är, har mycket svårt at drifva Den saken som sig bör; dock tör jag ursäkt fåå, At jag af andras sägn der om nu skrifva må, Det kiärlek är en eld, som fast han ey är synlig, Så vittnar värcket dock, at han är mycket pijnlig Och hiärtat tvingar så, at man sig sielf ey rår, Ja fast än Mars har svärd at hugga, sticka, fäckta, XII: 21. |