Sidor som bilder
PDF

Hur’ han uti sitt kall med ömhet har handterat
Sin konungs höga rått, at intet där emot

På något sätt skull” skie; hur' väl han observerat,
Hvad som bepryda kan en redlig patriot;

Hur' han til kongens tienst båd, dag och natt tilsatte, Allenast. at den ey det ringste studza skull’,

Hvarmed han fuller giordt sin kropp och leder matte, Men sanckat evigt låf uppå sin döde mnll;

Hur’ han all vördnat har sin höge förmån visat,
Och all den lydno tedt, som han har kunnat giordt,
Så. at af dem nn blijr med heder nämd och prisat
Den goda conduit', man stâdz hos honom spordt;

[ocr errors]

Hur’ mången han har sökt med råd och dåd at hielpa,
Som offra på hans graf mång' dryge tårars mått,
Och klaga bitterlig, at döden skolat stielpa,
Den, som så mången ment och giordt af hiärtat gått;

Bland hvilkas hop jag mig med största skiäl insluter,
Och som jag lycklig mig kund' skatta af hans gunst,

Mitt hierta skyldigst nu mång suck och tår utgiuter,
At den så hastigt år försvunnen som en dnnst.

Alt detta borde du, min penna, väl beskrifva,
Och ännu mycket mer på allerbästa sätt;
Men fast du âr för svag, alt sådant så at drifva.
Som Leyonflychts förtienst det fordrar med all rätt,

Skall det doch skrifvit blij i evighetens ceder,
Och ingen prick dâraf af Momo strykas ut;

Men utaf Famæ mund herr Leyonflycht til heder
Utspridas, til dess alt i verlden ser sitt slut.

[ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors]
[ocr errors][ocr errors][merged small][merged small]

hvilken efter ett christligit och välfôrdt lefverne nppâ sitt 84 älders ihr i Herranom afsomnade den 6 November 1694 och den 13 Jannarii 1695 1111 silt hvilornm christ~hederligen befordrldes.

[ocr errors]
[ocr errors][ocr errors]

öfver
den fordom ehrevyrdige och vällàrde herren,
nu mera hos Gnd evinnerligen salige

[merged small][ocr errors][ocr errors]

Frân släcbten en god vän, och ifrân hela jorden
En christen utan Härd, i det han slagit knll
Den Högstes tienare, som redlígt skiötte hiorden,

Den honom var betrodd, men lägges nu 1 mull.

[ocr errors]

Han var och gifven vist sitt hns til mycken gamman,
Det som hans enckia nu med târar vittna kan,

Med den han lefvat har 1 ächta kiärlek samman,
Som en uprichtig vänn och hiertans frommer man.

[ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors]

Pä graf ven. En man, som Herrans hiord med lifzens ord bespisat, Och med sitt lefverne pä тёща vägen visat, Blijr under denne sten pä kropsens vägnar lisat, Och skal för trogen tienst af Herrans mund blij prisat.

« FöregåendeFortsätt »