Sidor som bilder
PDF
ePub

4.
Alt hvad min konung tacks befalla,
Hielp mig, o Gud, förrätta väl,

At jag bans undersåter alla,
Må råda med alt fog och skiäl:

At konungen sitt nöije får,
Och jag för tig, min Gud, består.

5.

Bevara mig, o Gud, för laster,
För girighet och öfvermod,

At vrede mig ei öfverrasker,
Men hörer alt med tolamod,

Så at then ringe hielpas må,
Och aldrig från mig tröstlös gå.

Jag vet at tu, o Gud, högst råder,
Och at tu alla döma skal,

Ty gif tå mig tins andas nåder,
At jag förrättar så mitt kall,

Jag utaf nåde med tin son,
Må råda i tins himmels thron!

II.

För en domare.

(Svedbergs psalmb. n:o 382, 1695 års psalmb. n:o 324, 1819 års

psalmb. n:o 309.)

1.

O store almachts Gud, som all ting ser och dömmer,
Gif mig tin nåd, at jag min ämbets plicht ei glömmer,

Som är att skaffa rätt, och intet skiöta om
Ens ogunst eller gunst, men mehr en rättvis dom.

2.

Gif mig förstånd och vett, at noga först ransaka,
Förr jag fäller dom; och så min tienst bevaka,

At jag för mutor ei en klar sak drager ut,
Ei eller är för brå i mörcka sakers slut;

3.
At jag en ringa ei försmår, en mächtig äbrar,
Men hörer både ther son svarar och som kjärar:

Han vare fattig, rik, vän, slächt, hög eller låg,
Så lät mig döma så, som jag här ingen såg.

4.

Låt mig ens främlings rätt och änkios sak ei vända,
För mutor, höghet och hvad mehr som plägar hända;

Ei eller bämnas then som brutit har mot mig,
Ocb tänkia: nu rätt så! jag skal betala tig.

5.

Gif at jag sielfklokhet i domen noga väijer,
Och billar mig ei in, hvad jag allena säijer

Skal vara såsom thet af himmlen vore sagt,
Thet mången ährlig man bar om sin välfärd bragt.

6. Doch, finnes skiäl och grund til hvad som bälst jag drifver, Så gif, o Gud, at jag ther vid så stadig blifver,

At jag ei går ifrån then mening som är god,
Och för en ringa vinst fördömer mebnlöst blod,

7.

Men kan med Samuel uti mitt sidsta säga,
Om någon visar mig ens annars goda äga,

Ha tagit mutor och giort någon öfvervåld,
Vil jag betala alt, skull jag änn blifva såld.

XII: 3.

8.
Ty jag i sanning ret, at Gud ei fierran är,
Men sitter i vår dom, och hörer hvad man bär

Båd' täncker, talar, giör; och skal på sidsta dag,
Mig döma som jag bär bar dömt i dom och lag.

9.
Ty undervis mig, Gud, och lär mig tina rätter,
At jag mitt svåra ämbet ei tilbaka sätter:

Så at, när tu en gång mig döma, Herre, skal,
Jag bade så här dömt, jag ther ei finge fall.

III.

En siuk menpiskios klage psalm. (Svedbergs psalmb. n:o 391, 1695 års psalmb, n:o 332, 1819 års

psalmb. n:o 364.)

1.

Ah, huru plågas jag och måste stadigt qvida?
Min sveda är så stor, at jag tben ei kan lida.

Är ingen hielp tå mehr? Min värck är alt för svår,
Jag i min stora nöd här ingen lisa får.

2.
Min lemmar trånas bort af sorg och mycken sveda,
At mina vänner ock the få til mig en leda.

Nu plågas jag af kiöld, nu heta ther uppå,
Ja ock mitt hierta mig i stycker brista må.

3.

Ei får jag någon ro för värck och vedermöda,
Som står i siäl och kropp och giör mig lik tbe döda,

At jag väl måtte snart förtvila i min nöd,
Ther ta ei tröstar mig, o Jesu, med tin död.

4. Mitt kjött bar krymt i hop, min hud är sammandragen Af många plågor, som mig qvälja hela dagen;

Jag täncker väl ibland, min säng skal trösta mig, Och at min jemmer doch en gång skal ända sig.

5.

Här kommer ingen sömn, ty biertat slår och dänger;
Jag tvingas som en matk, jag kröker mig och slänger,

Jag våndas i stor värck och ville gerna gå
Med bopen til Gudz hus och ther min lisa få,

6.

Men finner ingen hielp; then ena plågan släpper,
Then andra tager mot, som mig min anda täpper;

Min gråt ban är min dryck, min suckan är min spis:
Så grufigt plågar mig Gudz vredes grymma ris.

7.

Ab, skåda tå, min Gud, uppå min stora jemmer,
Hvar öfver sig min siäl och hierta svåra grämmer;

Och bela then igen, som tu så sargat bar;
Tag bort min stora synd, som ther til orsak var!

8.

En fader heter tu, tu har ett faders hierta,
Titt barn thet ligger nu uti stor nöd och smärta:

Ty ropar jag til tig; o fader, hör min bön,
Se, fader, til min nöd och hielpen mig ei sön!

9.

O, herre Jesu Christ, til tig står all min tancka,
Förbarmat har du tig utöfver alla kranka.

Vår sveda och vår värck tu, Jesu, på tig bar:
Förthenskull, Jesu god, mig huld och nådig var!

10.
Och lät mitt korta lif en lindrig ända vinna,
At jag uti min död tin död må så besinna,

At thenna plåga ei mig i förtvifan för,
Och jag ei som en ond och ogudachtig dör:

11. Så skal uti min munn titt lof ei återvända, Men jag skal prisa tig nu och förutan ända.

Ty kom, o Jesu, kom, tu som äst A och O, Ocb byt nu all min värck i evig gd och ro.

12. Jag vet ju, at jag skal med mina ögon båda Se Gud rät som han är: ja, honom skal jag skåda

I thesso mine bud och samma kiött ocb ben, Som nu förgiänglig är, men oförgiänglig sebn.

« FöregåendeFortsätt »