Sidor som bilder
PDF
ePub

At I kunn' med hvar ann få lefva helt förnögda,

Och rädas ingen ulf innom ehr gräntz och gård. Den herden lärer städz med liufligheet ehr mätta,

Och föra den i beet, som I sielf önska må.
I lär' med honom snart kunn' komma så til rätta,
At bägge blifva ett, och intet mera två.
Han har med Widegren ehrt hierta til sitt bunnit,
At de ey skiljas åth, så länge något rörs.
Så ha I både två det ändemålet hunnit,

Dijt alt som qvickheet har af kiärlekzdrifften förs. Och vij, som budne ä', vij skole ey förglömma,

At glädias jämte ehr, som nu hvar annan fått, Vij sku ehr bägges dygd och kiärlek högt berömma, Och önska ehr dertil alt sielfbegiärligt godt; I synnerheet skal det vår trogne önskan blifva,

At ingen lyckans dehl hoos eder fattas må, Så länge man med bläck lär tull-journaler skrifva, Och grunden af Carlsteen lär på sitt ställe stå.

En gåta, som sig sielf uthtyder.

Jag har väl vingar fått, men kan mig sielf ey röra, Dock är jag rörlig nog, och låter mig omföra

I öster, vester, sör och norr, men står dock qvar På samma ställe, der jag foten fästat har. Jag tar maatämbne moot förutan några händer, Och söndergnager det, men har dock inga tänder.

Jag pekar, veet dock ey, hvart vädret vänder sig,
Och hyser, lijflös sjelf, mång siälar uti mig.
Den snabbast gissar på, hvad man mig pläger kalla,
Hans skål i laget skal blij drucken utaf alla,

Men den, som icke veet hvad jag är för en ting,
Han skal så länge ey ha lof at springa kring.

[blocks in formation]

som den 27 Octobr. 1701 uti Stockholm slöte med hvarannan ett christlofligit ächtenskapsförbund,

Hvars nampn ho veta vill

Han fråge echo till,

Som gaf på talet svar

Och nämbde detta par.

Herr brudgummen.

Ach enslighet, som mina sinnen fängzlar,

Och med olust på tusend sätt städz ängzlar,
Hur kan jag blij

Din boijor frij?

Farväl, jag vill ey längre mig så qvällia,
En dygdig siäl vill jag till maka vällja.
Ach, himmel, du utvisa mig den sanna.

Echo: Anna.

Hvad himblen täcks i vänne-vahl at sluta,
Det måste skie, där mot får ingen pruta;
Dess villia är

Och mitt begiär;

Ty önskar jag den dagen må sig skynda,
Som kan min vän med mig förnöyligst binda.
Ach, himmel, lät den glädie-sool snart skijna!

Echo: Stina.

Nu är jag nögd, nu fägnar sig mitt hierta,
Fördrifven blijr all enslighetens smärta.
Jag älskar dig,

Du älskar mig.

Min siäl, din siäl, en siäl sku blij tillsamman,
Vij sku ihop ha idel lust och gamman;

Vår kiärlek skall ey lida något klander.

Jungfru bruden.

Som himlen har så nådig velat vara
Och oss ihop i kiärlek sammanpara,

Så ästu min,

Ty jag är din,

Echo: Brander.

Ditt hiärta mitt, din villia är min villia,
Till grafsens brädd skall ingen oss åtskillia;
Min högsta skatt, den jag ha kan.

Echo: Jahan.

Så låtom oss nu kiärleks möte giöra;
Slätt ingen sorg vår glädie skall förstöra,
Ty ditt och mitt

Skall vara it.

Vår roo, vår frögd skal daglig sig förmera,
Ren kiärlek skall vårt hela bo regera,

Ty kiärlek är, som rår all ting.

Echo: Spalding.

Herren Gud Välsigne Brudfolket!

XXII.

Helt Godt Väl-Behageligt
nöije, tillönskat

handelsmannen, ehreborne och välachtad

Herr Hans Ström

sampt

ehreborne och dygderijke jungfru,

Jungfru Catharina Regina Spalding,

som förnöijligt sammanvigdes i Stockholm den 3 Nov. anno 1701.

Nöijet, som är högsta fägnad,

Serdel's inom ächta hägnad,

Fägne städz ehr, såta två.

Nöijet, som ehr fogat samman,
Låte eder med hvarannan
Eder önskans nöije nå,

2.

Nöijet eder städz upvachte,
Nöijet edert förråd achte,

Nöijet duke edert bord.

Nöijet ehr och edre mätte,
Nöijet all ehr omsorg lätte,
Nöijet beete eder hiord.

3.

Nöijet drifve eder handel,
Nöijet styre eder vandel,

Nöijet vare ebr cassör,

Nöijet edert huus försvare,

Nöijet bvardags gäster vare,

Nöijet föllie hvad I giör'.

[merged small][merged small][merged small][merged small][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors]
« FöregåendeFortsätt »