XLII.

Huldrijk, hvijter, reen och ärlig
Giör' en vänskap, som är kiärlig.
Sannades til gagn och namn
1 en liuflig kiärleks famn

af

kongl. may:tz tro tienare och landz-camererare uti
Calmare lähn,

edel och högachtad

Herr Johan Leuchovius,

samt

välborne fru,

Fru Catharina Ehrenström

↓

då de på sätesgården Banckeberg uti ett högt förnöijligt echtenskaps förbund lyckligen sammanfogades den 10 Aprill 1706.

Och the tu varda ett kött. 1

1.

Marcus X: 7.

Aldrig hafver solen sett

Mera jämlijkt par sig para,
Att i lijf och döden vara
Ett förnöijligt ächta ett,
Än på denne dagen skier,

När som huldrijk ehrrijk finner; }
Hvijt och reen sig samman-binner,
Och sig åth hvar annan gier.

Jag står och ligger ey, när jag min tienst skall giöra,
Jag hafver sielf ey lijf, dock får man aldrig höra,
At man har nånsin sedt ett lijf förutan mig,
Hvars stempel i hvart lijf med skiäl fördubblar sig;
Til min fulkomlighet en tingest jag betarfvar,

En tingest, hvilken man ey hop med kroppen skarfvar

Dock kan han ey förlångt fåå vara derifrå, Om jag af honom skall min fulla skapnad fåå. Om något brudefolck sig skall til samman para, Så må de utan mig sin villja ey förklara;

Ty jag omistlig är, när som man spöries till, Och svarar: Ja, jag dig til maka hafva vill. En Johan pryder jag mehr än som brödren mina; Ty jag är lång och styf; man vet at Catharina Uti sitt siunde rum mig hysa plär och vill, Och jämväl denne dag den tijonde Aprill.

Nyckel til gåtan.

Jag finnes sextij städz
I förra sexton rar';
Hvem är, som icke väds,
At gåtan nu är klar?

XII: 24.

XLIII.

Öfver

sterbhuus camereraren

Herr Johan Niclas Edman

samt

jungfru

Anna Christina Willemot,

som på brudgummens namns-dag kiärligen sammanfogades, den 24 Junij 1706.

Sonnet.

Så täncker Edman nu den läkedom uthvällia,

Som gaf den första man i Eden önsklig boot,
Att han befriad blef från enslighetens soot,

En siuka, som ens sinn' så mycket plägar qvällia,
Ty vil han i god stund sin ungkarls frijbet sällia

Och paras med en vän, som uti med och moot
Vill bli des andra siäl och en välsignad root
Til all den liufva lust, en gifter kan förtällia.
En Willmot vällier han, som med en kärlig villia
Hans kärlek mota vill och nyttia Edens roo
Med en kiärkommen man i ächta kiärlekz boo,
Till's döden kan fåå låf dem från hvar annan skillia,
Som dock, där himlen ey vill moot vår önskan giöra,
Vij uti femtij åhr och fleer ey sku få höra.

XLIV.

Skriftlig confect,
uppå

lieutenantens, edel och manhaftig,

Herr Erich Giers

samt

välborne jungfrus,

Jungfru Anna Christina Tranhielms

bröllops-dag den 28 Augusti 1706
välment framgifvit.

Qvicker Giers och hurtig Trana

Villia sig nu vägen bana
Till den allerliufsta roo,
Som fins uti ächta boo.
Hon med honom, han med henne
Äro ett och ey mehr tvenne.
Fisk och fogel blij nu ett
Det man näpplig hafver sedt.
I, som leten uth naturen
Utaf alla creaturen,

Säg' hvad alster vänten I?
Skal det fisk ell' fogel blij?
Astrild lär det bäst förklara,
Och med sielfva värcket svara,
Att det blir en lijten fisk,

Rätt som Giersen qvick och frisk, Men han skal och Tran-lijk blifva,

När han börjar till att klifva

Och ey mehra simma vill
Uppå golfvet af och till.